Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. Den 4 Januari 1903 - Biskop Claes Herman Rundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAES HERMAN RUNDGREN.
Den äldste af rikets biskopar i fråga om ålder
ocli tjänsteår, liksom en af de mest framstående, är
biskopen i Karlstad, CLAES HERMAN RUNDGREN.
Född i Stockholm den 12 aug. 1819, ingick lir
Rundgren sålunda i somras i sitt 84: de år, och han har
i 30 år sedan förliden maj innehaft biskopsämbetet
i Karlstads stift, hvilket det är honom beskärdt att
fortfarande med oförminskade krafter värda.
En utförlig biografi öfver biskop Rundgren vore
förvisso här på sin plats, och han har själf i viss
mån genom sin själfbiografi i Svenskt biogr,
lexikon, ny följd, länmat materiel härtill. Men då vi
veta, att en längre uppsats om biskop Rundgrens
lif och verksamhet vore emot hans önskan, nöja
vi oss med att endast gifva de stora hufvuddragen.
Det yttre förloppet af biskop Rundgrens lefnad
ter sig alltså på följande sätt.
Fil. d:r 1842 och teol. kand. 1845 blef R. s. å. docent,
homiletiken vid Uppsala universitet, därmed förenande vi
pastorstjänsten vid Uppsala domkyrka 1848 och
vikarierande för teol. pastoralis adjunktureii 1851. Utnämd till
kyrkoherde i Norrköpings stadsförsamling 1852 tillträdde
R. ämbetet i maj 1853, blef s. å. v. kontraktsprost och ord.
1855. R. utnämndes år 1870 till öfverhofpredikant och pastor
i hofTörsamlingen samt 1871 till biskop i Karlstads stift,
hvilket ämbete lian år 1872 tillträdde. Han blef 1892 fil.
jubeldoktor.
Förtroenden; Kallad till predikoprof af Hedvigs förs.
1850 och af stadsförs. i Norrköping 1851, predikant vid
nia-gisterpromotionen s. å., inspektor vid Norrköpings högre
elementarläroverk 1853, ordf. i direktionen för Tekniska
skolan i Norrköping 1856, ledamot af presteståndet 1859
<>2 och 65 och af riksd. 2:a kammare 1870—72, 76—78. 79—81,
väld äfven för följande 3-års period, men afsade sig 1882.
Kallad till predikoprof för pastor primarie befattningen i
Stockholm, men afsade sig. Landstingsman för
Norrköping 1864, 60, 69. Stadsfullmäktig i Norrköping 1866, præses
vid prästmöte i Linköping 1868. Ledamot af kyrkomötet
1873—98 samt vice ordf. 1888 och 93. Predikant vid
riksdagen 1871 och vid kyrkomötet 1873. Ledamot af
bibelkommissionens granskningsnämnd 1885.
Utmärkelser: Teol. air 1860, led. af Nordstjärneorden
1864, kommendör 1873 och af stora korset 1873. Riddare af
Carl XIlI:s orden 1884 ocli en af de aderton i Svenska
akademien 1887.
Resor har biskop It. företagit i Sverige, Norge,
Danmark, Tyskland, Frankrike och England.
Hans utgifna skrifter uppgå till ett stort antal, ocli
anteckna vi bland dem Norrköpings kyrkotidning, en
årgång predikningar samt Minnen från templet, från
grafven och från lärosalen.
Inom Karlstads stift har biskop Rundgren hållit
präst-möten åren 1875, 81, 87, 93 och 99 samt prästsällskapsmöten
nästan alla år; då prästmöten icke hållits ha visitationer
hållits två gånger i alla pastorat och tre gånger i åtskilliga.
I ämbetet har R. invigt 139 prästkandidater och verkställt
71 kyrkoherdeiDStallationer. Han har invigt 16 nybyggda
•eller restaurerade kyrkor och 14 begrafningsplatser samt
varit ordf. eller ledamot i åtskilliga styrelser för nyttiga
och välgörande ändamål. Och det var icke länge sedan
lian förrättade visitationer och installationer i Karlskoga
•och Sunne.
Biskop Rundgren liar i hela sitt lif vant en
energisk förkämpe för hvad han anser sannt och
rätt och aldrig stuckit under stolen med sin
öfvertygelse. Djupt nitälskande för de fattiga och
okunniga, har ban öfverallt, där han verkat, på ett
storartadt sätt höjt och utvecklat fattigvården och
folkskoleväsendet, och i detta afseende kommer biskop
Hundgrens namn aldrig att förgätas. Han har i ordets
bästa mening varit kommunalman.
