- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 10 (1908/1909) /
546

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 35, den 30 maj 1909 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÅRA FÖRLIKNINGSMÄN. I.

TILL PORTRÄTTEN Å FÖREGÅENDE SIDA.

Förlikningsmannaiiisitutionen är i vårt land helt ny.
Den infördes först genom en lag af 1906. Förslaget
om densamma hade mötts med det största misstroende
och första gången en proposition därom framlades för
riksdagen, nämligen år 1903, afslogs den af denna.
Man invände, att förlikningsmannens uppgift att "med
synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena
inom distriktet" öfverstege mänsklig förmåga, då hela
landet icke skulle omfatta mer än sex eller sju
distrikt, arvodet komme att inskränka sig till 2,500 å
3,000 kr. och arbetstvisterna visade ständig böjelse
att ökas. Man framhöll, att en förlikningsman icke
vore i stånd att förvärfva sig nödig sakkunskap på
al!a de olika yrkesområden, på hvilka hans ingripande
påkallades. Man nästan tyckte sig finna ett skimmer
utaf skämt och i viss grad löje öfver denne
förlikningsman utan maktmedel att bringa tredskande
parter att foga sig efter hans råd, men med skyldighet
att ständigt vara till hands med erbjudande af sina
goda tjänster, och kände sig, som en talare uttryckte
sig, manad att på honom med en liten version
till-lämpa orden till en känd operettmelodi:
"Jag är här, jag är där,
öfverallt, hvar jag är,
är blott bråk och besvär".

Men hur man än tvekade och tviflade —
förlik-ningsmannainstitutionen kom till stånd. Och i
närvarande stund är det väl ingen, som åter önskar den
borta. Det lär icke kunna förnekas, att hvad den
uträttat för samhällsfredens bevarande på arbetets
område väl varit och är vardt den obetydliga kostnaden.
Hvad som framför allt gifvit inrättningen styrka, har
väl, när allt kommer omkring, icke varit något annat
än det, att den öfverallt erbjuder, men ingenstädes
påtrugar sina tjänster. När någondera af tvistande
parter afböja, bar den offentlige medlaren endast att
draga sig tillbaka och afvakta den tidpunkt, då
underhandlingsvillighet inträder. Då kan han ånyo
framträda, och Underhandlingarne kunna taga sin början,
utan att någon af parterna, åtminstone uppenbart,
behöfver taga det första steg därtill, hvilket under
öppen strid lätt kunde utläggas som ett svaghetstecken
och gifva en försämrad position vid fredsvilkorens
uppgörande. Och huru mycket godt ha icke
förlikningsmännen uträttat, endast genom att klargöra
förhållanden, som gifvit anledning till missförstånd!

Att förlikningsmannainstitutionen så snart slagit rot
och vunnit stadga i vårt land beror dock framför allt
därpå, att k. m:t till dess bärare lyckats förvärfva
ett antal män, som i sällsynt grad förenat upplyst
socialt omdöme med den fina takt, som erfordras i den
grannlaga ställning, medlaren i dessa intressestrider
intager. Det kan tilläggas: män, som med oegennytta
velat offra sina krafter i den viktiga samhällstjänst,
det här gäller. Ty om något af hvad 1906 i ärendet
anmärktes hade berättigande, var det helt visst det,
att i förevarande fall arbetet och ansvaret icke
motsvaras af det ringa arvodet. Det goda samvetets
vittnesbörd om mot samhället väl utförd tjänst måste
för förlikningsmannen betraktas som den
hufvudsakliga belöningen, hälst han icke ens i alla fall kan
påräkna parternas tacksamhet: en förlikning innebär ju
städse eftergifter, och den, som förmått till dessa, har
föga utsikt att med framgång göra anspråk på erkänsla.

H. 8. D. återgifver i dag bilderna af
förlikningsmännen inom Mälarprovinsernas distrikt stadsnotarien
Allan Cederborg, Södra distriktet öfverstelöjtnant F.
J. Berger, och Nedre norra distriktet
bleckslagerimäs-taren S. H. Kvarnzelius.

