Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 50, den 14 september 1913 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
THEODOR ]
TILL PORTRÄTTET
Sjuttio år fyllde den 31 sistlidne augusti f.
landshövdingen Theodor Nordström.
Carl Fredrik Theodor Nordström är nämligen
född den 31 augusti 1843 i Hälsingfors och sålunda
till börden finne. Det dröjde, emellertid icke länge,
förr än fadern, den på den svenska
historieforskningens lika mycket som på lagstiftningsarbetets
område berömde J. J. Nordström lämnade sin
professur vid det finländska universitetet för att flytta
öfver till Sverige och där 1847 öivertaga ställningen
som riksantiqvarie. Sålunda fick Theodor Nordström
från späda år sin uppfostran förlagd till den svenska
hufvudstaden och växte upp till en dennas och
Sveriges hängifne son. Det visade sig snart, att
han fått mottaga i arf sin faders ovanliga begåfning,
omfattande intressen och okufliga energi, därtill
parade med en älskvärdhet, som hvart han kom
förvärfvade honom vänner. Student i december 1861
ägnade han sig åt studier för filosofiska graden,
sär-skildt inom de naturvetenskapliga ämnena, och
förvärfvade sig 1869 i Uppsala den akademiska lagern.
Följande år deltog han i den då företagna svenska
expeditionen till Grönland och inträdde vid
hemkomsten som medarbetare i Sveriges geologiska
undersökning, där han tjänstgjorde åren 1871—72
äfvensom 1873. Läsåret 1872—73 var han därjämte
t. f. lärare vid Tekniska högskolan. Sistnämnda år
träffade han emellertid ett definitivt val mellan de
olika lefnadsbanor, som lågo öppna framför honom,
och inskref sig i bärgsstaten.
Den närmast följande tiden (1875—79) tillbragte
Nordström dels med verksamhet som konsulterande
ingeniör, dels med uppehållande af förordnanden
inom bärgstaten, tills han slutligen det sistnämnda af
dessa år blef grufingeniör och 1881 bergshauptman
vid Sala silfververk. Det var sålunda med en
sällsynt teoretisk erfarenhet på bergshandteringens
område, som Nordström 1884 inträdde i
kommerskollegium, och det dröjde ej häller mer än tvenne
år, förr än han utbytte platsen vid protokollet mot
säte i församlingen som medbeslutande målsman för
bergsmannanäringarne, ehuru den egentliga
utnämningen till kommerseråd kom först 1891. — Redan
dessförinnan hade han 1884 kallats att biträda i
civildepartementet vid utarbetande af förslag till ny
grufvestadga och fick nu säte bl. a. i den 1889
tillsatta apatitkommittén. Han hade ock på annat sätt
gifvit tillkänna sitt intresse för svenskt näringslif.
1876 hade han sålunda företagit en längre resa till
Norra Amerika och världsutställningen i Philadelphia,
1878 en annan till Färöarne och Skottland, under
hvilka han gjort värdefulla iakttagelser och rön.
Det dröjde ej häller länge, förr än han äfven utom
ämbetsverket, icke blott bland bergsbrukets
målsmän, utan jämväl bland landets näringsidkare i
allmänhet kom i åtnjutande af det största anseende för
klok och praktisk blick och aldrig svikande intresse.
Så hälsades det ock med allmän tillfredsställelse,
när det förspordes, att kommerserådet Nordström
1897 kallats till generaldirektör och chef för k.
järnvägsstyrelsen. I denna egenskap blef han i tillfälle
utträtta mera för svenskt bergsbruk än någonsin i
kommerskollegium. Det var nämligen till ei ringa
del hans förtjänst, att riksdagen 1898 förmåddes
bifalla den k. propositionen om anläggande af den
stora lappländska malmfältsbana från Gellivare till
Riksgränsen, som först möjliggjorde det lyftande af
de stora slumrande naturrikedomar däruppe, utan
tillgång till hvilka vårt land under det sista årtiondet torde
ha stått sig ganska slätt i afseende på förmågan att
fullgöra sina utländska betalningsförbindelser. Härtill
kommo betydande andra järnvägsbyggen under Nord-
i FÖREGÅENDE SIDA.
ströms generaldirektörstid: den norrländska
stambanans förlängning, åstadkommande af den felande
länken mellan det nord- och sydsvenska
järnvägsnätet öfver Krylbo samt Bohusbanan, som dock
ännu förgäfves uträcker handen till åstadkommande
af den genaste öfverlandsförbindelsen mellan
Kristiania och kontinenten.
