- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 4 (1902/1903) /
138

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 30 November 1902 - Rudolf Mauritz Klinckowström †

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RUDOLF MAURITZ KLINCKOWSTRÖM. †

Efter senaste fotografi taget spec. för HVAR 8 DAG af C. K. Thorncliff, Stockholm.

» L> iksdagen är mitt lif» yttrade den gamle
J-V veteranen i Första kammaren för några år
sedan. »När jag inte mera orkar vara i riksdagen,
är det slut med mig».

Det blef år 1899, som friherre Klinckowström,
dertill nödd och tvungen af sitt hälsotillstånd,
afsade sig det mandat i Första kammaren, som han
innehaft allt sedan 1877, såsom Elfsborgs läns
representant. Den dittills outtröttlige politikern var vid
sitt
tillbakaträdande 83 år
gammal, men ända
till sitt sista
riksdagsår bibehöll
han sin själskraft
i nästan
oförmin-skadt spänstigt
skick.

Det är framför
allt i egenskap
af
riksdagsledamot, som friherre
Klinckowström
kommer att
håg-kommas. Han
var visserligen i
yngre dagar en
intresserad
militär, som utgifvit
åtskilliga skrifter
i krigsvetenskap
och dylikt. Född
i Stockholm den
8 aug. 1816 —
föräldrarne voro [-öfverstelöjtnanten-]
{+öfverstelöjtnan-
ten+} friherre Axel
Leonard K.,
dotterson af Axel
Fersen d. ä., och
Kristina
Charlotta Österberg

blefKlinckowT-ström 1837
underlöjtnant vid

ingeniörkåren
samt avancerade
sedermera 1864
till öfverste i
armén och
generalstaben. 1852—59
var han
stabschef i andra
militärdistriktet
och 1859—65 mi
litärattaché i Wien. Under vidsträckta resor i utlandet
hade han äfven grundligt studerat militärväsendet.

Efter hemkomsten från Wien ägnade sig den
intresserade och mycket kunnige mannen bl. a. åt
skötseln af det vackra Stafsund på Ekerön, hvilket
gods erhöll en stor uppblomstring, och där han
också sammanbragte stora kollektioner af gamla
porträtt, dyrbara böcker, mynt o. s. v. Under
åren 1867—72 utgaf han sin farmors fars, grefve
Axel von Fersens historiska skrifter, som 1878
följdes af »Le comte de Fersen et la cour de France», m. fi.

Allt detta var ju ett betydande dagsverke, men
det är likafullt ingenting mot friherre
Klinckow-ströms riksdagsmannaverksamhet. Redan 1844
började han deltaga i ridderskapets och adelns
förhandlingar och väckte under
ståndsrepresentationens dagar uppmärksamhet för sina skarpa inlägg
i debatterna. Men redan på den tiden kunde intet
af partierna räkna honom för sin man. Var friherre

R. M. KLINCKOWSTRÖM

Klinckowström liberal i ett afseende — han
räknades till riddarhusets vänstra center — så var han
konservativ i ett annat, och vid den s sta
ståndsriksdagen motarbetade han representationsreformen.

Så, år 1878, uppenbarade sig den oförtrutne
friherren åter i nationalförsamlingen. Han hade
förut i ett par skrifter ådagalagt sina
protektionistiska tendenser och sin anslutning till
grundskatternas afskrifvande, så att det var
tydligt, hvilket parti
han skulle
tillhöra i dessa
kar-dirtalfrågor. Protektionist var friherre Klinckowström till lif och
själ. Frihandel
var för honom
mer än ett
fördärf, det var en
synd, något
oerhördt, ofattbart!"

Men denne
man, som, så
snart det gälde
tullsatser, var
mera
konservativ än de flesta,
visade sig å
andra håll ha ett
öppet sinne för
tidens
strömningar. Han ifrade
i hög grad för
nedprutningar i
budgeten, han
var obarmhärtig
mot all byråkrati,
han tålde intet
intrång på den
konstitutionella
friheten, och han
var icke
obenägen för den
politiska rösträttens
utsträckande!

Man kunde tro,
att en person
sådan som friherre
Klinckowström
skulle ha stort
gehör i
riksdagen. Men så var
icke fallet, och
det kom sig af,
att den energiske mannen aldrig lärt sig
begränsningens konst. Han var vanligen den förste talaren
vid remissdebatten och han var icke sällan den
siste talaren vid kammarens sista
diskussionsplenum. Han talade oafbrutet hela riksdagssessionen
igenom, och vid riksdagens början motionerade han
ifrigt och långt som ingen annan. Friherre
Klinckowström bar genom det oräkneliga antalet af sina
motioner och sina timslånga anföranden, som
förevigats i riksdagstrycket, kostat staten mycket
pän-ningar. Och hans kolleger i kammaren blefvo,
oaktadt -hans af siffror späckade utredningar voro
intressanta nog och hans tal icke sällan voro
ganska pikanta, snart nog trötta på honom, så att
sorlet i kammaren, under det att gubben
Klinckowström hade ordet, blef betänkligt starkt.

Den gamle hedersmannen afled den 20 nov.,
sörjd närmast af maka, född de Labensky, och
sonen Axel, docent vid Stockholms högskola.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:38:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/4/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free