Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 9. Den 29 November 1903 - Claës Lundin. Af O. R. - De arktiska expeditionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAES LUNDIN.
Han har med sina tjocka hvita mustascher och
sitt pipskägg en viss Gustaf Adolfs-tvp, och han har
oaktadt sina fyllda 78 år —• ty så gammal blef
vännen Claes den 12 november — allt fortfarande
ett godt svenskt kurage. Han är icke rädd för att
ännu i dag slåss med pennan, som han förvisso
begagnar åtskilliga timmar hvarje dag, som går, ty
flitig har Claës Lundin alltid varit långt mer än de
fleste skriftställare. Icke sällan drager han i
härnad mot hvad ett yngre släkte anser sant, rätt och
skönt, men var lugn för, att han gör det med ärlig
öfvertygelse. Det finnes blott alltför många
grå-hårsmän, som föregifva, att de hålla med en yngre
tid, endast för att få beröm af densamma.
En man bör ju bedömas efter det bästa han
gjort här i världen. Låtom oss då minnas, att
CLAËS JOHAN LUNDIN — som blef student i
Uppsala 1844, och efter aflagd kameralexamen
ingick i flera ämbetsverk i Stockholm, men 1854 slog
sig på handel i Hamburg och 1856 blef delägare
i en handelsfirma i Göteborg, hvilken dock icke
varade lång tid, och 1858 i Köpenhamn började som
journalist med korrespondenser till Göteborgs
Handelstidning — ja, låtom oss erinra oss, att han
under åtskilliga år på 1860-talet skref bref från
Paris samtidigt till, tror jag, fem tidningar, olika
och pigga bref till hvar särskild avisa, och att han
då var en ytterst modern journalist! 1866 ingick
Lundin i Stockholms Dagblad, som han sedan
nästan oafbrutet tillhört — ständigt med sina tanKar
och små middagsbesök, nästan ständigt med sm
penna — och gjort stora tjänster. Här har
Lundin skrifvit teater och litteratur, krönikor, kåserier,
följetonger, ja, referat och »ledare», och han har
båd°- in- och utrikes rest för tidningen. Som ett
bevis på hans arbetskraft och intresse må omtalas,
att Claës Lundin vid Stockholmsutställningen 1897
DE ARKTISKA EXPEDITIONERNA.
att börja med tycktes ha lust att ensam skildra
hela expositionen!
Åtskilliga år skref Lundin äfven en
veckokrönika, »Omnibus», i Ny 111. tidning. Som krönikör
har Lundin alltid varit framstående, med klar blick
och pigg pänna. Ännu i dag skrifver han ju
under märket Ture krönikor i Stockholms Dagblad.
Som speciell Stockholmsskildrare skall Claës
Lundin ständigt ihågkommas. Hans skildringar i
novellform ur Stockholmslifvet, som utkommit i flera
olika samlingar, äro visserligen icke vidare skarpt
etsade, men han^s arbeten, Gamla Stockholm», »Nya
Stockholm» och »Sällskapet 1800—1900» — det
senaste skrifvet på uppdrag af den stora
Stockholmsklubben’ med namnet Sällskapet — äro förträffliga,
öfv°rflödande på intressanta och pålitliga uppgifter.
Förvisso har Lundin med Gamla och Nya
Stockholm i hög grad bidragit till att göra hufvudstaden,
med dess forntidslif och dess nutidslif, älskad af
sina invånare.
Redan 1869 utgaf han »Paris i våra dagar», af
Thora B., öfver hvilken »författarinna» det undrades
mycket, och samma år »Minnen från en resa i
Sverige. Stockholm och Stockholmarne» — hvartill
idén var hämtad från K. Kullbergs »Minnen från
en vistelse i Stockholm» — vidare 1871 »I
Hamburg», 1875 »Ströftåg här och där i Sverige», 1877
»I Tyskland», 1878 »Framtidsbilder», »Oxygen och
Aromasia», hvartill sedan kommit de förut nämnda
novellsamlingarne : »Från Stockholms synkrets» 1880,
»Stockholmstyper förr och nu» 1889, »Tidsbilder ur
Stockholmslifvet» 1895 samt »Bortom Alperna» 1883.
Claës Lundin lär nu vara sysselsatt med
utarbetande af sina memoarer. Måtte han med
fortfarande god hälsa kunna fullborda dem! Något
otium önskar jag honom icke — det vore att
missunna honom hans största glädje: arbetet.
O. R.
DEN NORSKA
NORDPOLSEXPEDITIONEN.
Från vänster: H. Hansen (harpun.),
Lindström (kock), Kapten Amundsen X (exp.
ledare), Löjtnant Q. Hansen, Viik
(veten-skapl. deltagare.
2 3 14
DEN DANSKA GRÖNLANDSEXPEDITIONEN.
D:r Mylius Erichsen (1), Grefve H. Moltke (2), D:r Bertelsen (3, nu återvänd), Kand. Rasmussen (4).
Porträttgrupp af den nu räddade svenska sydpolsexpeditionen finnes i HVAR 8 DAG N:o 33, årg. 4
meddelanden från den danska
expeditionen och dels uttalanden af D:r
Berteisen icke äro ägnade att bekräfta
skälen till ängslan för deras öden. Förr
än om ett år kan Grönlandsresandena
icke väntas åter.
Beträffande Amundsen-expeditionen
har Prof. Nansen meddelat att han nyligen
mottagit bref från kapten Amundsen,
hvilket visade att de rykten om ett missöde
som skulle ha drabbat expeditionen måste
vara fullständigt ogrundade och endast
bero på ett missförstånd.
Löjtnant G. Hansen som sekond. Hvalfångare ha nu vid
hemkomsten väckt oro för båda expeditionerna, medan dels direkta
Under senaste tiden ha en del oroande meddelanden om de
tvenne expeditionerna, den danska till Grönland och den norska
Nordpolsexpeditionen, varit synliga i
pressen. Som bekant afgick en dansk litterär
expedition i juni 1902 i afsikt att studera
och sedermera beskrifva Grönland, dess
natur och folk. Deltagarne voro Dr
Mylius Erichsen (exp. ledare), Kand. R.
Rasmussen (språkforsk.), Grefve H. Moltke
(målare) samt den numera till hemlandet
återvände läkaren, D:r Berteisen.
Den norska expeditionen, utgick
ombord å "Gjöa" sistlidne maj, under
ledning af Kapten Roald Amundsen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
