Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 33, den 12 maj 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTANTINOPEL.
I. FRÅN BJUK-DÉRE TILL STAMBUL. - FÖR HVAR 8 DAG AF ALVAR BODE.
Redan under barnaåren hörde jag ofta
Konstantinopel prisas som världens vackraste stad — den
enda som öfverträffade Stockholm i skönhet. Som
en barnslig, äkta patentpatriot reagerade jag då
däremot — det fick ej vara sannt, att det fanns en
vackrare stad än vår Mälardrottning. Och jag
föresatte mig att en gång förr eller senare taga den
förmätne rivalen i skärskådande. Hur min dom
skulle falla visste jag nog.
Egentligen är det ju ett nonsens att utpeka en
viss stad eller en viss plats som den vackraste i
världen. Olika människor se med så olika ögon
och ett landskap kan aldrig rätt fattas af andra än
dem, hvars väsen hafva en intim samklang med
det. För en stockholmare är den stadsbild, som
han ser från Katrinahissens topp eller Skansens
höjder den vackraste som finns. Och hvar finner
den maken, hvars känslor en gång stigit till ett enda
svallande jubel inför ett äkta svenskt
sommarlandskaps oförlikneliga, lyriska skönhet? Kan han skåda
en härligare bild än när grönskan skimrar ljus och
saftig mellan hvita björkstammar och röda stugor
och hagen under en klar nordisk himmel sträcker
sig ned till sjön med dess otaliga öar och skär?
Inte i hela vida världen.
Äfven om jag inte vore svensk skulle jag ej nu
vara öfvertygad om att Konstantinopel är vackrare
än Stockholm. Qamla Byzans har för många
brister. Hur intressant staden än är — inuti är den
ofta förfärligt ful. Pera — européstaden — är det
lämpligast helt tiga med — den är nog en af de
ömkligaste bilder man kan uppleta af europeisk
kultur.
Konstantinopel aftvingar emellertid ett
oförbehållsamt erkännande — en vackrare totalvy kan ingen
stad i världen uppvisa.
Står det en fritt att välja vägen till
"minareternas stad", bör man ta den från Svarta Hafssidan,
ty därifrån har man den ståtligaste anblicken. Och
innan man ännu kommit fram har, under färden
genom den gåtfulla, förtrollande sköna Bosporen
en fläkt af österlandets tjusande poesi och tragiska
historia kommit in i ens hjärta.
Vi taga ute vid den lilla villastaden Bjuk-Dére
— den stora dalen — en kaik, en af dessa hvita,
smäckra båtar, som i tusental likt lätta måsar gunga
på Bosporen. Vi sträcka bekvämt ut oss på
tof-ternas röda sammetsdynor och njuta solbadd och
salt hafsdoft i fulla drag.
När vi kommit ett stycke ut från land vänder
kaiken in mot Bosporen och vi få bakom oss den
mäktiga bilden af Svarta Hafvet, präktigt inramad
af höjderna kring Roumeli och Anatoli Fanar, hvars
höga fyrar, som två blodiga jätteögon hotande vaka
öfver nyckeln till Islams hjärta.
Med god fart, ty strömmen är hård, så att den
kommer vattnet att’ sjuda och koka som i en gryta,
glida vi fram mellan stränder, som äro ett enda
tjusande virrvarr af hvita marmorslott och täcka
yalis*, hvars balkonger skjuta ut öfver vattnet,
gamla ruiner, där murgrönan smyger upp öfver de
grå murarna, underbara hängande trädgårdar och
leende blomsterfägring. Små, läckra kiosker skymta
mellan japanska granar och piniernas mäktiga
kronor susa på bergåsarna. Dystert allvarliga
cypresser föra tanken till Eyoubs heliga lunder och
blodiga dödsminnen.
Och under oss ha vi detta trollska vatten, klart
som slipad kristall och lockande med en förförisk,
tunn turkosfärg. Sil[verglänsande ulufer gäckas
med gråbruna springhvalar och delfiner, som tumla
och dyka vid ytan. Tätt tryckta intill vattnet
sträcker flock på flock af Bosporens hemlighetsfulla
fåglar, alkorna, som föra de rättrognas själar till
paradiset.
På den europeiska sidan komma vi först förbi
Thérapia, en af Bosporens skönaste platser. Där
hafva ambassadörer och rika européer byggt sina
sommarpalats i olika stilar mot en hänförande
bakgrund af med trädgårdar klädda berg. Ända nere
vid vattnet ligger ruinerna af engelska ambassaden
— en gång den vackraste — som nedbrann för
några månader sedan. Ett litet kapell är den enda
återstoden — räddadt af "Herakles", Neptunbolagets
bergningsångare som vanligen ligger stationerad
vid Bjuk-Dére och kraftigt biträdde vid släckningen.
Franska ambassaden gränsar till den engelska. Det
är en stor, röd trävilla, som skulle verka svensk,
om inte fönster och dörrposter voro kanelbruna i
stället för hvita. Så följa de italienska och tyska
ambassaderna, Krupp-agentens charmanta slott och
ett stort antal andra.
Därefter passera vi Jenikiöj och Stenia, de
grekiska och armeniska penningaristokraternas
villastäder. Vid Emirghian har den förre egyptiske
khe-diven byggt upp ett ståtligt palats, inredt med all
österländsk lyx och prakt. Nu står det öde och
tomt. Genom de trasiga fönstren sticka kastanjerna
in sina blommande
grenar och ur
marmortrappornas fogar
spira gräs och
tistlar. Snart har
Bosporen ännu en ruin,
som minner om
österländska ädlingars
skönhetstörst.
Roddaren, som
hittills låtit kaiken
glida med strömmen
helt nära stranden,
för den nu med
jämna kraftiga årtag
midt ut i sundet, ty
nära land går ett
farligt strömdrag,
hvars brusande
hvirflar årligen draga
många kaiker i
djupet. Naturen tycks
BJUK-DÉRE.
Kltrhà: Rrnqt tit/Mnpam.
yali = villa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
