Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7. Den 15 November 1903 - Karl Nordström - Fragment från Konstnärsförbundets i Stockholm utställning i Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR S DA 1
af seg oböjlig energi. Hans konst visar på ett
gripande sätt denna dubbelnatur: fastheten har där
förmält sig med en drömmares mjukhet, han kan
måla ett berg så präktigt handfast och plastiskt som
ingen annan och på samma gång gjuta öfver det
<den mjukaste blåa drömdager.
Fürstenbergska samlingen äger tvänne
mästerliga verk, hvilka förträffligt representera dessa båda
motsatta poler inom Karl Nordströms
målarebegåf-ning, det ena med drömmarlynnet öfvervägande, det
andra med kraftlynnet i första planet.
Den första af dessa taflor kallas »Varbergs fäste».
Det är solnedgången. Bakom den gamla 600-åriga
fästningen, som ligger begrafven mellan sina höga
vallar ute på en udde i hafvet, går just solen ned,
så att murarneis och vallarnes massa aftecknar sig
mörk och fast sluten mot en gloria af ljus,
medan i förgrunden hafvet svallar upp i en lång
dyning blått och skimrande. Det är allt, men
hvilken dunkel mättad färgprakt, hvilken obeskrifligt
sammangjuten stämning af på en gång gammal
romantik och den eviga förtrollningen i en skymningsstund
vid hafvet.
Den andra taflan heter »Landskap från Tjörn»
och är några år senare målad. Här kommer kraft-
FRAGMENT FRÅN
KONSTNÄRSFÖRBUNDETS I
STOCKHOLM
UTSTÄLLNING I KÖPENHAMN.
Dessa små interiörer visa
endast ett ringa fåtal af de
många förträffliga, af dansk
kritik och publik i hög grad
berömda konstverken. Man
igenkänner taflor af Karl
Nordström, R. Bergh, Liljefors m. fi.
och praktlynnet, som är lika svenskt som
melankolien, till sin fullaste rätt. Jag vet mig aldrig ha
sett ett så praktfullt stycke af Nordström. Framför
oss ligger ett af målarens älsklingsberg lysande rödt
i aftonsolen. Fast och ståtligt med alla sina klyftor
och skåror reser sig det röda berget högt i ett
lugnt och gladt majestät, medan fälten framför lysa
saftigt gröna och varmt moget gula och nymånens
bleka skära på himlen.
Men icke mindre än genom sina taflor, af hvilka
många under årens lopp fått sin plats i de 3
skandinaviska folkens offentliga gallerier, har Nordström
vunnit rykte genom sina kolteckningar dels i svart
och hvitt dels med underlagd färg. Richard Bergh
har berättat, huru Nordström redan i sin ungdom
tjusade sina kamrater med kolteckningar, i hvilka
ett starkt lidelsefullt patos tog sig uttryck. Som
fullmogen konstnär har ban särskildt under perioder
af sökande alstrat en mängd dylika teckningar af stor
kraft och betagande stämningsrikedom. Jag erinrar
blott om en: den i fjol utställda Rägnmolnet, ett
väldigt skylandskap af en verkligt majestätisk hållning
och utfördt med en så lugn säker kraft, en så
utomordentligt fin känslighet, att denna lilla teckning
i svar* och hvitt måste räknas till konstens
klassiska verk.
Foto. Fred. ffiite, Köpenhamn. Kliché, Kem. A.-B. Bengt Silfvenrarre Sthlm—Ohg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
