Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér och hans efterföljare
- Elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När de store ödelägga
För sin nyck en osäll värld
Och i Themis’ vågskål lägga
Ej sin rätt, men sina svärd;
När den svagare förtryckta
Svekets dolk i gördeln bär; —
I ditt eget hjärta flykta
Och slut frid med världen där.
har en tydlig parallell i Schillers maning att fly till
hjärtats heliga, stilla rum från livets trångmål. Och Tegnérs
uppfattning om det berättigade i olika skiftningar av
den religiösa tron — en uppfattning, som han hävdar
ännu i sina kyrkotal såsom biskop — tolkas i den
bekanta frågan “O, vad gör det hur vi kalla denna far, som
ingen ser?“
Elden.
En dikt som Elden (ursprungligen från 1805,
omarbetad 1812) pekar med sin panteistiska uppfattning av
den prometeiska gåvans materiella och ideella betydelse
tillbaka till Herder, och röjer nyromantiska tendenser före
nyromantikens genombrott. Dock blir den romantiska
karaktären, särskilt anspelningen på den platonska
preexistensläran, tydligare framhävd i omarbetningen av 1812,
under det att 1805 års ode ännu har kvar drag av
beskrivande lärodikt.
Även i andra dikter från åren kring 1805 skönjer man
liknande romantiska ansatser. Dessa stå nog i samband
med det samtida studiet av Plato, men kanske också med
de bud, som Ling, nyss ankommen från Köpenhamn, bar
till honom från Steffens’ och Oehlenschlägers nyupptäckta
värld.
Men samtidigt står Tegnér i andra dikter, särskilt
tävlingsskrifterna eller de tillfällighetskväden, som han
offentliggjorde, kvar på en ståndpunkt, vilken mera
överensstämde med den äldre akademiska smaken. Detta behöver
ingalunda ha berott på någon avsiktlig “captatio
benevolentiae“, utan kan ha sin grund i att han ännu kände sig
osäker, vacklande och icke helt ville lämna den gamla
marken, där han ansåg sig hava fotfäste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0136.html
