Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
student, vilken då av Gustav Vasa skickades till Tyskland
att studera, och den tredje reformatorn, Laurentius Andreæ.
var en gammal, troligen mer än sextioårig man, som
uppfostrats vid medeltidens universitet och varken ägde de
teologiska eller de filologiska kunskaper, som nu fordrades;
såsom författare uppträdde han blott med en liten skrift
i den omtvistade frågan om tron och goda gärningar. Hans
intressen lågo företrädesvis åt kyrkopolitiken, ej åt
teologien, och Olavus Petri var därför länge den ende, som
kunde upptaga kampen mot de gamla åsikternas
försvarare.
Tanken på ett meningsbyte mellan de båda partierna
var gammal, och ett dylikt hade ju en nära till hands
liggande förebild i de disputationer, som kort efter
reformationens utbrott hållits i Tyskland. 1525 hade Olavus
Petri tagit det djärva steget att, ehuru diakon, gifta sig,
och då biskop Brask beklagade sig häröver hos konungen,
svarade denne, att Olavus erbjudit sig att med Guds lag
försvara sin handling inför rättfärdiga domare. Tydligen
skymtar här fram tanken på en teologisk disputation, men
först mot slutet av nästa år tog konungen själv med allvar
upp detta förslag och utfärdade tio frågor till landets mest
ansedda teologer inom de båda lägren. Disputationen var
tydligen ämnad att hållas i Uppsala, vars domkapitel till
stor del utgjordes av f. d. lärare vid det upplösta
universitetet och där den främste katolske teologen Peder Galle
var kanik. Galle besvarade väl skriftligen konungens
frågor — liksom Olavus Petri gjorde det — men någon
muntlig disputation vågade han ej inlåta sig på, och Olavus
Petri reste två gånger förgäves upp till Uppsala för att
offentligen få bryta en lans med den forne läraren. Då
denne vägrade, vädjade Olavus till pressen och utgav i
maj 1527 ett tryckt svar på de tio frågorna, som under
tiden ökats till tolv. I denna skrift avtrycker han vid
varje fråga först Galles skriftliga svar, därpå sitt eget och
slutligen en vederläggning av Galles — klart och skarpt,
men höviskt i formen. Konungen höll emellertid på en
disputation, och vid midsommartiden sammanträdde den
märkliga riksdagen i Västerås, där vår kyrkopolitik skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
