Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 16 November 1902 - Ur häfdernas kuriosa. III. »Magnetisören» Bruce. Af P. M. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
miljerna. Den höll sig dock »uppe», så till vida,
att dess medlemmar gingo in vid armén samt då ocli
då erhöllo någon lägre hoftitel.
Så fanns bland Gustaf III: s pager en Adam
Bruce, född 1771, och mest namnkunnig såsom den
längst kvarlefvande af tjusarkonungens page-kår; han
afled nämligen först 1863, vid 92 års ålder. — Med
sin maka, född Fredrika Charlotta Wijnblad (död
1857), hade han tolf barn; äldste sonen var den
Robert Edvard, hvarom här skall något ordas.
Robert Edvard Bruce föddes den 29 mars 1802.
Han bestämdes att gå den militära vägen och blef
sergeant vid Andra lifgardet, därifrån 1819 förflyttad
till Vendes artilleri. Emellertid gjorde han sig mest
känd för en hop galna streck och ett vildt lefverne,
hvadan han snart föranläts att lämna hufvudstaden
och en tid tjänstgöra såsom beridare vid Strömsholm.
Där trifdes han emellertid ej länge, utan begaf
sig ut på äfventyr, på egen risk, styrande kosan
till England. I parentes torde här böra antydas,
att det Bruce’ska hemmet nog var ett »gladt» hem,
men andan i detsamma ansågs något för fri.
Föräldrarne tyckas för öfrigt ej ha bekymrat sig mycket
om sönerna, som i allmänhet tidigt fingo gå sina
egna vägar, — medan döttrarne skyndade att
fortast möjligt skaffa sig en man. Den enda, som
blef lycklig i sitt äktenskap, var den äldsta, gift
med den bekante professor Enberg, »en af de 18»;
hon afled 1878. Näst äldsta dottern äktade 1820
en rysk generalmajor, och några år senare ryske
ambassadören i London, baron v. Brunow, från
hvilken hon emellertid blef skild; hon dog 1874. Yngsta
systern åter giftes med och skildes från en polsk
godsägare, Prusimsky, hvarpå hon äktade (likaledes
i Polen) ett medicinalråd Herzog.
Af sönerna åter gingo ej mindre än tre till sjös;
af dem kom emellertid en i brasiliansk krigstjänst
och lär ha dött som öfverste i Brasilien (där hans
ättlingar fortlefva). Den yngste, sjökaptenen,
bosatte sig i Boston, där hans afkomlingar lefva. Den
son, som länge gällde för att vara flicka (se ofvan),
afled 1885 i Visby såsom f. d. tulltjänsteman.
Allt detta har nämnts för att liksom gifva den
»miljö», hvarur vi ha att tänka oss Robert Edvard
Bruce kasta sig direkt ut i äfventyrens,
äfventyrar-nes värld.
Det var i början af 1820-talet han kom öfver
till England, antagligen för att söka plats i armén
eller flottan. Men han fann hvad som tycktes honom
bättre: ett rikt parti. I oktober 1826 vigdes han i
Southwark vid dottern af en rik vinhandlare i
Dort-mouth.
Svärfadern gaf dottern en vacker hemgift, för
hvilken inköptes en egendom i Sverige, där Bruce
nu några år lefde landtjunkarlif. Men snart
ledsnade han därpå; redan efter 4 år är frun tillbaka
i England. Bruce tyckes ha rest efter henne, men
svärfadern blef honom kvitt genom att ekipera
honom och gifva honom rundliga respängar till
Brasilien, där han nu skulle söka sin lycka.
Enligt uppgift skall han också ha varit »löjtnant
i käjserlig brasiliansk tjänst», men tjänsten måtte
ej fallit honom i smaken, ty han är snart hemma
igen. Sedan han nu fått smak för rika giften,
funderade han på en ny dylik kupp, och låter
fördenskull »lysa efter» sin engelska fru såsom
»för-lupen», hvarpå efter vederbörlig tid äktenskapet i
Sverige förkunnades upplöst.
Emellertid måtte ingen svensk dam ha vågat
försöket att bli fru Bruce n: r 2, alldenstund han
behöfde styra kosan utomlands för att nå sitt mål.
Han hade djärfheten att äfven denna gång begifva
sig till England, — och den 17 september 1835
sammanvigdes han i Islington med en miss Harriet
Barker, rik äfven hon.
