Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 20. Den 15 Februari 1903 - Miss Duncans dansidyller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISS DUNCANS DANSIDYLLER.
Från HVAR 8 DAGS Berlinkorrespondent.
Kliché .■ Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Sthlm—Gb’j
Efter fotografi.
Den amerikanska dansösen, MISS ISADORA DUNCAN.
Fröken Isadora Duncan är en ung dam från
Kalifornien, som söker gifva dansen, isynnerhet
dansen på scenen, ett djupare innehåll. Efter ett
triumftåg öfver Wien och München kom hon till Berlin
och fick lof uppträda på en af de kungliga teatrarna.
I början syntes Berlinpubliken något kall gentemot,
den nya danskonst, fröken Duncan bjöd på, men
snart tinade den upp mer och mer, och slutligen
blef bifallet sådant, att fröken Duncan beslöt
förlänga sin vistelse i Berhn på obestämd tid och där
till och med upprätta en utbildningsanstalt för sin
danskonst.
Detta den yttre ramen. Fröken Duncan griper
med sin dans mer än ett årtusende tillbaka i tiden
och anknyter den till den grekiska dansen, sådan
denna var på den tiden, då skådespelet framgick
ur densamma. Med denna anknytningspunkt
sammanbinder hon anpassning till den nutida högre
musikkonsten. Hon viil en plastisk dans, som icke blott
följer takten, hvilken för såväl baletten som
sällskapsdanserna ju är a och o, utan framför allt
ansluter sig till musikens innehåll. Hon är
visserligen långtifrån den första, som sålunda i dansen söker
omsätta det djupa innehållet i musiken, men hon
är säkerligen den som hittills bäst lyckats häri.
Genom det gångna århundradets alla. växlingar har
danskonsten eller rättare baletten icke undergått
någon förändring; traditionen från rokokon har icke
störts af tidens flykt. Alla känna och erkänna, att
baletten är en anakronism, som, mildt uttryckt, icke
har förmåga att tilltala vår skönhetskänsla, äfven
om det finnes en och annan balettös, som förmår
tränga ut ur balettens trånga former, ut till en
individuell konst. Men dessa undantag bekräfta
endast regeln, och det är verkligen nedslående, att
baletten, sådan som den nu är, fortfarande intager
så bred plats på scenen. Därför måste det hälsas
med så mycket större tillfredsställelse, att fröken
Duncan uppträder reformerande, med afsikt att
förscenen skaffa en naturlig, uttrycksfull, formskön
dans.
Härför fordras mycket, en djup lyrisk
grundton, en välformad kropp, en ny teknik. De båda
första föl-utsättningarna måste en gång för alla
finnas; den tredje kan tillägnas. Balettkostymen, denna
löjliga kvarlefva, som vanställer kroppsformen, måst>
falla, de mekaniskt inlärda cirkuserinrande rörelserna
måste undvikas. Miss Duncan har djärft
övervunnit kostymfrågan, i mångas tycke kanske för djärft;
hon dansar barfota, med nakna ben och föröfrigt,
såvida hon icke i kostym söker efterbilda någon
figur på en målning, endast inhöljd i ett tunnt,
genomskinligt slöjartadt, omhölje, uppfästadt vid
midjan, så att underkroppen något tätare täckes. Del
är en nästan noggrann efterbildning af grekernas
chiton. Det tunna tyget faller i mjuka veck och
— 3IQ —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
