Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runeberg och den svenskfinländska dikten - Fänrik Ståls sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
juli, den gamle fänriken känner sig lyriskt stämd och
besjunger Suomi, dess natur och folk.
I den andra samlingen finnas kanske inga så populära
dikter som Sven Dufva, Sandels och Döbeln vid Jutas,
men som helhet är den knappast underlägsen den förra;
en mera rörande stämning kommer oftare till synes, innerlig-
heten är väl så stark, det demokratiska drag, som känne-
tecknade enstaka av den första samlingens dikter, är här-
ytterligare understruket, känslan för människovärdet hos
låg likaväl som hög framträder än starkare — ett Runebergskt
karaktärsdrag. Fänrik Ståls sägner uppenbarade en i vår-
litteratur ny art av poesi. Några direkta förebilder i den
utländska ägde Runeberg icke heller, låt vara att man kan
påpeka befryndade företeelser i antika krigsanekdoter, i
äldre svensk krigslyrik, i äldre och nyare balladdiktning.
Men Fänrik Stål var dock något alldeles för sig; de bästa
egenskaperna i Runebergs konstnärsskap och personlighet
samverka här till bildande av något i sitt slag enastående.
Det sinne för omgivningen, för lokal- och tidskoloriten,
som kännetecknar hans äldre verk och som han lärt bl. a.
av Walter Scott, kommer honom också här till godo; men
främst beundrar man hans överlägsna förmåga att skapa
levande gestalter såsom före honom ingen svensk skald
utom Bellman, en åskådlighet och en levande verklighets-
skildring, motsvarade av språkuttryckets ofta rätt mustiga
realism och dess sällsynta pregnans, besläktad med fru
Lenngrens. Men vid sidan av all realism i gestaltnings-
konst och uttryckssätt bäras dessa dikter av ett högidealt
patos, en fosterländskhet, som aldrig förfaller till skryt-
samhet eller självförhävelse såsom en del samtida rikssvensk
fäderneslandslyrik, men just därför verkar desto mera äkta.
Det kan likväl icke bestridas, att trots all realism i skild-
ringen Sägnerna icke oväsentligt höja sig över den skildrade
verkligheten genom att göra hjältedaterna —■ i anslutning
till Montgomery — mera betydande än de voro, liksom över-
huvud taget allt i kriget ses under förstoringsglas.
Efter utgivandet av Fänrikssägnernas andra samling
ägnade Runeberg sig åt dramatik, skrev det rätt obetydliga
versifierade konversationsskådespelet Kan ej i den danska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
