Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 36, den 2 juni 1912 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALBERT EHRENSVÄRD.
TILL PORTRÅTTET Å FÖREGÅENDE SIDA
När hr Karl Staaff gick att bilda sin andra
ministär, var det kanske icke den lättaste sak för honom
att finna en utrikesminister. Den man, som
innehaft den viktiga posten i hans första ministär, var
ett af de båda statsråd, hvilka genom sina
demis-sionsansökningars inlämnande till konungen separat
hade visat sig mindre pålitliga, än hvad omsorgen
om en stark regering under en i vissa hänseenden
parlamentariskt vansklig situation bjuder.
Sändebudet i Paris hade förbrukats under unionsstriderna,
det i Petersburg var oumbärligt, det i London
knappast villigt att inträda i ett liberalt kabinett. Så kom
det sig, att Sverige för första gången hämtade
ledaren för sin utrikespolitik från Washington, de
demokratiska ideernas och den formlösa diplomatiens
land: till utrikesminister utnämndes den 7 oktober
1911 envoyén, grefve Albert Ehrensvärd.
Johan Jakob Albert Ehrensvärd är född i
Göteborg den 9 maj 1867, yngste son till dåvarande
landshöfdingen i Göteborgs och Bohuslän, sedermera
utrikesministern i Themptanderska ministären, grefve
Albert Ehrensvärd och hans maka Ingeborg Hedvig
Vogt samt sonsonsson till Carl Augustin
Ehrensvärd, den berömde konstskriftställaren och
tecknaren. Efter att 1884 ha undergått mogenhetsexamen
blef han samma år student i Lund samt aflade
därstädes först filosofie kandidatexamen 1887, sedan
juris utriusque kandidatexamen 1891. Härpå följde
sedvanlig tingstjänstgöring, hvarefter Svea hofrätt 1894
förlänade honom vice häradshöfdingetiteln. Grefve
Ehrensvärd återvände nu till universitetet, aflade
juris utriusque licentiatexamen samt promoverades
efter att ha utgifvit och offentligen försvarat en
afhandling på den jämförande rättens område 1895 till
juris doktor.
Efter ytterligare tjänstgöring dels i domsto-.
larne dels i ämbetsverken, hvarunder han bl. a.
avancerade till t. f. expeditionschef i civildepartementet,
inträdde han i början af 1906 i
utrikesdepartementet som kabinettssekreterare under dåvarande
utrikesministern exc. Trolle. Här fick han omedelbart
tillfälle visa sin ovanliga arbetsförmåga genom
utarbetande af den proposition till riksdagen med
förslag till omorganisation af utrikesförvaltning och
konsulatväsen, som nödvändiggjordes af
unionsupplösningen. Det är allmänt erkändt, att han härvid
såväl som senare, då det gällde att bringa den nya
organisationen till verkställighet, inlade synnerliga
förtjänster.
Som kabinettssekreterare kvarstod grefve
Ehrensvärd i två år, tills han 1908 utnämndes till envoyé
i Brüssel och Haag. På denna post fick han
rikliga tillfällen att deltaga i arbetet på utformandet af
den internationella rätten. Sålunda var han
Sveriges delegerad vid internationella konferensen
angående vapeninförsel till Afrika 1908, vid
internationella sjörättskonferensen 1909—10 samt vid
internationella växelrättskonferensen sistnämnda år.
Redan 1910 förflyttades han emellertid vid envoyén
Lagercrantz’ afgång till sändebudsposten i
Washington, där han genom sitt urbana väsen och
tjänstvilliga tillmötesgående förvärfvade sig allmänna
sympatier.
Som utrikesminister har grefve Ehrensvärd lagt
i dagen ett allvarligt och verksamt reformnit.
Redan den 22 December var han färdig med en
plan till utredning rörande erforderliga förändringar
i vår diplomatiska och konsulära representation,
som vann k. m:ts gillande. Af riksdagen har han
utverkat anslag till en särskild chef för
pressafdel-ningen i syfte af denna afdelnings utveckling till
större själfständighet, i sammanhang hvarmed den
för allmänheten viktiga rättsafdelningen
reorganiserats. På hans initiativ har inom
utrikesdepartementet upprättats ett handelsråd af representanter
för köpmansvärlden och exportindustrien i syfte att
upprätthålla kontakten mellan det praktiska
näringslifvet och utrikesförvaltningen o. s. v.
1 utrikespolitiskt hänseende intager grefve Ehren
svärd en strängt fredsvänlig ståndpunkt, som han
hade tillfälle utveckla i ett storstiladt anförande vid
behandlingen i andra kammaren den 20 dennes af
en af frih. Palmstierna väckt motion om utredning
rörande de rättsregler som böra tillämpas, om
Sverige skall förklaras permanent neutralt. I detta
tal, som vid ett par tillfällen afbröts af lifliga
bifallsrop och som efteråt vann anslutning af kammarens
samtliga partier, redogjorde utrikesministern först
för innebörden af begreppen "garanterad neutralitet"
och "erkänd neutralitet" samt uppvisade svagheten
hos hvartdera af dessa som fredsgarantier betraktade.
Större tilltro hyste han till skiljedomsinstitutet, som
går ut på att förebygga kriget. Med anledning
däraf, att röster höjts för, att Sveriges kulle sluta
sig till den ena eller andra stormakten, ville han
emellertid öppet säga ifrån, "att regeringen, utan
att lyssna till dessa röster, alltjämt vill troget
fullfölja Sveriges traditionella neutralitetspolitik. En
anslutning till endera af de två
stormaktsgrupperna skulle kunna indraga oss i ett krig mellan
främmande makter, som icke berör våra lifsintressen
och som vi, utan en sådan allians, ägde möjlighet
att undgå. Den skulle vidare i fredens dagar på ett
synnerligen menligt sätt återverka både på vår
utsikt att bibehålla den för vår känsla af lugn och
säkerhet viktiga garanti, jag ofvan berört
(utrikesministern syftade härmed på Nord- och
östersjö-traktaterna), och likaledes att orubbade upprätthålla
för vårt ekonomiska lif nödiga förbindelser. Jag
önskar därför, med tanke på de vådor, som sådana
planer medföra, och på vikten däraf, att ingen
oriktig uppfattning om den svenska legeringens afsikter
må i utlandet vinna spridning, att nu på det
bestämdaste tillkännagifva, att den svenska regeringen
alltjämt fullföljer den neutralitetspolitik, som varit vårt
landsunder nära ett sekel, samt att inga lockelser
skola förmå oss att öfvergifva densamma. Skulle äfven
det världskrig, hvarom så ofta talas, men hvilket
hittintills lyckligtvis de europeiska regeringarnes
klokhet och behärskning samt folkens stigande
känsla af kriget som en olycka och en förnedring för
mänskligheten förhindrat, skulle ett sådant krig till
skada för hela vår civilisation utbryta, skall det äfven
blifva vår uppgift att med alla våra försvarskrafter,
som väl i jämförelse med stormakternas äro
obetydliga, men dock inglunda utan sitt värde vid en
kraftmätning dem emellan, sörja för, att vår
neutralitet varder vederbörligen respekterad. Endast den
makt, som vill kränka vår neutralitet eller vår fria
själfbestämningsrätt kan i oss befara en fiende".
Detta utrikespolitiska program har helt säkert hela
vårt folks obetingade gillande och man kan därför
endast hoppas, att det må bli grefve Ehrensvärd
förunnadt att länge och med framgång upprätthålla
detsamma.
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
