Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 50. Den 14 September 1902 - Professor Valdemar Rudin - Rudolf Virchow. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ERIK GEORG VALDEMAR NAPOLEON RUDIN.
Den bild, som i dag pryder HVAR 8 DAGS
första sida, kommer att öfverallt i Sveriges land bli
mottagen som bilden af en kär bekant.
Författaren till »Evighetsvinkar» predikningar öfver
kyrkoårets texter har genom sina varma ord,
direkt sprungna ur ett ädelt hjärta, skaffat sig
otaliga vänner, hvilka med vördnad och förtroende
skåda upp till den gamle predikanten.
Den 20 sistlidne juli ingick ju visserligen
förre ordinarie professorn i exegetik vid Uppsala
universitet VALDEMAR RUDIN i sitt sjuttionde år.
Men hans själ och hjärta äro lika ungdomliga som
i forna dagar, och hans tro på, att
»främlingsskaran» slutligen skall vinna seger och sedan det
tusenåriga riket komma, är orubblig.
Att professor Rudin icke är någon vanlig
ordets förkunnare, kan man bland annat förstå af
den omständigheten, att Viktor Rydberg i mörka
stunder hämtade tröst ur en af Rudin utgifven
andaktsbok. Och det var professor Rudin förunnadt
både att hålla griftetalet öfver den store skalden
och tänkaren och att intaga hans stol bland de
aderton i svenska akademien. Anspråkslös som få,
förklarade professor Rudin vid sitt inträde i
akademien, att om någon synpunkt berättigade honom
till en plats där, vore det hans kärlek till det
gemensamma sköna modersmålet och hans
bemödande att låta det enkelt och utan flärd
tjäna till det gudomliga ordets förkunnande.
Akademien hade emellertid nog främst tänkt på
annat än språket i professor Rudins skrifter, när
den kallade honom till sin ledamot och det var
i korta, men för professor Rudins hela lifsgärning
betecknande ord, som akademiens direktör,
professor Tegnér, installerade den nye ledamoten:
»För er sade hr Tegnér har uppgiften
aldrig varit att bryta ned. Eder styrka och eder
lott har alltid varit att bygga upp eller må
det sägas i ordets bibliska mening att
uppbygga. De fyllda templen, hvarhelst ni talat, hafva
mera än tillräckligt burit vittnesbörd därom, att ni
väl förstått, huru man skall gripa människors
hjärtan och bringa dem läkedom. Och bättre än
någon annan, kan väl jag intyga, att eder
vältalighet är af högre slag, än den som ligger i blotta
orden. Bland edra skrifter handlar en om »det
personligas betydelse vid förkunnandet af Guds ord».
Hela er verksamhet utgör den vackraste illustration
till denna boktitel. Ni har talat hvad ni själf djupt
känt, därför hafva också andra så djupt känt hvad
ni talat ...»
Erik Georg Valdemar Napoleon Rudin föddes
den 20 juli 1833 i Tåby i Östra Ryd,
Östergötland. Student i Uppsala 1851, tog han, djupt
religiöst anlagd som han var, del i konventiklarne.
Han blef 1857 fil. d:r och ägnade sig därefter,
185758 i England och Skotland, åt teologiska
studier samt aflade 1859 dimissionsexamen. Samma
år antogs han till föreståndare för Evangeliska
fosterlandsstiftelsens expedition i Stockholm. 186269
var han föreståndare för Fosterlandsstiftelsens
institution för hednamissionen och gjorde många
utländska resor i missionsangelägenheter.
Rudin prästvigdes 1865 och aflade 1869
pastoralexamen, hvarpå han blef vikarierande komminister i
i Klara församling i Stockholm. Han stannade här
till 1872, då han tillträdde docenturen i exegetik vid
Uppsala universitet, till hvilken befattning han
utnämnts året förut, efter aflagd teologie
kandidatexamen. Under sin komministertid vann Rudin stort
rykte som utmärkt predikant, och man vallfärdade
i stora skaror till det gamla Klaratemplet.
Rudin blef 1875 teologie adjunkt i Uppsala och
kyrkoherde i Näs samt utnämndes vid jubelfesten
två år senare till teologie doktor. Han blef samma
år e. o. professor i exegetik och 1892 ordinarie
professor i ämnet. 1884 utnämndes han till ledamot
af bibelkommissionen och 1886 till kontraktsprost.
Han har varit ledamot af kyrkomötena 1883, 1888,
1893 och 1898. Betecknande för hans tolerans är,
att han väckt motioner om prästedens afskaffande
och utbytande mot ett löfte.
Professor Rudins förnämsta skrifter utgöras af
»Ord från altaret», »Evighetsvinkar», »Sören
Kirkegaards person och författareskap»,
»Innehållsöfversikt af de särskilda evangelierna», »De mindre
profeterna öfversatta och utlagda», »Uppsatser i
teologiska och kyrkliga ämnen», »Vår heliga troslära»,
»V. Rydberg, minnesteckning», m. m.
Vi ha redan i det föregående framhållit det
humana och kärleksfulla i professor Rudins
verksamhet. Gud är för honom, enligt gamla och nya
testamentets ord, den heliga kärleken, och det blifvande
gudsriket kommer icke blott att bli ett inre, utan
äfven ett yttre, hvari naturen själf skall taga del.
Professor Rudins tro är en ljuflig och allt förenande
tro, som bringar balsam åt trötta och sårade själar.
Och den gamle predikanten är själf, för att
använda ett af honom omhuldadt uttryck en
högligen »älsklig» person.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
