Hvar 8 dag / Årg. 3 (1901/1902) / 459 (1899-1933) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 29. Den 20 April 1902 - Generaldirektör C. E. G. B. Storckenfeldt. †

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

GENERALDIREKTÖR C. E. G. B. STORCKENFELDT.

Foto. Gratner, Bad Reicnenhall.

Generaldirektör Storckenfeldt, chefen för
Telegrafverket, hvilken den 7 april insomnade i dödens
ro efter ett långvarigt lidande, fick i lifstiden
uppbära mycket klander för hänsynslöshet o. s. v.
Hvarför? Helt enkelt därför att han mera såg till
allas intressen än till några få enskildas. Men han
var ju ämbetsman, statstjänare, och då var det
ju så lätt att få till stånd en opinion mot honom.

Emellertid lät den praktiske mannen och det,
sunda och genomträngande ingeniörsförståndet icke
af detta skrik rubba sig i sin öfvertygelse och
sina företag. Alla veta vi, hvad han ville: ett
statens telefonväsende, ett enhetligt, förstklassigt
telefonväsende, omfattande hela riket. Så långt hann
han dock icke drifva saken, men han medhann dock
mycket under sin arbetsamma, af en svår
bröstsjukdom ständigt hotade bana. Oppositionen tyckes
icke ens haft förmåga att nedstämma hans goda
lynne. Generaldirektör Storckenfeldt, som i det
allmänna medvetandet hade rykte om sig att vara en
mäkta sträng herre, var i själfva verket icke blott
en mycket tillmötesgående person, utan äfven
i besittning af mycken humor. Han var en angenäm
umgängesmänniska, och särskildt trifdes han
tillsammans med tekniskt bildade personer. Och hans
personal, de egentliga telegraftjänstemännen visste väl, att
chefen helst uppmuntrade sina tekniskt bildade
underordnade. Själf var han också i besittning af
grundliga ingenjörskunskaper, såsom framgår af
nedanstående korta, uppgifter, beträffande hans lif:

Född 1847 i Åsaka församling af Skaraborgs
län, genomgick S. 1860–68 Jönköpings läroverk och
Teknologiska institutet, arbetade 1866 såsom eldare
vid statens järnvägar samt 1868–69 såsom ritare
hos Nydqvist & Holm i Trollhättan och 1870 såsom
filare hos Bolinders. Han företog därefter med
statsunderstöd flera utländska studieresor, hvarunder han
längre tider deltog i arbetet å lokomotivverkstäderna
hos Borzig, Berlin, och Beyer, Peacock & komp.,
Manchester. S. blef därefter 1874 maskiningeniör och
1878 maskindirektör vid statens järnvägar, å hvilken
sistnämnda plats han verkade till dess han 1890
kallades att på förordnande öfvertaga den efter
generaldirektör Nordlander lediga platsen såsom chef
för svenska telegrafverket, å hvilken plats han tre
år senare utnämndes till ordinarie.

När en affärsman lyckas få till stånd omfattande
finansiella företag, då talar man om denne mans
»geni» och böjer sig för storslagenheten i hans
planer, hvilkas framgång – hoppas man – nog skall
vara till nytta också för det allmänna.

Men när en man, som är i statens tjänst,
lyckas åstadkomma något alldeles ovanligt, praktiskt
och pekuniärt inbringande – då talar man om
hänsynslöshet mot enskilda intressen, och man vill icke
inse, att denne man, just genom att icke taga
hänsyn till allehanda obetydligheter, som röra de
privata intressena, i högsta grad tjänat det allmänna
och härigenom alla individer, d. v. s. det stora
hela.

Nej, de som råkat vara till hinders och komma
i kännbar beröring med den väldige, när denne
tagit ut stegen, de skrika högt, och deras
medmänniskor, som icke ha klart för sig, huru det hänger
ihop, utan endast höra skriken – hvari ordet
»staten!» blandar sig tidt och ofta, och »staten», det
är fienden, i stället för att helt enkelt vara ett
uttryck för den allmänna sammanhållningen – de
instämma i skriket och förstå icke, att den man,
som oväsendet går ut öfver, är deras sanne vän,
hvilken vill deras bästa!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>