Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 42, den 18 juli 1915 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VINNINGSLYSTNADEN.
FÖR HVAR 8 DAG AF FRANK HELLER.
ÅNGT sen de andra gått, satt mr
Tom Bunting kvar vid bordet.
Det var inte något vackert bord
att se på; hvarken rent eller
aptit-ligt. Som dekoration till det drama
som nyligen utspelats i rummet var
det emellertid mycket lämpligt.
Halftömda glas, med eller utan
bottensats af cigarraska, öfverfyllda askfat och något
mindre öfverfyllda buteljer täckte det i en lång
procession som tycktes på väg upp till öfre
bordändan. Och vid öfre bordändan presiderade mr
Tom Bunting i ostördt majestät. Hans krage var
upprifven framtill och stack upp kring hans kinder;
hans hår gjorde ett försök att möta kragen på
halfva vägen; en slocknad havannastump spretade
rakt fram mellan hans läppar. Då och då när han
rörde sig en obetydlighet, släppte cigarrstumpen
ett kvantum grå aska ned på hans frack. Hans
blick, som i tio minuter häftat vid en tömd
Cana-dian-Club-flaska framför honom, flyttade sig
plötsligt utan synbar anledning till en ouppdragen
mag-numbutelj P.ommery nature. Men ej ens åsynen
af denna kom mr Tom Buntings drag att utvisa
mera intresse för tillvaron.
Ty mr Tom Buntings tillvaro, dittills
symboliserad "at den ouppdragna pommerybuteljen, hade
sedan en timme tillbaka definitvt öfvergått i den
utdruckna viskyilaskans tecken. Mr Tom Bunting
var dead and done for, tom slut; och hans högra
hand omslöt ännu det verktyg ödet användt för att
knäcka och tömma honom — en kortlek.
Det fanns andra lekar pä bordet (och under det),
men det var den kortlek mr Bunting höll i handen
som gifvit honom det definitiva dråpslaget. En
timme förut, efter sjutton timmars poker, hade mr
Bunting lörlorat om icke sin sista dollar så den
tionde från slutet, som var den hundratusende från
början — en början som låg något mer än fem
månader tillbaka. Hundratusen dollars hade gått
på fem månader och tre dagar; och den dag som
just grydde, grydde så tveksamt som om den
vetat med sig att den sannolikt skulle bli mr Tom
Buntings sista.
Ty hvad är tio dollars tör en bortskämd
arftagare, född och uppfostrad till detta yrke och
okunnig i alla andra? Knappt nog till en anständig
browning.
Mr Tom Bunting, som sedan en halftimme ei
lyckats göra någon annan reflexion än den sist
anförda, rätade sig så plötsligt i stolen, att hans
havannastump släppte ett skyfall af aska ned öfver
fracken. Han märkte det emellertid inte — han
började stirra på sin högra hand, som före dagens
slut skulle omsluta browningen och som nu
omslöt kortleken. Browningen — det var alltså
nödvändigt? Ja, hvad fanns det annars för
möjligheter. Han kunde ingenting, visste ingenting,
orkade ingenting. Och han var amerikan? ! Hur var
det Carnegie sade — den som inte af hvilket
föremål som helst i sin närhet kan få en idé som han
kan göra sig en förmögenhet på, är inte värd att
vara född i Amerika... Håhå! Bästa herr Carnegie,
det är lätt att prata, fördömdt lätt, när man är i
hamn själf. Fördömdt lätt... Hvilket föremål som
helst i sin närhet — hvad skulle ni till exempel
få tör idéer af den här kortleken, bäste mr
Carnegie? Falskspel — men eliest? Det är
fördömdt lätt att prata, när...
Mr Bunting ryckte till. En rödgyllne solstråle
hade lyckats lista sig in genom de fördragna
gardinerna och föll rakt på den utdruckna Canadian
Club flaskan. Det blänkte till i det bruna
buteli-glaset — som blod. Dagen hade alltså grytt i detta
blodiga tecken — hans sista, eftersom han stod
utan pängar, vänner och idéer. Han var inte värd
att vara född i Amerika, tydligen, eftersom han inte
ens af alla dessa föremål i sin närhet... hallå.
Mr Bunting flög till. Var han värd att vara född
i Amerika, när allt kom omkring? Hvad var det
för en glimt som just dansat genom hans inre?
Hvad var det han just kommit att tänka på? Fanns
det möjligen pängar i kortleken i hans hand —
andra än med falskspel? Den gamla patiencen han
lagt när han var barn — kunde den rädda lifvet på
honom sedan allt annat... Blood and thunder, detta
tålde att tänka på! Upp med gardiner och fönster!
En halftimme senare smattrade ringklockan till
nere i kontoret på det hotell där mr Tom Bunting
och hans sällskap föregående dags middag tagit
in för att fresta spellyckan. Öfverkyparen rusade
upp — det var egentligen inte det ljudet han
väntat på. Någon af mr Buntings sällskap hade fällt
ett ord om hur det gått deras värd, och — well,
man ser genom fingrarna med en gammal kund
som händelsevis är i behof af ett rum att
reson-nera med sin browning i Och nu kom det en
ringning på klockan! Var det mera virke i mr
Tom Bunting än man trott? Eller var., det en
visky före samtalet med browningen?
Öfverkyparen tog trappan , i två steg.
Mr Tom Bunting stod där, lugn och kall som
om han kommit från sin säng och ett bad.
— Georgie, min gosse, jag har haft otur i natt.
Fërtfömd otur.
— Ledsen att höra det, sir. Någonting ni
önskar, sir?
— Bara att höra om notan är klar.
— Ja, sir, ni betalade allt i går.
— Förträffligt, Georgie. Drick då min skål i den
där champanien. Några andra dricks blir det inte
den här gången. Har bara tio dollar öfver, ser ni,
Georgie, och dem skall jag ha till att göra min
förmögenhet med. Carnegies recept. Morning.
Georgie.
— God morgon, sir. Tack, sir. Jag önskar er
en.god morgon, sir.
Öfverkyparen stirrade efter mr Tom Bunting
med en mycket tankfull min. Var det bluff, eller...?
Fem timmar senare öppnades Tom Buntings
kortaffär i en tvärgata i Harlemdistriktet, i ett litet
krypin, där ägaren själf (nyligen befriad från en
större Iyxgarderob) var den "ende anställde. Efter
en månad flyitade den ut på en hufvudgata, efter
två månader "fanns det två extra anställda i affären.
Efter ett halfår kom den första filialen i Broadway.
Vid slutet af det år som i april enligt all sannolikhet
borde ha sett mr Tom Buntings dödsruna i
tidningarna, läste man i stället i dem följande annons:
SPELAR NI? KÖP DA EDRA KORT HOS
TOM BUNTING. BESÖK TOM BUNTINGS
NI ÅNGRAR DET EJ!
Och inne i tidningarna kunde man ha läst en
notis som meddelade att mr Tom Bunting,
innehafvare af de välkända specialitetsaffärerna i kort,
giort upp kontrakt med en New Jersey firma om
leverans af två miljoner kortlekar för nästa år, till
salu i hans hufvudaffär i Broadway och hans
filialer i Harlem, Brooklvn och inre* staden.
Hvad hade händt? Hur kunde Tom Bunting
- 666 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
