Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 23. Den 9 Mars 1902 - Professor G. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖFVERRABBINEN, PROFESSOR G. KLEIN.
Biogiafi, tecknad för HVAR 8 DAG af den framstående prestmannen, teol. doktor S. A. Fries.
Öfverrabbinen, i Stockholm Gottlieb Klein
föddes i Homonna i Ungarn af ett köpmansfolk,
den 18 februari 1852. Efter att i hemstaden
hafva genomgått talmudskola och vanlig folkskola,
lämnade den vetgirige gossen det anspråkslösa
föräldrahemmet, hvilket icke förmådde i ekonomiskt
hänseende understödja sonens fortsatta utbildning.
Ett lif, rikt på försakelser och umbäranden af alla
slag, mötte nu Klein på hans väg mot parnassen.
I Eisenstadt i närheten af Wien åtnjöt han
en tid undervisning af den framstående ortodoxe
rabbinen Hildesheimer, blef student i Heidelberg
1870 och studerade vid såväl detta som Berlins
universitet, förnämligast semitica och filosofi under
ledning af sådana berömda lärde som Abraham
Greiger, Dillmann, Schrader, Zeller, Hitzig och
Steinthal. Af dessa torde den förstnämnde och de tvänne
sistnämnda hafva utöfvat största inflytandet på den
unge lärde, som vid 23 års ålder mottog den
filosofiska doktorsvärdigheten. 1871 blef Klein rabbin
i Schüttenhofen i Böhmen, någon tid därefter i
Elbing (Preussen) och från år 1883 i Stockholm.
Kallelser till andra rabbinat i Danzig och Saaz
(Böhmen) hafva af Klein af böjts.
I sin församling har han verkat nu i snart
tjugo år ej blott med predikan och undervisning i
religionsskolan utan äfven genom lifligt deltagande
i flera judiska föreningar och sällskap bl. a. det
israelitiska litteratursällskapet.
Redan tidigt fäste Klein uppmärksamheten vid
sig för sin begåfning och lärdom. Den berömde
assyriologen Eberhard Schrader ansåg sig till och
med hafva skäl att upptaga sin unge lärjunges
skarpsinniga konjekturer till kilskriftstexten. Men hans
förnämsta vetenskapliga arbeten falla inom den
bibelkritiska och talmudiska vetenskapens områden.
Flera afhandlingar och uppsatser i utländska
tidskrifter äro frukten af hans studier, men äfven på
sitt nya modersmål, hvilket han fullständigt
behärskar i såväl tal som skrift, har han publicerat
flera värdefulla arbeten, bland hvilka särskildt må
nämnas hans år 1898 utgifna »Bidrag till Israels
religionshistoria». Bekant torde äfven vara hans
dråpliga inlägg mot madame Blavatsky i samband
med herr K. af Greijerstams bok »Den afslöjade
Iris». Äfven i rent teologiska och filosofiska
frågor har Klein gjort flitiga inlägg såväl i tryck
som genom föreläsningar. I Orientalistkongressen i
Stockholm 1889, den religionsvetenskapliga i
Stockholm 1897 och den religionshistoriska i Paris
1900 har han gjort viktiga insatser. Hans tal vid
deri sistnämnda kongressens bankett på Eiffeltornet
torde genom sin värme och spiritualitet sent
glömmas af dem, som hade nöjet åhöra detsamma.
Såsom uttryck för vår konungs nådiga välbehag har
Klein af honom 1897 tilldelats professors namn,
heder och värdighet samt både Wasa- och
Nordstjärneordnarne, den senare förärad på
50-årsdagen, då jubilaren hyllades med gåfvor, blommor,
sång och tal i mängd.
Sedan år 1879 är professor Klein gift med Tony
Levy, dotter till den framstående orientalisten,
professor M. A. Levy i Bresslau. Professor Kleins
fader har för flera år sedan aflidit, men hans
åldriga moder lefver ännu i Homonna i Ungarn.
Professor Klein, en allvarlig och varmt religiös
personlighet, omfattar af djupaste öfvertygelse den
religion, inom hvilken han är född och uppfostrad,
och hvars förnämste tjänare han är här i landet.
Men dess framtid ser han icke i ett slafviskt
tilllämpande af »de äldstes stadgar» och den talmudiska
dogmatiken. Från denna judendomens förstelning
vill han i stället frigöra densamma. Medlen
härtill ser han hvarken i en revolutionär ombildning
af sin fädernereligion ej heller i dess uppgående i
den allmänna kulturströmning, som blifvit kallad
»reformjudendom». Genom en allvarlig
religiöstetisk uppfostran i enlighet med det profetiska idealet
och den historiska syn på religionens betydelse och
uppgifter, som en strängt vetenskaplig behandling
af dess problem medför, vill professor Klein
ingjuta framåtskridandets ande i judendomen, i den
lefvande öfvertygelsen, att denna religion ännu har
en världshistorisk mission att fylla i religionernas
allmänna utveckling till »ett fårahus under en
herde». Professor Klein torde nog icke hafva så
många meningsfränder bland sina utomsvenska
trosförvandter. Men de finnas dock. Jag erinrar blott
om den framstående rabbinen Kohler i New-York
och den fräjdade orientalisten professor Goldziher i
Buda-Pest.
Professor Klein intager till de härskande judiska
s. k. ortodoxa åskådningarna ungefär samma
ställning som nyprotestantismens anhängare och
målsmän inom den kristna kyrkan intaga till s. k.
gammalortodoxa läroåskådningar. Denna likhet, som icke
blott är af formell natur, utan äfven har en djup
reel innebörd, har fört professor Klein i mycket nära
beröring med flera af statskyrkans prester, hvilka
liksom han äro besjälade af lefvande intresse för
den vetenskapliga religionsforskningen. Hvilket
inflytande ett lifligt tankeutbyte mellan dem haft på
honom, vågar jag icke uttala mig om, men däremot
vill jag för egen del med dessa rader offentligen
betyga min egen stora tacksamhet för många
vetenskapliga impulser, dem jag mottagit från honom,
framför allt i den riktningen, att, om man skall
historiskt förstå kristendomens genesis, får man ej
försumma att studera den rabbinska skriftlärdomens
mysterier på Jesu tid. Den judiska församlingen i
Stockholm blifva vi således skyldiga vårt tack, att
den tillfört oss en sådan rabbin, och är det en
heder för samma församling, att ingenting förmått
draga professor Klein bort från hans nya
fädernesland och hans verksamhet i vår hufvudstad.
Samuel Fries.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
