Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 27 December 1903 - »De fattiges jul» af Gerda Meyerson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FATTIGES JUL.
För HVAR 8 DAG af Gerda Meyerson.
Det ligger en säregen stämning af brådska ocb
glad förväntan öfver hufvudstaden dagarne närmast
töre jul. Öfverallt på gatorna möter du människor
lastade med paketer, varuvagnarne från de större
affärerna köra omkring från morgon till kväll, bref
bärarne och järnvägens ilgodsbud äro i farten både
bittida och sent, butiksfönsterna locka med varor i
strålande belysning och hela skogar af vackra granar
utbjudas på torg och öppna platser.
Det är hufvudsakligast till de vackra husen vid
de fina gatorna, där stadens rika eller mera
välbergade innevånare ha sina hem, som paketen från
bodarne och post- och jäinvägsförsändelserna föras,
det är dit de ståtligaste julgranarne komma och
läckerheterna från konditorierna, eller frukt- och
blom-sterhandlarne vandra. I de fina och rika hemmen
prydas julgranarne med dyrbara grannlåter, borden
dukas med silfver och kristaller och julklappar i
mängd utdelas. Går du en julafton, sedan den värsta
brådskan stannat af, genom gatorna i stadens fina
kvarter, får du öfverallt se upplysta våningar och
du skymtar genom fönsterna tända julgranar.
Men ställer du dina steg till de mera aflägsna
delarne af staden, där den fattigare befolkningen har
sina bostäder, märker du icke denna stämning af
ljus och glädje. Du ser visserligen här och där
upplysta fönster, du skymtar en och annan tindrande
gran eller grenljusstake, i butikerna och hälst i »ma
gasinen», hvilka nu på helgdagsaftonen hå las öppna
i det längsta — tränges man för att i sista stunden
förse sig med litet matvaror för helgdagarna och
köper kanske en eller annan småsak att glädja barnen
med. Egentligen har man icke råd därtilll, men »det
är ju jul bara en gång om året».
Kanske möter du på din vandring en och annan
liten blåfrusen parfvel, som bjuder ut sprattelgubbar
eller jultomtar af vadd eller någon tiggare, som bed
jande sträcker sin hand emot dig. De äro väl på
väg hem nu, om de ha några hem att gå till, dessa
samhällets styfbarn, för hvika fattigdomens nöd säkert
kännes ännu bittrare än eljest på denna, den stora
glädjens dag.
Tänker du på huru de kunna ha det, de
fattigaste bland de fattiga, som bo i de små usla kåkarne
borta på Söder eller Kungsholmen, i »Sibirien» eller
i de gamla husen i de smala giänderna i »staden»?
Vet du af att det fins godt om trånga, osunda
bostäder, där män, kvinnor och barn, sex, tio, ja, ännu
flera personer, bo sammanträngda i ett litet rum och
kök, där sofplatserna utgöras af bräder, upp- och
nedvända bord, byrålådor?
Vet du att det fins hem, där förut ett relativt
välstånd rådt, men dit sjukdom och arbetsbrist
kommit och där det nu på julaftonen ser tomt och
dystert ut, emedan största delen af bohaget måst
vandra till pantlånaren, där det är kallt, emedan veden
tagit slut och där det saknas både mat och kläder.
Det finnes godt om änkor eller hustrur, hvilkas män
genom arbetslöshet eller oordentligt lefnadssätt icke
kunna bidraga till familjens uppehälle, som dag ut
och dag in måste lämna sina små utan uppsikt och
vård för att i fabriken eller i hjälphus skaffa sig
förtjänst, och som trots sitt trägna arbete nu med
bäfvan tänka på att nyårshyran snart skall betalas. Det
finnes ensamma unga och gamla kvinnor, hvilkas
knappa arbetslöner aldrig tillåta dem att äta ett or
dentligt mål mat och hvilkas »hem» består af en
usel bädd i en vrå af ett rum hos främmande, där
de få betala högt och betraktas som ett nödvändigt,
men ogärna sedt påhäng. Och det fins i dessa
nödens boningar godt om bain, barn med gråbleka
kinder och matta, insjunkna ögon; barn, som svälta
och frysa, misshandlas och förföras, för hvilka lifvet
sällan eller aldrig har en glädjestund att bjuda.
I en storstad finnes det i sanning mycken nödr
mycket uppenbart och mycket fördoldt elände, men
där fins också — allra hälst i den signade juletiden —
medkänsla och barmhärtighet, det fins mycken
upp-penbar och mycken fördold kärleksverksamhet. Det
fins bland de bättre lottade många, som tänka på
sina nödställda bröder och systrar och gåfvor sändas
nog från de rika och lyckliga hemmen till de
fattiges bostäder. Men gåfvorna och kärleken borde
mångdubblas, det borde icke vara blott af pliktkänsla
eller för att lugna sitt samvete, som man ger en skärt
af sitt öfverflöd, för att sedan i ro kunna njuta silt
eget goda. Det borde vara med vaken blick för
missförhållandena i samhället, med intresse och
omtanke, med verklig vilja att hjälpa och offra. Då
skulle gåfvorna säkert bli ett medel till närmande
och förbrödring mellan de olika samhällsklasserna
icke blott under julen utan för all framtid. Visa icke
bort tanken på de fattiges jul med en rysning af
obehag eller med ett öfverlägset medlidande! Hjälp
till att sprida ljus och glädje i dystra boningar och
känslor af hopp och förtröstan i af olyckan
förbittrade sinnen!
H. n V:t STOCKBOLMXHVTOGRA F.
EN GÅRDSINTERIÖR FRÅN SÖDER.
För att detta häfte, trots dess större omfång, och i dess ofantliga upplaga skall nå HVAR 8 DAGS läsekrets före Julafton
måste detsamma gå i präss redan den 19 december. Skulle möjligen, till följd häraf, häftet sakna något "sista nytt", bedja vi om
öfverseende för denna enda gång. Och så önska vi alla våra läsare i hemland och utomlands
EN LYCKLIG JULTID.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