Stadsnotarien Allan Cederborg är född i Stockholm
den 9 november 1868 och son till stadsfiskalen
därstädes Per Cederborg och hans maka Sofie Albertina
Björklund. Efter mogenhetsexamen vid Södermalms
läroverk 1885, aflade han i Uppsala examen till
rättegångsverken 1891, hvarefter han inskrefs som e. o.
notarie vid Stockholms rådhusrätt och vid Svea
hofrätt. Efter att under ett år ha tjänstgjort vid
protokollet i hofrätten, blef han 1893 vice notarie och
domare vid förstnämda domstol, 1903 biträdande notarie
å dess tredje afdelning samt 1907 ordinarie notarie
vid dess fjärde afdelning. Men dessutom har
Cederborg under tio års tid (1893 —1903) tjänstgjort dels som
kanslist dels som notarie i riksdagens kamrar samt äfven
under längre tider haft anställning som amanuens i
kommerskollegium. Till förlikningsman förordnades
Cederborg vid bankdirektör H. Th. Frölanders afgång 1907. 1
fjol hade han säte i den då af k. m:t förordnade stora
förlikningskommissionen under envoyén Gunthers
ordförandeskap. I år har det lyckats honom bilägga bi. a. den
hotande stora arbetsinställelsen inom byggnadsfacket.

Hr Cederborgs distrikt omfattar Stockholms stad
samt Stockholms, Uppsala, Södermanlands,
Västmanlands och Gottlands län.

Öfverstelöjtnanten Frans Justus Berger är född i
Asks socken af Malmöhus län den 23 maj 1851.
Efter att hafva aflagt mogenhetsexamen i Lund 1874,
blef han samma år underlöjtnant vid Norra Skånska
infanteriregementet och avancerade vid samma
regemente till löjtnant och kapten (1895), tills han 1903
transporterades och förordnades till major vid Hallands
regemente. Två år senare entledigades han på
begäran från aktiv militärtjänst och utnämndes
samtidigt till öfverstelöjtnant i Kronobergs regementes
reserv. Sedan 1903 har han varit ledamot i styrelsen
för * Skånes enskilda banks afdelningskontor i Lund.

Äfven hr Berger hade i fjol säte i den stora
förlikningskommissionen, hvarjämte då föll på hans lott de
svårartade kommunala arbetskonflikterna i Skåne. I
år har han erhållit särskildt förordnande att vara
förlikningsman i den öfver hela landet sig sträckande
konflikten i byggnadsämnesindustrien. Hans
egentliga distrikt utgöres endast af de båda skånska länen.

Bleckslagerimästaren Svante Herman Kvarnzelius
är till börden västgöte, i det han nämligen är född i
Strengsereds församling af Älfsborgs län den 13
november 1864. 1887 bosatte han sig emellertid å
Signelund utanför Sundsvall, å hvilken gård han
upprättade en bleckslageriverkstad. År 1900 invaldes
han i Andra kammaren och har sedan alltjämt
återvalts, de sista gångerna praktiskt sedt enhälligt.
Kvarnzelius, som är den egentligen ende handtverkaren i
riksdagen, åtnjuter därinom det största anseende för
sin praktiska duglighet och har i stor utsträckning
anlitats för utskottsarbetet. Han var sålunda ledamot
af läroverksutskottet 1903 och af rösträttsutskottet
1907, af konstitutionsutskottet 1906-08 samt har
innevarande år erhållit plats i bevillningsutskottet,
Af regeringen har han 1905 insatts i
yrkesfarekom-mittén och 1907 i den stora försvarskommissionen.
Sedan 1907 är han statsrevisor.

I likhet med hr Berger har han varit
förlikningsman sedan institutionens tillkomst. I fjol hade han
bi. a. att taga befattning med den svårartade
norrländska stufveriarbetarekonflikten. I år har han med
framgång bilagt bi. a. den till hela landet syftande
konflikten inom skrädderifacket, i den mån den afser
beställningskräuderiet. Hans egentliga distrikt
omfattar Gäfleborgs och Västernorrlands län.

— 546 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 29 00:28:09 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvar8dag/10/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free