- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 14 (1912/1913) /
245

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 16, den 19 januari 1913 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

för att inbjuda till affäfden från pokaler, kamrater,
glam och slagsmål.

Redan under 1700-talets första årtionde var
benämningen Björngården så att säga officiell, ty
namnet förekommer då i offentliga handlingar, och
detta förhållande bevisar att det varit antaget sedan
lång tid förut, man och man emellan. Johan
Malmbergs efterträdare som källarvärd hette Jacob Harrij,
men denne rådde icke om egendomen utan hyrde
sin lokal af borgmästaren Axel Aulævill. Det var
då två lägenheter i huset; den största, hvari källaren
inrymdes, hade elfva eldstäder och kostade 600 d.
kopp. om året i hyra. Harrij, som ej tycks haft
behof af större personal än sin hustru och en piga,
var en tid ensam herre på täppan, ty källarvärdarne
Malmberg och Pilou hade tydligen endast till
uppgift att vakta två stycken i det närmaste tomma
hus. Den förre var ej längre husägare, men väl
den sistnämnde, von Pilou, som han kallas. Nu
kan man lätteligen tro, att såväl kvarteret
Vattumannens som den kringliggande traktens invånare
helt plötsligt blifvit nykterister, att de lagt bort att
dricka och föra oväsen. Och det hade de äfven,
fast med tvång.

Det hade nämligen till denna trakt anländt en stor
herre, hvilken med kraftigare hand än stadsvaktens
förmått de mest törstande dryckesbröder att lämna
bägare och stop, att få skämtet att tystna på bleka *
läppar, att i ett slag göra slut på allt oväsen. Han
möttes med fasa, och tårar och klagan följde honom
då han tyst aflägsnade sig. Och då han gick, tog
han folket med sig, antingen de ville eller ej.

Denne mäktige var döden. En smittosam
farsot härjade i trakten, husen .blefvo tomma eller i
det närmaste tömda på allt lefvande. I sitt tysta
hem, beläget i detta samma kvarter, satt fru Beata
Stålhandske, född Yxkull, och lyssnade förgäfves
efter rösterna af dem som nyss förut skrattat och

talat därinne. Hon hade velat rycka sina egna barn
undan den starke härjaren och sändt sina döttrar
bort från hufvudstaden. Men af sin gårds öfriga
invånare hade hon sett trettiosex döda föras bort.
Utan en enda tjänare ens, satt fru Beata allena,
bedjande till den Högste om försköning för det
skräckslagna folket.

Det torde hända, att den ene af kvarterets två
vinskänkar rycktes bort af farsoten. Åtminstone
var det hans arfvingar som ägde gården några år
efter, och då fanns ingen vinskänk där, men i
stället ett par andra af samma slags näring. Det muntra
lifvet började på nytt, så fort folket hunnit glömma
sjukdomens och dödens fasor. I själfva Björngården
iskänktes de lockande dryckerna af ’vinhandlaren
Hans Höfft, en förmögen man, som troligen byggde
ett af de första stenhusen i kvarteret; från början
hade alla husen varit af trä. Det var icke i
stenhuset källaren var belägen, utan i det gamla huset
i hörnet, Björngården. Sedan fader Hans hade
lämnat sina bägare och stop, öfvertogs rörelsen af
vinskänken Noræus, som till den Höfftska familjen
er-lade en hyra af 1700 d. k. för lokalen. I många år
härskade den vinlöfskransade Bacchus i den gamla
egendomen, där vinskänkar med olika namn aflöste
hvarandra, sedan de till sist tagit lofven af
granngårdens vinskänkar, så att den egendomen endast
blef en vanlig malmgård, visserligen tillhörig
vinhandlaren Werner Grön, men hvari ingen
utskänk-ning försiggick.

Den siste vinskänken af gamla stammen på
Björngården hette Johan Ytterberg. Han och hans änka
ägde gården i femtio år, ända tills änkan vid
1800-talets början upphörde med rörelsen för egen del.
Källare var det där i alla fall och madam Ytterbergs
pokalarftagare hette Lidberg, som stannade där några
få år.

Efter flera års mellantid slog sig en stånddrabant

B. 8 D:t STOCKHOLMSFOTOGRAF.

GARDSINTERIÖR frän egendomen i. hörnet af Vollmar Yxkulls- och Björngårdsgatorna.

- 245 -

Kliché: Kem. A.-B. J!^u,t SUfoerspam:, Slhpt C>,q.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:45:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/14/0261.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free