Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. Den 21 April 1901 - Annonser - En förlofning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja visst! Det är fru Erika Tosterling, född von
Uslarn.»
Geheimerådet tappade af förskräckelse sin cigarr.
»Erika? Vår — din Erika?»
»Det är hon icke mer och vill för öfrigt icke
heller vara det. Ty af brefvet att döma, har hon
gifvit den unge Armin goda förhoppningar. Hon
ansåg väl icke mig god nog. — Och hon måste hafva
vetat, att Armin förut var förlofvad. Hon är således
icke blott kokett och lättsinnig — hon är äfven hjärtlös.»
»Jag är som oin jag fallit från skyarna! Du
har väl dock icke talat om för den främmande damen,
det du själf i dagarna ämnade anhålla om fru
Toster-lings hand?»
»Klandra mig icke för min öppenhjärtighet! —
men jag måste säga henne det. Detta emedan jag
ville låta henne förstå, att jag icke tålde, att hon
reste till Engers. Jag sade henne, att det nu var
min uppgift att ordna saken där.»
»Din uppgift att ordna saken! Hvad har du
där att göra?»
»För att ge den där präktige Joachim von
Armin en utmaning på pistoler.»
»En duell?! Pojke, har du mistat förståndet?
For den första bästa koketta änka, som för öfrigt är
flera år äldre än du, icke en gång är vacker — och
hvilkens chanipagnefabrik efter mannens död på ett
betänkligt sätt gått tillbaka — skulle du våga lifvet!
’ Faller mig aldrig in att medgifva, det min ende son,
arfvinge till tvenne de bästa rehngodsen, skulle sätta
sitt lif på spel för en sådan där nolla!»
_»Ja, pappa, det ha äfven vi båda efteråt sagt
hvarandra, — Klara och jag. Men vi ha beslutit att
förarga — föröchnjuka dem. Och vet du, hvad vi
därför ha gjort?»
Geheimerådet ryckte på axlarna. »Det är svårt
att i ett så delikat fall träffa det riktiga.»
»Jo, vi ha på stället förlofvat oss!» utropade
ryttmästaren, strålande öfver hela ansiktet.
»Himmel! Är det — är det ditt allvar?»
»Ja, pappa. Och nu ber jag vördsammast om
din välsignelse.»
Herr Schwarts senior hade sjunkit ned i en
fåtölj.
»Förlofvad? Eäddningslöst förlofvad! .. . Min Gud,
detta är en märkvärdig tid!. . . Och om nu i
eftermiddag fru Tosterling kommer hit från Engers?»
»Så presentera vi henne för ett par nyförlofvåde!»
»Kors, det vore ju! . . .»
»Revanche ja! För öfrigt kan du vara öfvertygad
om att hennes förlofning med Armin icke länge skall
låta vänta på sig. Men vi skola förekomma henne,
och då är det hon som blir blamerad.»
»Men jag känner ju icke ännu denna Klara; huru
ser hon egentligen ut?»
Full af hänförelse började ryttmästaren berätta,
men geheimerådet afbröt honom stönande:
»Låt mig se lienue! Låt mig se henne! Mera än
att hon är en ängel, att hon är den skönaste,
härligaste, mest tillgifna
kvinna på jorden skall jag
aldrig få veta af dig. Men
jag måste dock lära känna
min egen blifvande
sonhustru. Hvar är hon?»
£lefctri$h fÄÄ
ledarematerlel I parti och minut,
billigast genom
Allmänna Svenska Elektriska A -B
STOCKHOLM. >
Illustrerad katalog; gratis & franco.
NORRKDpiltS LINKÖPING
!*^IKSI£l£F0N. ""^w0"2- Storg«tao23-
fieflersgåfvoi
och sportpri
ser aj siljvei
tit Jöras till
billigaste pris.
Ritningar och [-kostnadsförslag-]
{+kostnadsför-
slag+} sändas
på begäran.
»Hon är däruppe hos mamma.»
»Ja hon skall väl göra stora ögon. Mamma
uppmuntrade likväl alltid förr i världen din böjelse för
— för Margitta!» %
»Ack, tyst härom, pappa! Klara berättar just nu
för mamma samma sköna, gripande historia, som jag
nyss berättat för dig, och då ger hon naturligtvis
genast sitt bifall.»
»Hvilka tider vi ändå lefva uti! Och dessa
soldater! Allt skall gå med storm!»
»Nu ringer det i mammas boudoir. Vi få komma.»
Geheimerådet lämnade vid sin sons arm rummet.
»Nå, måtte Gud välsigna eder, barn!» sade han
med djup rörelse. — »Gud välsigne er! ... Men tro
mig, pojke, vore det icke för att förarga den där fru
Erika, så skulle jag inte så här utau vidare ha gett
mitt bifall.»
»Det visste jag, pappa.»
I geheimerådinnans i ljusblå damast hållna
boudoir iigde därefter de omfamningar och
lyckönskningar rum, som nu en gång för alla äro så
oundgängliga vid dylika förlofningsscener.
Den gamla herrn blef genast förtjust i den lilla,
söta Klara, som äfven öfverraskande hastigt tycktes
hafva kommit på synnerligen förtrolig fot med den
pljest tämligen reserverade geheimerådinnan. Han
kysste nu henne för tredje gången, i det han med
ömhet nämnde hennes namn.
Rodnande lät den vackra bloudinen honom göra
detta.
»Men Klara heter jag icke, sade hon slutligen
rädd — utan Margitta.»
»Margitta — icke Klara?» utropade
geheimerådet förfärad, under det att Fritz skälmaktigt
betraktade sin moder.
»Margitta Settien», Bade den unga flickan ännu
mera förlägen.
»Allsmäktige! Och — eder förre fästman?»
»Min fästman?» frågade den lilla blondinen
ängsligt. — »Jag har aldrig förut varit förlofvad!»
»Men Fritz — du sade dock — Joachim von
Armin?»
Ryttmästaren drog sig leende bakom sin moder,
som godmodigt betraktade sin stränge make. —
»Någon Joachim von Armin vet rangrullorna öfver hufvud
taget icke om!»
»Pojke», skrek den
gamle herrn förbryllad.
»Och så befinner han sig
således icke alls i den där
fru Tosterlings nät?»
Af alla munvatten år nn. rara Antiscptk-uo
Extra koncentrerad Aseptol
à 2 kr. pr flaika
N:o 3 Vudcmerum. N.o 3 (iahnellt
N:o t Stomotol etc.
Jemför Prof. E. ALMQUISTS fntjg.
S:t Eriks Tekn. Fabrik. Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