I kyrkliga och politiska frågor har biskop
Rundgren alltid varit strängt konservativ, bekämpat
sektväsendet, o. s. v. Vid behandlingen af
katekesfrågan å kyrkomötet 1S73 betonade ban omöjligheten för
kyrkan att. ändra något i sin bekännelse — och han
var i prästeståndet en af de ifrigaste kämparne mot
representationsförändringen. På den senare tiden har
biskop Rundgren flera gånger i tidningarne tagit till
.orda i angelägna frågor och gjort det på ett sätt,
; att det af somliga personer ansetts, att. han öfver-
gått till mera liberala åsikter. Detta torde
emellertid knappast vara fallet, utan biskop Rundgren
hyllar nog allt fortfarande samma idéer som förut.
Men man må icke glömma, att han alltid betecknat
sin ställning inom församlingen och k o m m
u-n e n såsom »praktiskt framåtskridande». Han
skrifver i sin ofvannämnda själfbiografi på tal om de
stora frågorna vid de fyra sista ståndsriksdagarne,
»att man väl behöfde besinna sig vid besluten därom.
Det är denna besinning, som är karaktäristisk för
konservatismen och som gör sig gällande hos dem,
som hafva att tillämpa lagarne i det praktiska lifvet,
synnerligen på det kyrkliga området. Förträffliga
teorier om friheten och dess utveckling i alla
riktningar visa sig i tillämpningen vara dåliga grundvalar
för ordning, skick och tukt inom staten, kyrkan och
kommunen. Aktningen för bestående lag, tradition
och sed är konservatismens ledstjärna. Att inom
lagens gränser söka befordra utvecklingen är
konservatismens uppgift. Jämför man därföre min
ställning inom riksdagen, såsom deltagare i
lagstiftningsarbetet, med min ställning inom församlingen och
kommunen, så måste den förra betecknas såsom
teoretiskt konservativ, den senare såsom praktiskt
framåtskridande; och om detta kan synas vara en
inkonsekvens, sä är det dock en motsats, som gifvit
mig tillfredsställelse.»
Om denna dualitet talar biskop Rundgren vidare
vackra och visa ord i sitt inträdestal, den 20 dec.
1887, i Svenska akademien. Som bekant, är biskop
Rundgren en af vårt lands störste vältalare, liksom
ban är en utmärkt stilist, med ett bildrikt och
storslaget språk.
»Taga vi emellertid i betraktande de mänskliga
förhållanden», yttrade biskop Rundgren vid tillträdet
till den efter statsrådet F. F. Carlson lediga stolen
i akademien, »så kunna vi i dem alla skönja tvänne
poler, hvilka, inom naturens rike betecknade såsom
den positiva och den negativa, inom statens och
kyrkans, vetenskapens och konstens områden bära
namn af framåtskridande och stillastående. Men
ingendera har i och för sig absolut giltighet.
Ingendera kan umbära den andra. Ehuru hvarandra
motsatta, mötas de städse på sina vägar, än våldsamt
och oroväckande, än fridfullt och lugnande, alltid
bärande uti sitt sköte, hvad vi kalla utveckling. Vilja
vi tänka oss i stort vare sig framåtskridandets eller
stillaståendets lag oafvisligen tillämpad, låtom oss
skåda upp till himlakropparne i världsrymden.
Framåt gå de nu, och framåt hafva de gått under
årtusenden, men efter eviga lagar, styrda af den
osynliga hand, som leder deras banor. Droges den
handen tillbaka allenast från en enda af de otaliga
världskropparne, svindla måste vår tanke för
förödelsen från den häjdlöst framilande stjärnan. Men
icke annorlunda skulle det ske, om någon enda af
de lysande punkterna där uppe stannade i sitt lopp,
häjdande och störande den lagbundna kretsgången.
Så mäktig är lagen, som styrer världarne där ofvan!
Skola då vi, i dåraktig själfförblindelse, mena oss
frikallade från endera af världsutvecklingens
allsmäktiga lagar? Sällspordt är därföre, att personligheter
med bildning och insikter ensidigt och utan afvikelse
hålla fast vid någondera af dessa poler, vare sig
det hänsynslösa framåtskridandets eller det tröga
stillaståendets . ..»
Vi vilja sluta med dessa ord, som tyckas oss
utmärkande för den praktiske »aandsaristokrat», som
leder Karlstads stifts angelägenheter.
— 21 o —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
