Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 20, den 16 februari 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNORNA OCH PRESIDENTVALET.
ÖGONBLICKSBILD FÖR H. 8 D. AF BETTY-MARI AHLBERG.
M:LLE CÉCILE SOREL,
som under mängdens bifall "intresserar sig
för den franska politiken".
Stormen har
bedarrat, och
de politiska
böljorna hafva som
genom trolleri
lagt sig till ro.
öfver det hela
skiner
belåtenhetens sol stor,
rund, gul och
fet.
Man är glad
öfver att
valstriden är slut,
glad öfver att
det för en gångs
skull ställts en
man med hjärna
o. vilja i spetsen
för republiken.
Kort sagdt,
tillfredsställelse
öfverallt, men
— är också den
sköna
made-moiselle Sorel
tillfreds ?
Mademoiselle
Sorel — tillåt
mig presentera! — en skön kvinna och konstnärinna,
modets och den raffinerade elegansens tongifyande
drottning, den inflytelserikaste kvinnan i hela landet,
hvars berömmelse daterar sig från Felix Faures sista
lefnadsår — skandal — ja visst — men tyst, tyst
— nu vet ni alltså hvem hon är denna modärna
blandning af mesdames Pompadour och Récamier.
Cécile Sorel tillhör Molières Théátre fran^ais,
men den charmanta konstnärinnan är på samma
gång vänlig nog att i sitt privata lif intressera sig
för politik. Hennes salong är mötesplatsen för
Frankrikes mest betydande politici, diplomater och
arrivister, omramade af litteraturens och teaterns
stjärnor. Det är icke den enda salongen i Paris,
där man spinner intriger och störtar ministärer, men
den enda där intrigspelet ledes af en kvinna med
kalla, kloka ögon och med en smidig, stark hand,
som aldrig släpper greppet. Och det är den enda
politiska salong, som verkligen gör skäl för
namnet — är en makt som kännes, måste räknas med
och som med pietet och utsökt smak upprätthåller
den klassiska salongens traditioner.
Den klassiska salongen! — Kunga- och
kejsardömen passera revy, då kloka kvinnor och sköna
kvinnor i sin salong med ett leende, en blick
länkade landets öden.
I intet annat land har kvinnans inflytande varit
så starkt som i Frankrike, där dock ända till helt
nyligen de mest naturliga rättigheter varit henne
förvägrade. Men hennes inflytande har varit af
indirekt natur. Hon har varit den milda, intagande
rådgifverskan, hos hvilken mannen sökt och äfven
— utan att veta det — tagit råd.
Men nu då de franska suffragetterna börja röra
på sig och tala om sina rättigheter, blir monsieur
ursinnig. Att låta regera sig af kjolar — aldrig!
aldrig! Kvinnan har sin plats i barnkammaren,
köket och i modemagasinet, icke i politiken;
Och så gingo då kvinnosakskvinnorna till attack
och uppsatte en kvinnlig presidentkandidat,
mademoiselle Marie Denizard, en af den franska
kvinnorörelsens hängifnaste anhängare och ifrigaste
förkämpar. Utan hopp om att segra antog Marie De-
M:LLE MARIE DENIZARD
från Amiens, som under mängdens misshag
ställde sig som kandidat vid presidentvalet.
nizard för
principens skull
kandidaturen.
Men med
hvilken hånfull
indignation mottogs icke detta
hennes steg af
hela Frankrike.
— "Hon måtte
inte ha sina
sinnen i behåll!
En kvinna i
spetsen för
republiken —
vanvett!
Men
kvinnorna kommo
med motskäl.
En kvinna som
president — ja,
hvarför icke ?
Hafva icke
kvinnor förut
stått i spetsen
för regeringar?
Kristina af
Sverige! Elisabeth
och Victoria af
England, Katarina af Ryssland. Och i våra dagar
— regerar icke Wilhelmina af Holland till sitt folks
belåtenhet? Och när kvinnorna arbeta och betala
skatt som män, böra de då ickej också ha rätt att
deltaga i landets ledning?
Men då råkar monsieur Fran^ais i fullständigt
raseri — —
Lyckligtvis finnes det andra kvinnor,
mademoiselle Sorel och hennes gelikar. På stället marsch!
— och han fortsätter att trampa i sina förfäders
fotspår — låter sig ledas af de kvinnor, hvilka han
förmenar politiskt medinflytande.
Situationen är komisk. Samtidigt med att
mademoiselle Denizard, denna aktningsvärda modiga
förkämpe för en idé göres till skottafla för det allmänna
åtlöjet följer hela landet, prässen framförallt, med
spändt intresse den sköna Sorels hållning före,
under och efter valet. Intresset delar sig mellan
valresultatet och den déjeuner på Palace hotel i
Versailles, till hvilken den kloka damen inbjöd sina
vänner på själfva valdagen.
Namnen på vännerna — menuen — allt hvad som
står i samband med mademoiselle Sorel och hennes
salong äro dagens mest’brännande spörsmål. Är
mademoiselle Sorel belåten med den nye
presidenten? Är han den af henne utsedde? Låt oss
hoppas det ty eljes — ja, eljes blir det icke roligt för —
Poincaré!
(Forts, frän föregående sida.)
tog med utmärkelse i spansk-amerikanska kriget, och
tilldelades han på grund ai sin vid skilda tillfällen ådagalagda lysande
tapperhet guldmedaljen, hvarjätnte han bär amerikanska
fälttågsmedaljen, en ytterst sällsynt dekoration som innehafves
af blott en svensk utom S. nämligen pensionerade majoren
Hj. Andersson i Qrenna, en af inbördeskrigets dugligaste
officerare. — 1 de offentliga skolorna finnas flera svenskar af
andra generationen, och 1908 fick vår förste landsman, Walter
Stroem, säte och stämma i den året förut tillkomna folkvalda
kammaren med begränsad befogenhet.
Vid 1911 års folkräkning funnos på Luzon något öfver 600
personer af svensk bärstamning, och ett 100-tal arbeta vid de
olika koppar-, guld- och stenkolsfyndigheternä på Mindanáo,
den sydligaste af öarna.
- 309 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
