Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 24, den 14 mars 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNAR DILLNER.
TILL PORTRÄTTET Å FÖREGÅENDE SIDA.
När man erinrar sig den skräckslagenhet med
afseende på de förväntade verkningarne å vårt
näringslif af världskriget, som vid dettas utbrott till en
början bemäktigade sig allas sinnen, och därmed jämför
det nuvarande tillståndet, konstaterar man med
tillfredsställelse, att allt dock gått bra mycket bättre
än man vågat tänka sig. Visst råder det här och
hvar arbetslöshet, men i allmänhet har dock det
industriella arbetet kunnat hållas i gång. Trots
svårigheterna för sjöfarten har tillförsel af råmaterialier
och stenkol dock kunnat äga rum i sådan
omfattning, att några större afbrott i driften icke på grund
af brist därpå behöft förekomma, och tack vare en
i det stora hela lyckligt ledd exportförbudspolitik
har t. o. m. vår afsättning af industriprodukter på
utlandet kunnat i icke ringa mån upprätthållas. Den
hufvudsakliga förtjänsten häraf tillkommer helt
säkert statens industrikommissinn och naturligtvis i
främsta rummet dess arbetsutskott, som med aldrig
svikande nit följt utvecklingen och utan buller,
men med säker hand också förstått leda det. Att
man härför icke minst har att tacka arbetsutskottets
ordförande, byråchefen Gunnar Dillner, är i
industriella kretsar icke föremål för
meningsskiljaktighet.
Gunnar Dillner är född i Säter den 10 maj 1875
och son till fördelningsläkaren därstädes Abel
Dillner och dennes maka Louise Nordblad. Efter att
1894 ha aflagt mogenhetsexamen beslöt han ägna
sig åt den tekniska banan, genomgick Tekniska
högskolan och aflade 1898 afgångsexamen därifrån
såsom bärgsingeniör. Under de närmast
följande åren bedref han ytterligare kompletterande
studier hufvudsakligen i kemi och metallurgi vid
det högt ansedda Eidgenössisches Polytechnicum
i Zürich samt vid Bergakademie i Freiberg, liksom
han sedermera företagit ett flertal studieresor till
industriella verk i Tyskland, Schweiz, Frankrike
och England.
Omedelbart efter att ha afsluiat sina
grundläggande studier vann Dillner 18^8 anställning som
assistent vid Tekn^ka högskolans
materialprofningsanstalt och befordrades två år senare till
anstalts-ingeniör och chefens ställföreträdare vid densamma.
Redan på denna post lade han i dagen sin ovanliga
duglighet och blef också 1903
materialprofningsan-staltens föreståndare och chef. Samma år började
han tjänstgöra vid Tekniska högskolan som lärare
i ämnet "Metallernas egenskaper". 1 anslutning till
sin verksamhet på dessa båda poster utförde
Dillner ett stort antal tekniska undersökningsserier vid
materialprofningsanstalten och publicerade en
mångfald delvis mycket betydande tekniska och
vetenskapliga uppsatser i Järnkontortts Annaler, Teknisk
Tidskrift, Journal of Iron and Steel Institute", "Ståhl
und Eisen" m. fi. tidskrifter. Bland andra
erkännanden, som kommit Dillner till del tör hans
vetenskapliga verksamhet, må särskildt nämnas, att Iron
and Steel Institutes Carnegiemedalj tilldelades
honom för en af honom tillsammans med ingeniören
A. Enström författad täflingsskrift.
Ända från år 1898 tog Dillner en intresserad del
i Svenska teknologföreningens verksamhet dels
inom dess afdelning för kemi och bergsvetenskap,
dels ock under flera år som ledamot af fört ningens
styrelse. Ar 1908 beklädde han ordförandeskapet
inom föreningen och dess styrelse. Dessförinnan
hade han tagit en ledande verksam del i den
omorganisation af Teknisk Tidskrift till ett verkligt
stort och modernt tekniskt organ, som genomför-
des 1905, och innehade åren 1906—07 ställningen
som hufvudredaktör för densamma.
