- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 5 (1903/1904) /
220

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 14. Den 3 Januari 1904 - Från Boden. Af Hugo Samzelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8

DAG

hvars bekanta vatten sorlar fjällsagor frän Kvikkjokks
underbara näjder, från Stora Sjöfallets och
Harsprån-gets katarakter.

Boden var tidigare blott en välmående by med
kyrkplats för den år 1831 från Luleå socken utbrutna
Öfver-Luleå församling. Så leddes norra stambanan
dit upp öfver myrar, älfvar och skogar och började
den mustiga järnmalmen från gruffälten vid Gellivare
att försändas med tågen för att utskeppas från Luleå,
och med ens blef det lif och fart uti Boden. Folk
strömmade hit från skilda håll, byggde och bosatte
sig. Handelsaffärer och industriella företag af
betydenhet grundades i Boden eller dess omedelbara
omnäjd, stationssamhällets område utvidgades
oupphörligt och innevånareantalet växte. Undantagandes Kiruna
och Malmberget uppe i lappmarken samt möjligen
äfven staden Luleå, har Boden af alla norrländska
orter varit den som snabbast och mångsidigast
utvecklats. Den har också förutsättningar att kunna
fortgå på den redan inslagna vägen, har stora möj
ligheter för sin framtida historia. Läget är det
yppersta. Boden är skärningspunkten mellan å ena
sidan norrländska stambanan, som fatalt nog ännu
icke hunnit dragas fram till finska gränsen vid
Haparanda, till hvars grannstad Torneå däremot
nabo-landets järnbanenät redan blifvit utsträckt, och å
andra sidan den betydelsefulla bandelen
Luleå—Gellivare—Ofotenbanan. Vidare dröjer det säkerligen icke
alltför länge, innan Boden fått sina väldiga
bergsfästningar i ordning och blir en bel liten militärstat
i den stora norrländska staten, som vi hoppas kunna
se bevarad åt det öfriga landet till båtnad i alla
hänseenden. Inom allra närmaste tid komma länets
regemente och flera andra truppförband att hit
förläggas, och detta förhållande blir gifvetvis en
anledning till förkofran och utveckling. Älfven, där en
storartad virkesflottning pågår under större delen af
sommaren, är rik på forsar och obegagnade
ekonomiska möjligheter. Boden borde kunna bli icke endast
en stor och viktig militärstad, utan äfven en
betydande fabriks- och industriort.

Oafsedt befästningsarbetena, till hvilka af helt
naturliga skäl »obehöriga icke äga tillträde», är
folkhögskolan något bland det mest intressanta i det
nutida Boden. Kommer inan med tåget söderifrån och
har passerat den granna Trångforsbron öfver
Lule-älfven samt därefter en mindre bro öfver dennas
tillflöde Bodån, är folkhögskolan en af de första större
byggnader, som tilldraga sig den resandes
uppmärksamhet. Den väsentligen på grund af enskildt
initiativ och privata uppoffringar tillkomna skolan tog
sin början hösten 1896 och har sedan dess årligen
varit besökt af ett stort antal lärjungar, som hon
genom en sund och praktisk uppfostran sökt utbilda
till goda och dugliga människor. Jämte
folkhögskolan i Matarengi (Öfver-Torneå), till hvilken jag
måhända vid ett annat tillfälle återkommer, är
läroanstalten i Boden af utomordentlig betygelse med
hänsyn till den i dessa näjder vanvårdade och efterblifna
folkundervisningen, hvarjämte båda dessa skolor
hafva en stor uppgift i att främja
försvenskningsarbetet i de finskspråkiga gränstrakterna.

När tyska justitierådet L. Passarge år 1896
reste i Sverige och därunder — på grund af sitt
uppdrag att revidera Bædekers resehandbok och studera
nya turistleder — äfven utsträckte sin färd till Lappland,
passerade han Boden, som han i sitt arbete
»Schwe-den» (Berlin 1897) prisar för dess goda
järnvägsrestauration och dess bangård, som »med sin smakfulla
tiäarkitektur är af framstående skönhet». Vill man
emellertid i något vidare mån utsträcka besöket i Boden och
icke inskränka sig till att vandra på waggonen till re-

— 220 —

VY AF BODEN,

Foto. Harnesk, floden.

K.m. /..-It. SVftenparn ai.Um—Ot,}.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:39:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/5/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free