Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:o 5. Den 30 Oktober 1910
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
mina universitetsanekdoter, ja, förrådde hänsynslöst
personliga hemligheter, dem jag gifvit i djupaste
förtroende.
— Åh, han är storartad — han är ryslig! —
jublade våra väninnor, Magda icke undantagen. Jag
hade mycket svårt att fatta, hur en så afgjordt och
kritiskt begåfvad flicka som hon, kunde låta sig
bländas af en falskspelartyp i det sällskapliga, en
skrodör af allra gröfsta och ytligaste slag. Och
detta så mycket hällre, som jag kände mig
öfvertygad, att hon älskade mig, eller åtminstone aldrig
ett ögonblick skulle tveka i valet mellan honom
och mig. — Förutsatt att ett sådant val
ifrågakom-mit! Hvilket jag lifligt betviflade: Willy Dork slog
ju för alla, för hvarje ung kvinna, som "kom i hans
väg! Den kloka, honom så öfverlägsna Magda
kunde väl knappast på allvar intressera en sådan
herre. Han hade ju för öfrigt själfmant öfverlämnat
henne åt mig, visserligen under botanikens vördiga
täckmantel — ! —
* *
*
En lugn, litet disig augustiafton väntade jag i
trädgårdstäppan vid min bostad förgäfves på min lilla
vackra elev. Det led mot slutet af min
sommarfrihet, — och särdeles fri hade jag icke fått vara. 1
allmän, orolig tankspriddhet vankade jag af och an
på de smala gångarna mellan bärbuskar i rader och
gammaldags blomsterland. — Dork och de två
väninnorna hade sagt sig planera en roddtur efter
middagen. När en halftimma gått efter den utsatta
tiden, antog jag, att Magda ångrat sig och följt med
de andra. Hon brukade annars sällan skolka. Men,
det led ju mot slutet, — han unnade henne rodden.
Hon hade sannerligen inte heller haft för mycket
ledighet under dessa ferier. Lika blek var hon
också, nu som först, när hon kommit. Jag blef
rörd vid tanken på hennes flit. — Sakta och i
dröm-merier gick jag ut, följde den lilla bygatan ut åt
strandkanten, där Dork hyrt en lägenhet, en enslig
och i åldriga pilar inbäddad liten stuga. En smal,
djupsandig gångstig ledde därförbi. ner till hamnen.
Jag ämnade se, om deras roddbåt kunde upptäckas
i den beslöjade kvällningen. Tätt under Willys
fönster, som stodo hakade på glänt, måste jag
plötsligt tvärstanna, som förlamad. Jag hade hört
Mag-das stämma, litet ängslig, därinifrån:
— Nej, Willy — nu får du gå, flickorna vänta ju
nere vid kajen.
— Åh! — De tro ju, att du är hos "professor
Linné" — lugnade konsuln skämtsamt. Och jag
kunde urskilja ljudet af en kyss. Så åter Magdas
röst, darrande:
— Ja, men han då —.
— Han! — kom det med ett skratt: — hvad
katten gör det, hvad den token tror!
Jag kunde i tanken se de blanka, bruna,
gapskrattande ögonen.
* *
*
Lilla Magda tog en glänsande examen, och gifte
sig helt snart därpå med en löjtnant. Hvad Willy
Dork beträffar, har jag sedan aldrig sett eller hört
något af honom. Jag lämnade stället morgonen
efter den stora upptäclden, så tidigt, att ingen mer
än hotellvärden hade någon aning därom. Det var
mig, för själ och kropp, något outhärdligt att än en
gång sitta till bords med Willy Dork.
EN BERÖMD RYSK LANDSFLYKTING.
Det är mer än fem års tid Maxim Gorki varit
nödsakad bo fjärran från sitt ryska fädernesland,
därifrån förjagad genom den mot honom utfärdade
arresteringsbrdern. på grund af hans "samhällsfient-
liga agitation". — Å den härliga ön Capri, där
diktaren i Villa Spinola funnit en tillflyktsort, sysslar
han flitigt med sitt författarskap.
- 74 -
Jufter fotografier.
MAXIM GORKI Å CAPRI: Vid arbetet. —
Kliché t Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg
Lekande med en liten ö-invånare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Dec 21 14:44:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/12/0094.html
