Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11. Den 14 December 1902 - Med Selma Lagerlöf i Jerusalem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MED SELMA LAGERLÖF 1 JERUSALEM
»Den stackars korsbäraren sof om
natten i en grotta borta på Oljoberget. Hvarje
morgon, då solen gick upp, steg han ut
på berget och såg ned på Jerusalem, som
låg på en något lägre höjd midt emot
honom. Han brukade öfverblicka staden
såsom en sökande, flyttade ögonen från
hus till hus, från kupol till kupol med ett
ifrigt granskande, som om han väntat att
någon stor förändring skulle hafva
inträffat under natten. Ändtligen då han
tycktes inse, att allt var sig likt, drog han
en djup suck, han gick tillbaka in i sin
grotta, lyfte det stora korset på sina
skuldror och satte på sitt hufvud en krans,
sammanvriden af stickande törnen.
»Så började han vandra utför berget,
släpande sin tunga börda mellan
vingårdar och olivplanteringar, ända tills han
nådde den höga muren, som omgaf
Getsemane örtagård. Här brukade han stanna
GETSEMANE ORTAGARD. «:«■*<.• ’"■■■» w™»»™
Ktichi : Bengt Silfversparre.
JOSAFATS DAL: Absalons pelare samt Jakobs och Zacharias grafvar.
»Sedan hade han för vana att gå utför bergets lägre terrasser ned i Josafats dal med den stora
iudiska begrafningsplatsen.»
»Sedan hade
han för vana att
gå utför bergets
lägre terrasser
ned i Josafats
dal, med den
stora judiska
begrafningsplatsen. Det långa
korset släpade
efter honom, det
slamrade mot de
många
grafhäl-larna och
rubbade småstenarna,
som voro strödda
öfver dem. Gång
på gång
stannade han, då han
hörde st enarnas
rassel, och såg
sig om i tydlig
tro, att någon
kom gående
efter honom. För
utanför en låg port, lade
ned korset på marken
och stödde sig mot
dörrposten, som för att vänta.
Gång på gång böjde han
sig ned och lade ögat till
nyckelhålet för att se in
i den lilla örtagården.
Om han då såg någon
af fransiskanerna, som
vårdade Getsemane, röra
sig mellan de gamla
olivträden och
myrtenhäckarna, kom ett spändt
uttryck öfver hans
ansikte, och han smålog i
glad förväntan. Men
straxt därpå skakade han
på hufvudet, han tycktes
ha kommit till klarhet
om att den han sökte,
ej skulle komma. Han
lyfte åter upp korset och
vandrade vidare.
Kliché: Bengt Silfversparre.
DAVIDS GRAF.
»Han nedlade ej korset på marken förrän utanför den tunga grå byggnad, hvilken vördas
som kung Davids graf.’
^ÉÉÉSÉSÉM
- I63 -
Amatörfoto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
