Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31, den 28 april 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1IVAR 8 DAG
B. 3 Dn STOCMWLSILFOTOCr.AF.
SEKRETÄR OCH TEBORD ■
Webers samling märkes främst ett litet smycke af
emaljeradt guld med Kleopatras död i hög relief, en
af dessa få i behåll varande prydnader, som de
eleganta damerna på 1500- och 1600-talen buro i en
hals-Kedja på bröstet. Vidare en brudkrona afförgylldt
silfver, prydd med briljåntslipade glasstenar i olika
färger, ett svenskt arbete från 1600-talet. Sådana
kronor hade redan under den katolska tiden brukats
hos oss på jungfru Marias bilder i kyrkorna, då de
också utlånades för att pryda brudar som voro
jungfrur. Vågade någon annan än en jungfrulig brud bära
dem, blef straffet strängt. Denna sed har bibehållits
mångenstädes i landet, och ännu i dag har en och
annan kyrka på landsbyggden sin brudkrona i
behåll. Äfven den Weberska kronan har tvifvelsutan
tillhört någon kyrka, tyvärr veta vi icke hvilken.
I alla händelser är den" en af de vackraste som i
sitt slag finnes kvar. Icke ens Nordiska museet kan
i sin rika samling af sådana uppvisa maken.
Så ha vi att observera tvänne fickur i guld från
1700-talets midt, båda förträffliga ur konstsynpunkt
och här afbildade. Det ena har sitt speciella intresse
däruti att det är af svensk tillverkning, som visar
huru högt guldsmedsyrket stod hos oss under
rokokotiden. Dess boett prydes med en liten elegant scen,
i blå och röd emalj framställande Tiden under
bilden af en gammal gråskäggig gubbe med lie och
timglas, sittande bland molnen. För dess svenska
härkomst tala såväl kontrollstämplarna, hvilka
angifva tillverkningsåret vara 1761, som signaturen.
I urverket läses nämligen:J. Lindquist, Stockholm.
Han fick sina rättigheter år 1754. Hvad emaljarbetet
beträffar ha vi icke många svenska emaliörer att
gissa på. Mest påminner han om Johan Georg
Henrickson (f. 1707. † 1779), som dock gjort ännu
bättre emaljmålningar. Det andra gulduret är
engelskt och har på boetten en typisk rokokoscen i
drifvet guld, framställande en kavaljer som gör sin
cour för en ung dame, öfver hvilken en sällskapsdame
håller ett parasoll, allt omgifvet af rokokosnirklar.
(Forts. Jr. sid. 483.)
liga uppsatser, och ett betydande tal smärre saker
i Skansens programblad från och med år 1906. Det
skulle föra för vida att här söka uppräkna dem.
Det vida viktigaste af hans arbeten är dock det
nationella praktverk som af Nordiska Museet utgafs
1907 och har d:r Wistrand till författare och som bär
titeln: Svenska folkdräkter. Det är som bekant en
ståtlig volym på 160 sidor med 30 de finaste
färgtrycksplanscher, de trognaste vi i vårt land äga.
Här har den unike kännaren framlagt resultaten af
mångåriga forskningar. Det är f. ö. ej blott de
typiska dräkterna från olika landskap som afbildas
och beskrifvas, utan många karaktäristiska drag ur
folkets lif och vanor, hvarigenom skildringen blir
af ännu större kulturhistorisk betydelse, hvarjämte
själfva texten innehåller ett stort antal smycken,
väfnader m. m.
Utom af hela Nordiska Museet och Skansen,
kamrater och underordnade, står en ovanligt stor
vänkrets i sorg vid en som det vill synas för tidigt
öppnad graf. D:r Wistrand efterlämnar minnet af
en den trognaste och trägnaste pliktuppfyllelse och
en rättfram, ärlig och älskvärd karaktär.
Alfred Lindberg.
I den här
afbil J?de lilla
dosan hafva
vi till sist ett
annat litet
äkta barn af
den glada
rokokotiden,
som stod i så
förtroligt
förhållande till
smakens och
behagens
gudinnor. Den
är utförd i
s. k. Vernis
Martin —
namnet
kommer däraf att
fyra bröder
med detta
namn
företogo sig att
eftergöra kinesiska och japanska lackarbeten i
fransk
rokokostil. Målningen som
framställer
några
amori-ner lekande
i ett landskap, är utförd i dessa lackfärger på en
rödskimrande finrutig botten inom ett ramverk,
bestående af bladkvistar i guld. Sådana små pjeser
äro ytterst dyrbara och eftersökta i
konstmarknaden, "och man skall ha större medel till sitt
förfogande än Nationalmuseum för att kunna inköpa dem.
Bankir Weber hade tillräckligt både af konstsmak
och mynt — det behöfs bådadera — för att lägga
sig till därmed. Och beredde det honom en sann
glädje att veta sig vara ägare af detsamma, och det
är icke att undra på.
Och här stanna vi, bjudande en hvar välkommen
till Nationalmuseum att taga närmare kännedom om
1911 års märkliga förvärf.
- 485 -
af Georg Hauvt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
