Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Historisk litteratur
- Peder Svart
- Mollerus
- Undervisningens förfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häften — mest översättningar av tyska bönböcker och
andra nppbyggelseskrifter — som sedermera tullfritt infördes
i Sverige och försåldes. Trots sin stora flit levde han i
ständigt armod och drog sig mest fram genom att dedicera
sina skrifter till förmögna personer, som med en gengåva
i penningar besvarade artigheten. Denne stackars
obegåvade, idélösa brödskribent är emellertid den typiske
litteratören under de sista fyrtio åren före Gustav Adolfs
tronbestigning.
Historisk litteratur. Peder Svart.
Den tryckta litteraturen är för övrigt så gott som ingen,
om man frånser psalmböcker, politiska och religiösa
stridsskrifter o. d. Den handskrivna litteraturen är knappast
rikare. Viktigast är den historiska, ty för sitt eftermäle
hade även en så god ekonom som Gustav Vasa sinne och
sökte t. o. m. förmå den nyss livdömde Olavus Petri att
författa en Gustav Vasas historia, till vilken konungen
själv gjorde ett utkast. Då emellertid Olavus Petri
avböjde uppdraget, överlämnades detta till Peder Svart, som
verkligen fullföljde konungens biografi till 1533 — ett
onekligen ganska värdefullt och ej illa skrivet arbete, som dock
innehåller flera felaktigheter, då det övervägande är byggt
på personliga uppgifter, ej på skriftliga källor; dessutom är
det ytterst partiskt för konungen. Krönikan fortsattes sedan
av andra — Rasmus Ludvigsson och Per Brahe — men
annalistiskt och utan någon historisk grupperingskonst.
Mollerus.
Den praktiske konungens intresse för “äran“ gjorde
ock, att han inkallade en renässanspoet av andra rang,
Henricus Mollerus, vilken till den kungliga familjens ära
författade åtskilliga smickerdikter på den tidens klassiska
latinska vers. Samma intresse återfinnes ock i vida högre
grad hos Erik XIV och Johan III, men de lärde utländska
äventyrare, de anställde, gjorde föga tjänst för sin lön,
och ännu mindre åstadkommo deras fåtaliga svenska
efterhärmare. Mest användes de till att författa de båda
konungarnas politiska stridsskrifter.
Undervisningens förfall.
Alla Gustavs söner voro högt bildade män och i flera
fall verkliga renässansfurstar med både litterär och teologisk
bildning; särskilt voro de intresserade för byggnadskonsten.
Och även inom den högsta aristokratien funnos män, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0102.html