Men de engelska äktenskapslagarne äro strängare
än andra — och då miss Harriets pappa, som
aldrig varit för partiet, fick veta, att Bruce varit
o-ift fifimt lät Tian stämma tirvnnm fnr twwiff» F.n<t-
lands lag erkänner nämligen ej utrikes afkunnade
skilsinessodoinar uti inom England ingångna
äktenskap. Bruce blef häktad och slutligen dömd till —
sju års deportation till Botany Bay.
Huru han redde sig ur den klämman, har
aldrig blifvit klart; men antagligt är, att hans
svåger, ryske ambassadören (se ofvan), skaffat honom
medel och tillfälle att rymma.
Det är nu han uppenbarar sig i
»hund-turkens» land. Europeiska officerare voro på den
tiden eftersökta i Turkiet, och det är ju mycket
möjligt, att Bruce verkligen avancerat till öfverste i
turkisk tjänst (såsom sådan skulle han verkligen haft
rätt till den turkiska titeln »bey»), — om det än
förefaller underligt, att han ej dä kvarstannade
därnere. Den muhaniedanska religionen hade varit
synnerligen tilltalande för honom ... Emellertid
berättar en svensk turist (numera aflidne frih. Hans v..
Essen), att dä han i Konstantinopel sammanträffade
med Bruce, denne tydligen vore hvad vi skulle kalla
»på dekis», så att han t. o. m. måste frukta för sin
personliga frihet.
Ar 1840 eller 41 får han sig emellertid en ny
hustru, äfven nu af engelsk börd, men säkerligen
icke vigd i England, dit Bruce väl ännu icke
kunde våga sig i giftermålsärenden. Frun hette
Isabel Maclaurin — och med henne uppenbarad»?
lian sig nu en vacker dag ånyo i Stockholm och
hos sin familj.
Sedan denna fru Bruce n: r 3 skänkt honom
en son (som dog vid 8 års ålder 1850) och en
dotter, afled hon kort efter den sistnämndas födelse,,
i Stockholm den 6 juni 1844. — Bruce var
änkling i ett halft år; han vigdes nämligen i London (!)
den 13 februari 1845 med en miss Labatt. Med
henne slog han sig nu ned dels i Stockholm, dels
i den svenska landsorten; och det var nu han
började vinna, rykte såsom »magnetisönx Särskildt pa
fruntimmer verkade hansi hypnotiska (såsom termen
nu lyder) förmåga rent af underbart. Benämningen
»magnetisör» förefaller ju litet humbugartad; men i
fråga om Bruce torde man kunna säga, att
såsom sådan var han minst humbugmakare.
Efter att ha skänkt sin man sex barn,
ledsnade den 4: de fru Bruce på det tröttande
sam-lifvet med »Bruce-bey», som särskildt besvärade
henne med att använda henne som »medium». Hon
utverkade skilsmessa och lär sedan ha gift om sig
med en von der Porten.
Bruce tröstade sig emellertid snart med en 5: te
fru, denna gång en svenska, en stockholmsk
borgaredotter. Han fortsatte under tiden med sina
magnetiska séancer och var alltjämnt en af
hufvudstadens populäraste (= mest kände) personer i det
han ständigt gick1 klädd i röd turkisk fez samt
någon slags fantasiuniform, med sabel och sporrar.
Hans vilda lefverne hade emellertid knäckt hans
starka konstitution; äfven påstod han, att de
magnetiska séancerna voro mycket ansträngande. Blott
56 år gammal, afled han plötsligt den 28 april 1858
— ett par månader senare följd af sin ende son
med sin femte och sista fru; den lille gossen
förklarade, att »pappa hvar natt visade sig för
honom», ända tills han själf skildes hädan.
Såsom magnetisör gjorde Bruce flera lyckade
kurer. Men för öfrigt måste medges, att han
näppeligen vann något annat intresse, än såsom ett »ku
riosum», ej minst genom sina många
giftermålshistorier. Att han skulle ha spelat någon viktigare
roll i Muhammed Alis krig mot Turkiet, torde på goda
grunder få betviflas.
Hans änka i 5: te giftet ingick nytt äktenskap
med en kakelugnsfabrikör’ och lefver måhända ännu.
Barnen af 1: sta giftet stannade hos modems
familj i England; en dotter af 3: dje giftet är g’ft
Nybleus i Södertelje, och’ en dotter i 4: de giftet mod
komminister Olsson i Umeå.
— — — Och mera ha vi ej att tillägga
r»m wmKTHüliQnfDn Rminnw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
