Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vetenskapen - Religiösa rörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppseendeväckande inlägg i denna rörelse gjordes av vänsterhegelianen
D. F. Strauss genom hans 1835 utgivna Leben Jesu.
Det resultat, till vilket han här kom, torde väl ej hava
hållit sig inför en senare tids prövning. Men av dess
större vikt var själva utgångspunkten. Strauss betraktade
nämligen evangelierna såsom vanliga historiska dokument
och underkastade dem samma kritik, som man tillämpade
på historiska källskrifter i allmänhet. Och detta
framkallade en våldsam effekt samt en störtsjö av stridsskrifter
för och emot.
1841 nådde rörelsen även Sverige. L. J. Hierta lät
då genom Gustaf Thomée verkställa en översättning av
en populariserande tysk bearbetning av den omstridda
boken, Strauss och evangelierna, och fullkomligt riktigt
insågo han och Thomée risken av detta företag samt
skaffade sig därför en “ansvarig“, en konstförvant
Strehlenert, som å den förseglade namnsedeln erkände sig vara
översättaren. Såsom de befarat belädes boken med
kvarstad, och Hierta, som man hoppades kunna driva i
landsflykt, åtalades. Visserligen företedde han namnsedeln, men
den ville man till en början, mot all lag, ej låta gälla,
och Svenska Biet yrkade ivrigt på Hiertas fällande. Men
till sist insåg man omöjligheten av att komma åt honom,
aktor nödgades nedlägga sin talan mot boktryckaren, och
därmed hade saken förlorat en god del av sitt intresse;
av juryn blev Strehlenert till sist frikänd. Själva boken,
ganska illa skriven och tråkig, hade i och för sig nog ej
någon större inverkan, men genom åtalet kom dock frågan
om forskningens frihet åter upp på dagordningen, och en
gång uppe kunde denna fråga ej längre undertryckas.
Strax efteråt började en Stockholmspräst, Nils Ignell,
att utgiva en serie arbeten, som visserligen voro föga
revolutionära, men dock röjde en friare uppfattning av de
religiösa frågorna och därför tilldrogo sig en ganska stor
uppmärksamhet, vartill även förföljelserna mot honom
bidrogo. Stort uppseende väckte ock, att en ganska
originell skolman, lektor J. N. Cramér, som visserligen var
prästvigd, men aldrig innehaft prästerlig beställning, 1858
avsade sig prästämbetet och året därpå utgav skriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
