Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 17. Den 26 Januari 1902 - Stockholm, sedt från telefontornet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
STOCKHOLM, SEDT FRÅN TELEFONTOFNET: Till vänster i bakgrunden ser man tornen å Carlbergska huset, som inrymmer NOBEL-BIBLIOTEKET samt i öfrigt VASASTADEN. Till höger ADOLF FREDRIKS KYRKA och ÖSTERMALM.
Och när HVAR 8 DAGS fotograf med svett
och möda och naturligtvis i sällskap med en god
ciceron klättrat upp i telefonturnet, dit sannerligen
icke hvem som helst får komma, började han på
denna upphöjda plats göra i ordning sin kamera
för att åt samtid och eftervärld gifva några bilder
af Stockholm i fågelperspektiv. Kanske kände
fotografen en rättmätig stolthet, när han gjorde
detta – ifall han icke till följd af den upphöjda
platsen erfor en smula nervositet – ty det var
första gången Stockholm fotograferades på detta
sätt.
Därför, var tacksamt, kära Stockholm! Och
se här en bild åt saltsjösidan, söderut. Först,
närmast, hustaken i S:t Jakobs församling, så
Jakobs kyrka – hvilkens, i parentes, föga tilldragande
yttre behöfde mycken försköning – så längre bort
och litet till höger operan, den nya operan, som
folkhumorn påstått bestå af en mängd på och
bredvid hvarandra uppstaplade lådor, hvaraf den allra
öfversta lådan och äfven terassen, den vackra
lagerlunden, äro synliga å bilden. Till höger därom,
litet i bakgrunden, tyvärr föga skönjbart å
fotografien, slottet, konungaborgen, Tessins mästerverk,
utan vank och lyte, hvilket städse gör samma
imponerande intryck på betraktaren. Hur kommer
sig detta? Slottet är ju alls icke stort, alls icke
öfverväldigande genom sin massa. Men det är så
väl afvägdt i alla former, det är prägladt af en så
enkel nobless, att man nödvändigt måste känna
vördnad inför den härliga byggnaden.
Det är ju för öfrigt synnerligen lätt att
orientera sig på denna bild. Man ser till vänster
Kungsträdgårdens träd, man ser Palmeska huset längst
bort i hörnet, det fria vattnet, saltsjön, där utanför,
Nationalmuseum med båtarne vid kajen,
Skeppsholmsbron och Skeppsholmen med den lilla kyrkan.
Det är Skeppsholmen man tänkt sig ombildad till
en plats med avenyer och stora hus, men hvarje
stockholmare, som icke är husspekulant, ogillar
förvisso denna plan, som skulle beröfva en af
hufvudstadens mest pittoreska delar allt naturligt behag.
Till vänster om Skeppsholmen synes
Djurgårdslandet. På bildens fond längst bort har man
»söder» och hela det vackra inloppet till Stockholm,
där man en höstafton, när det lyser från
staden, kan göra en sagofärd, medan ångaren
sakta glider framåt...
Och nu lämna vi denna bild, i det att vi
öfverlämna åt respektive fastighetsägare att på takens
och skorstenspipornas form känna igen sina hus,
så här ofvanifrån betraktade, och vända oss till
nästa bild, hvarpå det höga kyrktornet dominerar.
Det är Klara kyrka, belägen på den plats, där
Franciskanerna i forna dagar hade sitt kloster.
Johan III byggde här en kyrka, försedd med på
sin tid det högsta torn i Sverige. Som kyrkan nu
ter sig, låter den se Stockholms högsta kyrktorn,
hvilket, uppfördt år 1885, sträcker sig 114 m. mot
molnen. Och i närheten af kyrkan tycker man sig
upptäcka Centralstationens tak. Där bortom
breder Klaraviken och högre upp Rörstrandsviken ut
sig och på andra sidan härom ligger
Kungsholmslandet. Man ser Stockholm förtona sig och
försvinna vid horisonten, åt Vasastadshållet till.
Den tredje bilden gifver alldeles särskildt åsynen
af en storstad. Man tycker, när man betraktar
den, att Stockholm är ofantligt, rymmer minst en
half million innevånare. Strax i hörnet till vänster
ser man Carlberjjska huset, Vasagatans fond, i
hvilken byggnad Nobelstiftelsens bibliotek, som
bekant, är inrymdt. Man urskiljer äfven på den
bilden delar af det moderna Stockholm, men icke
långt därifrån upptäckes, tack vare
fågelperspektivet, Adolf Fredriks församling och Adolf Fredriks
kyrka. Till höger därom ser man nog Östermalm,
fastän endast helt otydligt ...
Ja, det är Stockholm från telefontornet, den
kära staden, där svärmeriet i forna dagar tog sig
andra vägar än längs telefontrådarne. Men lika
godt! Telefonväsendet vill säkert ingen
hufvudstadsbo ha bort, om det också vore möjligt, från
Stockholm. Man har alltför stor nytta häraf för
att icke gärna underkasta sig det obehag, som
medföljer den nymodiga uppfinningen. Och när
man ser Stockholm så här från telelontornet,
tycker man sig icke då höra telefontrådarnes sång i
rymden, de skälfvande ljuden som äro liksom ett
eko af det sorlande lifvet därnere?
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
