Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31. Den 30 April 1911 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖTEBORGS MUSIKSTRÄFVANDEN.
MED ANLEDNING AF DEN STORA MUSIKFÄSTEN.
Rikets andra stad har som bekant under sin starka
materiella utveckling icke försummat att stärka de
andliga kulturkrafterna inom samhället och bereda
dem rum att utföra sin förädlande mission. Till de
vackraste och mest betydelsefulla bland dylika
sträfvanden är för visso att räkna det framgångsrika
organiserandet af stadens musiklif, ända från mera
blygsamma ansatser långt tillbaka i tiden fram till
skapandet af den märkliga, i sitt slag mönstergilla
konsertinstitution som utgör själfva grundvalen för
den stora musikfäst, hvilken Göteborg i dessa
dagar går att fira.
Tonkonsten har i Göteborg under äldre tider,
liksom ju ännu är fallet på så många ställen i vårt
land, haft svårt att vinna en fast och tryggad grund
att bygga på. Den har i Göteborg ingalunda
saknat entusiastiska och trofasta vänner, och här ha
icke häller saknats kraftiga impulser från framstående
musikpersonligheter, särskildt att nämna den berömde
Smetanas insats i början af 1850-talet. Men för att
med utsikt till varaktig framgång uppodla det
intresse hos den stora allmänheten, utan hvilket man
icke kan tala om ett musiklif i mera vidtomfattande
och uppfostrande mening, såsom en social faktor,
kräfdes alldeles särskilda förutsättningar både af
ekonomisk och organisatorisk art. Det gällde ju
att vid sidan af sångföreningarnas och de smärre
kammarmusiksällskapens verksamhet få till stånd en
permanent konsertinstitution för den stora
instrumentalmusikens utöfvande.
Länge måste denna musikvännernas hjärteönskan
af brist på medel vänta på sin uppfyllelse. Tanken
hölls emellertid genom årens omskiftningar vid lif
och växte sig allt starkare. Och slutligen tog den
genom den stora Furstenbergska donationen under
namn af Eduard Magnus’ musikfond det afgörande
steget hän emot förvärkligandet. Och genum ett
kraftigt och klokt planläggande arbete ?f de män,
hvilka sedan alltjämt stått som företagets främsta
stöttepinnar - främst att nämna Borgmästare P.
Lamberg och Bankdirektör H. Mannheimer — kunde
den 26 april år 1905 Göteborgs Orkesterförening
konstitueras. Musikfästens första dag infaller sålunda
just på årsdagen af Orkesterföreningens stiftande.
Utan fortvarande offervilja från
samhällsmedlemmarnas sida vore likvisst, trots donationsmedlen,
denna kräfvande musikinstitution icke möjlig att
vidmakthålla. Den har ock från samhällets sida rönt
allt det understöd, som visat sig vara af nöden för
företagets lugna bedrifvande i öfverensstämmelse
med den ursprungliga planen och i fullt konstnärlig
anda. Genom de enskilde stiftarnes bidrag och
garanternas stöd å ena sidan och genom stadens
med öppen blick för företagets samhälleliga
betydelse beviljade stora årsanslag har Göteborgs
Ör-kesterförening kunnat genomföra sin värksamhet på
ett sätt, som kan betecknas såsom här i Norden
alldeles banbrytande. Det är väl ock sannolikt att
föredömet frånGöteborg, allteftersom denna
musikinstitution och dess gagnerika värksamhet hinner bli
känd i vidare kretsar utanför samhället, kommer
att bära frukt på andra håll, där förutsättningar för
en kraftig och varaktig blomstring af musiklifvet
förefinnas. Tecken i denna riktning saknas icke.
Dels har ju, helt visst tack vare påvärkan af
Göteborgs exempel, Musikaliska akademien fört fram
tanken om statsanslag till bildandet af orkestrar i några
större svenska landsortsstäder, hvarom både k.
proposition och en motion föreligga vid innevarande
riksdag. Dels har Göteborgsorkestern genom sitt
besök i Kristiania helt nyligen därstädes bragt nytt
jif i sträfvanden att skapa en stående konsertorkës-
ter i den norska hufvudstaden. Vår egen
hufvudstad har som bekant ännu icke lyckats nå detta
mål — frågan har under senare år vid olika tillfällen
varit å bane, men fått stå tillbaka för annat.
