Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Nordenflycht, Gyllenborg och Creutz - Sista dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
remplir mon coeur de sa vive influence. Oui, mon adorable
ami, je vous rends enfin justice: vous êtes vertueux, vous
êtes grand, je bénis tous mes malheurs, j’adore la providence
qui m’a réservé la meilleure récompense à la fin, qui m’a
donné vous, vous, vous!!!“
Huru oändligt mycket mera verklig poesi ligger icke i
dessa rader än i hela Tåget över Bält. Det är den stora
erotiska lidelsen, som här för första gången bryter fram —
karakteristiskt nog på franska. I de svenska dikter, hon
samtidigt skrev, heroiden Hildur till Adil, Öfver en Hyacint
m. fl. är denna erotik redan mera blek och stammande,
beroende på det svenska språkets oförmåga att uttrycka
dessa då nya känslor, och dock beteckna dessa dikter
höjdpunkten av hennes författarskap. Det är tonfallen
från Den sörjande Turturduvan, som här vända tillbaka.
Det var under intrycket av denna nya lidelse, som hon
beslöt att åter flytta till landet, vartill också ekonomiska
skäl lära hava bidragit. På Skolandet byggde hon sig ett
idylliskt litet ställe, och ett stycke därifrån arrenderade
Fischerström en annan egendom. Men just som alla
förberedelser voro träffade, kom brytningen. Fischerström
drog sig tillbaka — såsom fru Nordenflycht trodde hade
han förälskat sig i grevinnan de la Gardie på Sjö — och
i sin förtvivlan gjorde fru Nordenflycht ett
självmordsförsök, i det att hon enligt en samtida berättelse “en
kall vintermorgon, nästan alldeles oklädd, gick ned till
sjön i tanke att på en gång släcka elden. Men uppsåtet
kom icke till verkställighet. Däremot ådrog hon sig genom
detta obetänkta steg en förkylning, som omsider blev
hennes bane.“ Hennes sista sjukdom var tämligen
långvarig, och av beskrivningen att döma dog hon kanske lika
mycket av ett brustet hjärta som av en fysisk sjukdom.
En präst, som okallad besökte henne, berättar, att hon
förklarat sig vara nöjd att få dö: “hon ville annars icke
mycket tala därom, och nådemedlens bruk höll hon icke
nödvändigt till sin räddning. Hennes mesta utlåtelser, så
länge hon kunde tala, visade ett missnöje att komma
människor ihåg och att vara av dem ihågkommen“. I det
sista brev, hon skrev, har hon kanske bäst karakteriserat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
