Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg, signaturerna, Snoilsky, Wirsén - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
261
ackord, i vilket missmodet över alltings intighet egendomligt
.samklingade med en trängtan hän till förgängelse. Men
detta oerhört dystra slut med dess tabula rasa mildrades
av Rydberg, då han åtta år senare, 1865, utgav berät-
telsen i bokform. I sista kapitlet återfinna vi styckets
hjälte, den forne unge riddaren såsom en gammal vördad
gudsman, fördjupande sig i munklivets evangelium: boken
“Om vilan i Gud“.
Singoalla, som äger beröringspunkter med sådana dikt-
skepnader som Goethes Mignon, Fouqués Undine, Hugos
Esmeralda, är genomandad av en säregen natursymbolisk
mystik, som eljes endast möter oss i enstaka av Rydbergs
lyriska poem. Novellen är full av skogens poesi, en skär
fantasifylld skapelse, som knappast har sin motsvarighet i
någon av den äldre svenska nyromantikens prosadikter.
Rydberg själv bevarade en särskild kärlek för denna sin
ungdoms dikt, som han kallade sitt “älsklingsbarn“, och
ännu på 1890-talet var han sysselsatt med att däri inar-
beta tillägg av sägenartad och mytologiserande natur från
sina senare forskningar.
I bjärt motsats till denna tendenslösa medeltidsdikt stod
den utpräglade tendensromanen Den siste Athenaren,
som offentliggjordes i tidningen 1859. Då den samma
år utkom i bokform, betecknades den av författaren
såsom, “ett spjut, som han slungat mot de fientliga lederna,
i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda“. Den var,
som han i samma förord uttalade, en skrift till förmån för
vad han kallade den “västerländska“ åskådningens, utveck-
lingens, frihetens sak gent emot den reaktionära “orien-
taliska“ åskådning, som främst underkastade sig yttre mak-
ter, och gentemot det beståendes rätt hävdar han libera-
lismens, utvecklingens sak, samvetets frihet, världens om-
skapande till vad den bör vara.
Ämnet är taget från den döende antiken, represen-
terad av styckets ädle huvudperson, den neoplatonske tän-
karen Krysanteus, en verksam, skönhetsälskande man, som
hatar allt plebejiskt i tanke, gärning och bild, och som i
grunden är befryndad med det bästa i kristendomen i sin
egenskap av neoplatoniker och mystiker, men som strider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