Hvad som likväl betydligt underlättat Göteborgs
Orkesterförenings start" och som i viss mån bildar
en väsentlig förutsättning för dess
konsertverksamhets bedrifvande på ett fullt tillfredsställande sätt, är
det faktum, att Göteborgs musikintresse räckt till
äfven för att uppföra ett särskildt konserthus på en
af staden upplåten tomt, ett konsttämpel, som fastän
byggdt af det enklaste material, genom sin sakliga,
från all ytlig grannlåt fria daning på ett vackert och
värdigt sätt tjänar sitt ändamål. Genom den
donation, som Konserthusbolagets aktieinnehafvare
nvli-gen gjort genom öfverlåtandet af sina aktier på
Göteborgs orkesterfond till stärkande och betryggande
af dess värksamhet, har f. ö. ett nytt led fogats till
raden af framsynta och offervilliga insatser till
Göteborgs musiklifs fromma.
Efter Orkesterföreningens stiftande på våren 1905
bedrefs arbetet med bildandet af orkestern och
anställandet af en lämplig dirigent med all raskhet under
de närmast följande månaderna. Och onsdagen den
11 oktober samma år kunde den nybildade stående
Göteborgsorkestern öppna sin konsertvärksamhet i
Konserthuset med ett ståtligt musikprogram. Sedan
har den med känslor af glädje och slolthet samt
med de varmaste välgångsönskningar för framtiden
mottagna musikinstitutionen säsong efter säsong, år
efter år lugnt och planmässigt utfört sin
betydelsefulla gärning på den väg, som från början utstakats,
och har under de nu tillryggalagda sex åren alltmera
vunnit fast fot i samhället, så att den nu ingår som
en fullkomligt oumbärlig faktor i dess kulturlif.
Man skall se någon af orkesterns till sista plats
fyllda söndagskonserter af populärare, fast alltid
konstnärlig läggning, för att rätt inse betydelsen af
denna musikinstitution för stora lager af ett
samhälle, där det eljes bjudes så föga af förädlande
konstnjutning. Och att äfven de efter en mera
kräfvande måttstock lagda symfonikoriserterna om
onsdagarna vinna en allt starkare tillslutning, vittnar
om, att musikintresset uppodlas till förmåga af
djupare förståelse af de kräfvande storvärken.
När man blickar tillbaka på Göteborgsorkesterns
konsertvärksamhet under dessa år, får man ett
imponerande intryck af räckvidden af det musikaliska
upplysningsvärk, som här bedrifvits, i det att den
stora orkesterkonstens yppersta skatter från äldre
tider fram till nutiden blifvit framförda med de
klassiska mästervärken som alltid återkommande
hörnstenar. Och när man tänker tillbaka på de gånger,
då under kompositörernas egen ledning nya
tonvärk här framförts, såsom skett under bl. a. Alfvén
och nu senast Sibelius, erinras man om den stora
betydelse, en stående konsertorkester har äfven för
de skapande andarna, för uppblomstringen af den
symfoniska konsten öfver hufvud.
’ Den insats, Göteborgs Orkesterförening har att
göra i det nationella musiklifvet, är ock härmed
antydd. Den har icke häller undandragit sig sina
förpliktelser härutinnan. När, såsom vi må hoppas,
stående konsertorkestrar i ytterligare ett par som
musikcentra i vårt land lämpade större städer
åvägabringas, skall kanske en ännu ljusare dag slutligen
randas för svensk instrumentalkomposition. Att ha
föregått med godt och väckande exempel skall
emellertid alltid förbli Göteborgs heder.
Göteborgs ledande ställning som musikstad
markeras måhända allra tydligast därigenom, att två så
framstående musiker som Wilhelm Stenhammar
- 482-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
