Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
fjärran som Birgittas, svåra att bedöma. Till ett av mo-
tiven kunna vi dock gissa. En älsklingsdröm hos tidens
alla religiösa zeloter och antiksvärmande humanister var,
att påven skulle återvända ur den “babyloniska fången-
skapen“ till cæsarernas och Petrus’ stad, och denna idé
tog även Birgitta upp. Säkerligen föresvävade henne den
stolta tanken att genom sina profetior förmå påven att
återvända till Rom och där stadfästa hennes orden, och
måhända var detta anledningen till, att hon ej ville söka
upp påven, utan väntade, att han skulle komma till
henne.
Till sist, 1367, kom verkligen Urban V till Rom, men
endast på ett besök, och 1370 återvände han — utan att
hava givit Birgitta den bekräftelse, hon åstundade. Det
enda, som hon kunde utverka, var rätten att grunda ett
manligt och ett därifrån skilt kvinnligt kloster av S.
Augustini orden, vid vilka dock hennes regel skulle få
tillämpas såsom en ordningsstadga. Därmed voro Birgittas
högtflygande drömmar att grunda en egen orden krossade.
Gammal och bruten företog hon då en ny pilgrimsfärd,
till det heliga landet, och när hon återvänt från denna,
slutade hon sina dagar i Rom 1373.
Hennes energiska dotter Katarina nådde längre. 1378
fick hon nämligen moderns skapelse erkänd visserligen ej
direkt såsom en ny orden, men såsom en självständig gren
av augustinerorden, och i sak, om än ej i formen, var
detta onekligen en seger. Den nya ordens ställning var
emellertid ytterst osäker, och ehuru kloster av “Salvators-
orden“ inrättades på en mängd ställen i Europa, fingo
dessa i följd av Birgittas oförmåga att höja sig över det
enskilda klostrets behov aldrig någon enhetlig organisation.
I detta fall hade planen således misslyckats. Men däre-
mot blev Vadstena kloster, som tack vare Katarina Ulvs-
dotters viljekraft 1384 kunde invigas, av en oerhört stor
betydelse för den svenska, t. o. m. för hela den nordiska
kulturen, ty under unionstiden var detta kloster dock vårt
främsta andliga centrum, och den litteratur, vi äga från
1400-talet, stammar till största delen från Vadstena klosters
flitiga munkar och nunnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
