Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 8, den 22 november 1914 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSESSAN TERESIA, ÄNKEHÄRTIGINNA AF DALARNE †
Foto. Molander, Sthlm.
HAGA SLOTT. Änkehärtiginnan med sin uppvaktande hofdam synes framför slottet.
Lugnt och stilla som hon lefvat insomnade
prinsessan Teresia, änkehärtiginna af Dalarne, efter att
under tre veckors tid ha varit bunden vid
sjuksängen, måndagen den 9 november kl. I.15 e. m. i
den eviga hvilan. Med henne bortgick den sista
kvarlefvande af den Bernadotteska ättens tredje
släktled, tillika efter änkedrottning Sofias död den
äldsta medlemmen af det svenska kungahuset.
TERESIA AMALIA CAROLINA JOSEFINA
ANTOINETTE, Sveriges Prinsessa, Ånkehertiginna
af Dalarne var född på slottet Trisdorf nära staden
Ansbach i Bayern den 21 dec. 1836. Hon var dotter
af prins Edvard af Sachsen-Altenburg och hans
gemål i första giftet, prinsessan Amalia af
Hohenzollern-Sigmaringen. Genom sitt möderne räknade
hon sålunda släktskap med det preussiska
kungahuset. Genealogerna kunde dessutom leda hennes
härstamning tillbaka till det modärna svenska
kungadömets grundläggare, den förste Gustaf. I henne
förenade sig sålunda de båda husen Vasa och
Hohenzollern.
Vid föga mer än fyra års ålder förlorade hon sin
moder. Till följd af sin faders täta förflyttningar i
militärtjänsten fick hon under sin spädaste barndom
ofta byta vistelseort: en tid tillbragte hon i
Bamberg, en annan i Ansbach. Sedan prins Edvard
gift om sig med prinsessan Louise af Reuss-Greiz,
bosatte sig familjen i München, där prinsessan
stannade, tills hon vid knappt fyllda sexton år
förlorade äfven sin fader. Hon vann nu ett nytt hem
i Hannover, där hon hos en sin äldre kusin,
drottning Marie, och dennas make, den blinde konung
Georg V, som 1866 beröfvades tronen af preussarne,
fick sin afslutande uppfostran. Vid tjugo års ålder
kom hon därifrån till sin morbroder, furst Carl af
Hohenzollern-Sigmaringen, hvilken på grund af sin
militära ställning bodde i Düsseldorf. Här hade
fursten ett vackert, med konstskatter oci rikhaltiga
samlingar prydt hem, i hvilket han fann behag i
att kring sig samla eliten af Tysklands
konstälskare och konstnärer och där i synnerhet musici
voro välkomna gäster. Här utvecklade sig
prinsessans kärlek till och förtrogenhet med musikens
ädla konst, i hvars utöfning hon ända ti;l det sista
fann ett synnerligt nöje. Somrarne tillbragtes vid
denna tid på det idylliskt belägna slottet Weinburg
i kantonen S:t Gallen i Schweiz eller på den gamla
stamborgen Sigmaringen vid Donaus strand.
Under åren 1863—64 hade prins Nikolaus August,,
härtig af Dalarne, den yngste af Oscar I:s söner,,
begifvit sig på resor till Tysklands furstehof för att
där vinna sig en brud. Han gjorde därunder
bekantskap med prinsessan Teresia och den 7
januari 1864 tillkännagafs förlofning mellan dem i
Düsseldorf. Sedan prinsessan af prof. C. M. Olde i
Lund undfått undervisning i svenska språket,
firades bröllopet den 16 därpå följande april vid hofvet
i Altenburg. Efter ett kort besök i Dessau, där de
nygifta gästade härtiginnans syster, arfprinsessan
af Anhalt-Dessau, samt i Hannover, reste de med
passagerarebåten "Svea" från Lübeck till Stockholm,
där de nyförmälda höllo sitt intåg den 28 april.
Prinsessans yttre och hela väsende gjorde därvid
ett synnerligen lyckligt intryck på folket, hvars
jublande hurrarop aldrig tycktes vilja upphöra. Prins
August — heter det i de samtida berättelserna —
syntes öfverlycklig öfver det mottagande hans
brud rönte. Godhet och kvickhet, sades det, voro
de hjärtats och hufvudets egenskaper, hvilkas rykte
redan före prinsessan hunnit till hennes nya
fädernesland.
Om sin förmälning har den hädangångna själf
för ett par år sedan på sitt enkla och okonstlade
sätt berättat:
"Det var Hohenzollernska släkten, som bestämde
min föim’ilning; man underrättade mig blott om,
att en svensk prins skulle komma på besök och
att meningen var giftermål. Det blef så. Vi
träffades hos min morbror i Düsseldorf, förlofningen
varade i tre månader och så stod mitt bröllop i
Altenburg. Det var roligt och ståtligt. Och sedan
färden till Stockholm — jag hade aldrig sett hafvet
förr och tyckte det var så vackert. Det var i april
vi kommo hit. Vädret var vackert. Jag hade en
klänning i rose med kanter af svandun och de
kungliga mötte mig ute på sjön i en liten båt. Vi
landstego vid Logården. Där voro drottning Louise
och härtiginnan Sofia, med hvilken jag var unge-
- 114 !-
XZicln: Bengt SHfvmpanrr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