I öfrigt kan ju ej blifva’tal om någon uttömmande
redogörelse för allt hvad inom det svenska
statsbaneväsendet åstadkoms under Nordströms
generaldirektörstid. Knappast någon period af dess
historia har varit utmärkt för ett mera sjudande lif.
Därunder kom decentralisationen inom förvaltningen
medelst särskilda distriktsförvaltningar först till
utförande, därunder verkställdes omfattande förarbeten
till zontariffens tillämpning på personbefordrans
område. Det bör tilläggas, att generaldirektör Nordström
äfven i sällsynt grad var i åtnjutande af den
underlydande personalens förtroende och sympatier, och
det. inom alla grader.
Ända till oktober 1904 kvarstod Nordström på
denna maktpåliggande post. Men då ansåg han sig
icke utan skäl ha anspråk på att komma i
åtnjutande af en mindre uppslitande befattning och
mottog den efter Svedelius ledigblifna
landshöfdingesto-len i Örebro. Sina sista arbetsår i offentlig tjänst
fick han alltså tillbringa i en af det gamla svenska
bärgs-brukets centralhärdar. Hans värksamhet här var
utmärkt af samma outtröttlighet och framgångsrikhet
som alltid och det rådde allmän sorg i länet, när
han i oktober för två år sedan ansåg sig böra
inlägga ansökan om afsked.
Utanför sin ämbetsmannabana har Nordström
utfört ett synnerligen omfattande arbete i af
medborgare honom anförtrodda frivilliga värf. 1883—86
var han stadsfullmäktig i Sala och ledamot af
Västmanlands läns landsting. Hufvudstadens valmän
insatte honom både i stadsfullmäktige (1893—94) och
Andra kammaren (1897—1905) och de förstnämnda
anlitade honom, såväl för sitt beredningsutskott
(1895—97) som för styrelsen för sitt första
industriella verk, gasverket, i hvilken han samma år var
ordförande. — I politiskt hänseende tillhörde han
den meningsriktning, som i framlidne riksarkivarien
Odhner hade sin främste märkesman: liberal i
handelspolitik, moderatkonservativ i författningsfrågor,,
tillmötesgående i fråga om de nya socialpolitiska
uppgifterna. Särskildt bör nämnas, att Nordström
var Svenska statens ombud vid
olycksfallsförsäkringskongressen i Briissel 1897. Åren 1906 — 11 var
landshöfding Nordström ordförande i Örebro läns
hushållningssällskap och är nu dess hedersledamot
De vetenskapliga intressen som besjälade honom,
ha äfven under den följande praktiska
verksamheten bibehållit sig. Af trycket har han utgifvit ett
större antal skrifter och uppsatser till
bärgshandte-ringen hörande såväl som andra ämnen och om
arten af detta skriftställarskap vittnar vältaligt, att
han år 1900 kallades till ledamot af k.
vetenskapsakademien liksom att han för närvarande är denna
akademis præses.
Ej häller reslusten och resglädjen ha öfvergifvit
honom. År 1899 företog han en färd genom
Ryss-• land och Sibirien ända till på andra sidan
Baikal-sjön och ännu i fjol såg man honom på ett besök i
Afrika, från hvilket han lämnat lif liga reseskildringar,
som låta hoppas, att hán ännu i många år med hälsa,
och vigör skall röra sig ibland oss.
I öfrigt har Nordström efter afskedstagandet
anlitats för hvarjehanda ordförandeuppdrag såsom i
sällskapet S:t Eric i Stockholm, Sveriges allmänna,
djurskyddsförening m. fl.
786 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
