Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Eufemiavisorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eufemia-
visorna.
42
utan handlade om vandrande riddares äventyr bland jättar
och troll till ära för den dam, åt vilken de ägnat sin
tjänst. Redan i slutet av 1100-talet blev denna riddar-
dikt känd och efterbildad i Tyskland och odlades även
i England, vars överklass ju vid denna tid var fransk-
talande. Genom Norges förbindelser med England blevo
dessa “chansons“ och “romans“ vid 1200-talets mitt bekanta
även i Norge, men omskrevos där på prosa, tydligen i
anslutning till den då mycket populära isländska prosasagan.
Genom norsk förmedling överfördes denna diktning också
till Sverige. I början av 1300-talet nämnas Karl den
store, konung Artus, Parsefal, Gawian, Roland, Lanzelot och
Ginevra såsom allmänt bekanta romanfigurer, och detta
förutsätter, att dikterna om dem varit i någon form kända
av den svenska publiken — väl i form av muntliga prosa-
sagor, som under måltiderna föredrogos av några vand-
rande lekare eller spelmän. Men andra dikter funnos,
som erhöllo en mera litterär bearbetning. I den ridderlige,
praktälskande hertig Erik Magnussons hovstat fanns näm-
ligen en till namnet okänd, men Utterärt bildad lekare,
som 1302 följde hertigen till Norge, där denne då firade
sin förlovning med prinsessan Ingeborg. Vid detta till-
fälle gav prinsessans moder, drottning Eufemia, hertig
Eriks skrivkunnige lekare en norsk prosasaga om Ivan
Lejonriddaren med en anmodan att överflytta denna till
svenska. Förmodligen ställdes ock sagans versifierade
franska original till hans förfogande, och så skrev han pa
svensk knittel vår första riddardikt. Något senare över-
satte han från tyska en annan dylik dikt, hertig Fredrik av
Normandiet, och till sist, 1312, då bröllopet efter åt-
skilliga vedervärdigheter firades, kom han med en tredje
dikt, Flores och Blanzeflor, ursprungligen en sengrekisk
roman, men vars närmaste källa var en norsk, från fran-
skan översatt prosasaga. Ingen av dessa s. k. Eufemia-
visor, har någon självständig poetisk betydelse, men de
äro intressanta såsom uttryck för den nya smak, som nu
gjort sig gällande, för den ridderlighet och den höviskhet
i seder och åskådning, som nu uppställts såsom ideal.
I samma stil är ett annat, mera självständigt arbete,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