Äfven i ett flertal utländska
ingeniörssammanslut-ningar har Dillner varit en högt skattad ledamot.
Under åren 1903—07 fungerade han som
styrelseledamot i Internationella materialprofningsföreningen
och anlitades såväl inom denna som inom Iron and
Steel Institute för flera viktiga kommittéarbeten.
År 1907 rycktes Dillner emellertid från sin direkt
vetenskapliga verksamhet, i det den stora firman
A. Johnson & Co. i Stockholm lyckades förmå
honom att öfvertaga befattningen som teknisk chef
för de industriella verk, som befunno sig i dess ägo.
I denna egenskap erhöll Dillner efter hvartannat
ledningen af Avesta järnverk, hyttverken vid Axmar,
Galtström och Flatenberg samt Nybergs gruffält.
Försedd med denna grundliga teoretiska
utbildning och omfattande praktiska erfarenhet var det
som Dillner år 1912 trädde i statens och det
allmännas tjänst som t. f. chef för industribyrån inom
kommerskollegium. Det var rätte mannen på rätta
platsen, det visade sig snart. Och icice nog
härmed. I honom hede man vunnit en kraft, som
kunde anlitas äfven för utanför indtistribyråns
normala verksamhet liggande praktiska värf och
utredningsarbeten. Sålunda insattes han år 1913 i
den viktiga kommitté, som är sysselsatt med
undersökning af möj igheterna för åstadkommande af
en inhemsk svensk skifferoljeindustri i
Västergötland och fungerar som ordförande i den
kommission, som för närvarande är sysselsatt med
utredande af bästa sättet tör nyttiggörande af de slaten
tillhöriga väldiga malmfyndigheterna i Norrland.
Dessa arbeten ha emellertid sedan krigsutbrottet
fått träda i bakgrunden för hans ofvannämda
kräf-vande ställning som ledamot i statens
industrikommission och ordförande i dess arbetsutskott.
Hvad han och industrikommissionen under de
senaste sju månaderna uträttat, kan här endast i
allmänna drag antydas. Det har gällt att ordna de
för industriens förseende med råvaror och
afsättning grundväsentliga transportförhållandena.
Krigs-riskförsäkrin^en inrättades — i den kommission,
som har denna om hand, har Dillner äfven säte.
Fraktnedsättningar ha utverkats å statens och
enskilda järnvägar. Då transporterna i Östersjön
försvårades af kaperier och isförhållanden, har godset
måst dirigeras öfver västkusthamnar. Schlesiska
kol och koks ha anskaffats, då svårighet mötte att
erhålla tillförsel på vanliga vägar. Undantag från
mobiliseringen ha utverkats för sådana inom
industrien anställda personer, hvilka varit oundgängligen
erforderliga för uppehållandet af vederbörande
företags driit. Beställningar från ämbetsverk och
kommunala myndigheter ha utverkats åt de industrier,
som ff sådana varit i behof. Och slutligen har det
varit en industrikommissionens uppgift att ordna
med exportförbud, med hemförskaffande at i
utländska hamnar på grund af exportförbud kvarhållna
varupartier, med åvägabringande af möjligheter för
verkställande af utländska likvider, med dispenser
från utländska exportförbud o. s. v. Och i
allmänhet har kommissionen i samtliga dessa hänseenden
varit framgångsrik. Icke minst glädjande är, att
man lyckats så stärka industriens vid krigsutbrottet
synnerligen svaga stenkolsreserver, att någon fara
för brist åtminstone under de närmaste tre
månaderna icke föreligger.
Till sist må nämnas, att Dillner äfven är ledamot
i kommittén för Sveriges deltagande i den nyss
öppnade världsutställningen i San Fransisco.
- 370 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
