Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. Den 4 December 1910 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
WERNER CRONQUIST †.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
Den 22 nov. ingick underrättelse, att inspektören
öfver sprängämnestillverkningen i riket,
civilingeniören, professor A. W. Cronquist aflidit i sitt hem
i Stocksund i en ålder af 64 år. Efter att ett par
månader i sommar ha varit sängliggande för
blodpropp, drabbades prof. Cronquist för någon tid sedan
af en ihållande sömnlöshet, beroende på
åderförkalkning, hvilken i förening med en under de sista
dygnen tillstötande lunginflammation ändade en mer
än vanligt af outtröttlig och framgångsrik
verksamhet uppfylld lefnad.
Albert Werner Cronquist var född i Malmö den
22 juni 1846, yngste son till boktryckaren Johan
Cronquist därstädes och hans maka Anna Christina
Lundgren, hvilken gjorde sig bemärkt som
grundläggare (1849) af en manufakturaffär, -som snart blef
en af den skånska metropolens förnämsta. Sin första
undervisning fick den redan vid sex års ålder
faderlöse Werner i Landskrona lägre elementarläroverk,
genomgick därefter 1860 - 63 Malmö tekniska
elementarskola och de tre följande åren Teknologiska
institutet i Stockholm, hvarifrån han utexaminerades
som civilingenjör 1866. Till en börian vann han nu
1867—71 anställning som kemist vid Sveriges
geologiska undersökning, hvarvid hans uppmärksamhet
särskildt kom att riktas på frågan om de svenska
torfmossarnas rationella tillgodogörande. 1871 sattes
han i egenskap af vetenskapsakademiens byzantinske
stipendiat i tillfälle att i Tyskland, Holland,
Danmark, Belgien och England studera tillverkningen
af konstgjorda brännmaterial och offentliggjorde den
närmaste tiden efter hemkomsten en hel del
värdefulla bidrag till det än i dag lika aktuella
torfbränsle-problemets belysande, hvarvid äfven frågan om
eldning med bränntorf å lokomotiv särskildt
behandlades. De första prof, som undersöktes å den af
honom år 1872 grundlagda Kemiskt-tekniska byrån
i Stockholm, voro också torfprof.
Qenom upprättande af denna konsultationsbyrå
blef Cronquist en föregångsman: den var den första
i sitt slag i Sverige. Den fick ock ganska snart en
vidtomfattande verksamhet inom olika grenar af det
vidsträckta kemiskt-tekniska området och inom kort,
särskildt sedan Cronquist 1877 tillika blifvit
Stockholms förste handelskemist, var hans namn kändt
och värderadt icke blott i hufvudstaden, utan i hela
riket. Pä denna tid falla hans af
Ingenörsförenin-gen med Polhems-medaljen i guld belönade
afhandling om de eldfasta lerorna i Skånes kolförande
formation, i hvilken han uppställde den indelning af
dessa leror i olika eldfasthetsklasser, som vunnit
ällmänt erkännande; vidare hans 1878 tillsammans
med A. Seberg Utarbetade skrift Om
bränvinstillverkning, hvari redogjordes för de oerhörda
tekniska framsteg inom denna fabrikation, som
betecknas af Henze-kokarens uppfinning. Nu utiörde han
ock på uppdrag af vederbörande
hushållningssällskap de öfver flera år sig sträckande
undersökningar öfver råämnesförekomster i Södermanland, som
äfven de i vårt land i viss mån hade karaktären af
ett pioniärföretag.
Från den tid han innehade Kemiskt-tekniska
byrån må ock, såsom en fackman i dagspressen
framhållit, ihågkommas hans betydelse såsom kan man
säga skaparen af en skola bland Sveriges yngre
kemister. "Många unga teknologer, som gjorde sina
första praktiska lärospån såsom assistenter på hans
laboratorium — och de äro att räkna i tiotal —
skola alltjämt med tacksamhet erinra sig den alltid
vänlige och ur sitt rika kunskapsförråd städse
meddelsamme principalen. Flertalet af dessa då unge
män hafva sedan avancerat till ledande eller
bemärkta platser inom svensk teknik och industri."
I detta sammanhang kan måhända lämpligast
erinras om den betydelsefulla roll Cronquist spelat i
vårt lands tekniska föreningslif. Af Svenska
Tek-. nologföreningen var han in i senaste tid en
synnerligen intresserad medlem, som också 1881 af
densamma fick mottaga en hedersgåfva för
långvarig och gagnande verksamhet; i sju år var han
dess ordförande. Kemistsamfundet har honom att
tacka för sin tillkomst, i det detsamma på hans
initiativ bildades 1883 genom äldre kemisters
anslutning till den af Tekniska högskolans då nyutgångna
kemister bildade s. k. Kemistklubben. Lnära
samband härmed står hans flitiga verksamhet som
teknisk publicist. När år 1871 Sverige i Teknisk
Tidskrift fick sin egentligen första periodiska
publikation på teknikens område, fick dess utgifvare, prof.
W. Hoffstedt i den städse för "nyheter"
intresserade Cronquist sin kanske värdefullaste
medarbetare; som fast sådan kvarstod han i aderton år,
under större delen af denna tid medlem af
redaktionskommittén. Inalles uppgå de uppsatser och
afhandlingar han här och i andra facktidskrifter
offentliggjort till öfver ett hundratal.
Det nämdes ofvan, att Cronquist alltid visade det
största intresse för nyheter. När Svenska
slöjdföreningen 1878 beslöt anordna en utredning rörande de
på den tiden relativt föga kända nitroglycerinhaltiga
sprängämnena, var det därför icke underligt, att
Cronquist vardt en af dem, till hvilka uppdraget
lämnades. Så fördes han in på sprängämnesläran, som
sedan blef hans älsklingsstudium och tog honom till
fånga för alltid. 1884 frånträdde han såväl
handels-kemistbefattningen som sin ingeniörsbyrå och blef
i stället kemist vid flottans mindepartément (1884
-90) samt därefter vid flottan 1890-1901.
Jämsides härmed var han redan sedan 1883 lärare i
sprängämneslära vid minskolan och från 1898 till
befattningens indragning 1904 äfvenledes vid
sjökrigsskolan. På detta område var han icke blött
vårt lands främste expert, utan gjorde sig ock känd
vida utöfver vårt lands gränser. Vid
skyddslags-stiftningen rörande eldfarliga oljor och explosiva
ämnen intog han en ledande ställning som sakkunnig:
från befattningarnas inrättande 1894 och 1897 var
han inspektör öfver sprängämnestillverkningen i
riket och för explosiva varor. På detta område har
han utgifvit sin i två upplagor utkomna lärobok "Om
häftiga sprängämnen" och sitt i yrkesskyddets
intresse utgifna, i flera upplagor utkomna ’"Föredrag
för arbetare om sprängämnen". I friskt minne äro
ännu hans skarpsinniga undersökningar rörande det
Ekenbergska bombattentatet och olyckshändelsen
ombord å ångaren Olof Wijk, hvilken "sistnämda
undersökning gifvit anledning till skyddsåtgärder vid
transport af kiseljärn.
Cronquist var äfven verksam som uppfinnare. Han
har utarbetat talrika nya undersöknings- och
fabrikationsmetoder och för öfrigt bl. a. uppfunnit en ny
saltningsmetod, förbättringar på
stubintillverkniri-gens och metallframställningens område o. s. v.
Som ett erkännande åt Cronquists förtjänster
tilldelades honom 1893 professors namn, heder och
värdighet. Han kallades tillika till ledamot af ett
flertal in- och utländska lärda sällskap.
Den ofantliga arbetsprodukt, hvarom denna korta
uppräkning endast kan gifva en ofullkomlig
föreställning, blef möjlig endast genom outtröttlig
hängifvenhet för uppgiften. Under många år började
han regelbundet sin arbetsdag redan kl. 5 på
morgnarne för att se den sluta först i sena aftontimman.
Nu, då han mänskligt att döma för tidigt bortryckts,
ser man bäst, hur mångsidig och betydelsefull hans
lifsgärning varit.
- 146 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
