Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 22. Den 28 Februari 1904 - »Gossar blå under Dannebrogen» af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOSSAR BLÅ UNDER DANNEBROGEN.
För HVAR 8 DAG af Birger Schöldström.
Skuggor från de flydda da’r,
Stån upp ur tidens natt och skyldren än med rostiga musköter!
TOPELIUS.
Ett halft sekel och ett qvinqvennium därtill ha
förraanit sedan det första Slesvigska kriget ställde
vårt sydliga naboland i strid mot en hotande
öfvermakt och då en mängd — bortåt 300 — svenske
män och ynglingar: officerare, underofficerare,
studenter, artister, handels- och bruksbokhållare,
teknologer, farmaceuter, skådespelare, handtverksgesäller
och bondpojkar, personer ur olika samhällsklasser,
skyndade att ställa sig under dannebrogen och med
stor tapperhet deltogo i striderna. Af dessa svenske
frivillige stupade ett ej ringa antal; af de hemkomne
förvärfvade sis några framstående samhällsställningar
och ett hedradt namn i vår inre samhällshistoria —
vi erinra om t. ex. öfverhofjägmästare Ankarcrona,
kommendörkapten Emil Ekman, general Silverstolpe,
redaktör August Sohlman, bankdirektör A. O.
Wallenberg, författaren Oscar Wijkander, professor
Ångström o. a.; men de flesta sjönko under årens gång allt
mer i glömska, tills dess ett i dessa dagar i Svenska
Autografsällskapets handlingar intaget arbete:
»Svenskarne under Dannebrogen 1848—50» återupplifvatdet
ädla minnet af dem samt deras oegennyttiga och
uppoffrande ungdomsbragd och äfven delvis deras utseende.
Men till de 67 porträtt, som i det nämnda
arbetet meddelas, har sedan ett ytterligare antal
framletats ur anhörigas, efterlefvandes eller gamla vänners
gömmor samt ställts till vår tidskrifts förfogande.
De meddelas här, jämte kortfattade biografiska data.
Son af en veteran från finska kriget, kapten N.
G. v. Axelson, och född 1819, var Oscar von
Axelson gränsridare i Jämtland, då han 1848 »drog
avsted» till Danmark. Blef först öfverjägare och
befordrades sedan till sekondlöjtnant vid l:sta danska
reservjägarekåren samt utmärkte sig särdeles i slaget
vid Fredericia 1849. Efter hemkomsten återgick han
i tullverkets tjänst och avancerade till kastchef. Var
en mycket duglig tjänsteman samt en sympatisk, nobel
och — liksom brodern, författaren Maximilian
Axelson — poetiskt anlagd personlighet. Afled i
Karlshamn 1891. Gift med Erique Korler. (Porträttet
tillhör den sistnämnda.)
Löjtnanten vid Bohusläns reg. Justus
Reinhold Gustaf von Hauswolff, född 1813, deltog
som premierlöjtnant vid 22:dra danska jägarekåren i
kriget samt kämpade med i affären vid Gravenstein
och slaget vid Fredericia; avancerade till kapten vid
nämnda regemente samt dog 1858 i Åtorp i
Bohuslän. Gift med Fredrika Colliander. (Porträttet lånadt
ur danska 18:e reg:ts officersalbum.)
Om d. v. sergeanten vid Svea artilleri Anders
Hällstrands djärfva artilleribragd under Fredericias
belägring, då han två gånger å rad riktade in kulor
i två fiendtliga mörsare och därigenom sprängde dem,
har i dessa dagar i nästan hela svenska
tidnings-prässen minnnet àterupplifvats. Son af komministern i
Edsberg, Strängnäs stift, Anders Hällstrand och dennes
maka, f. Anna Elisabeth Hjulhammar, föddes vår hjälte
1818, ingick ung i krigstjänst och blef, efter återkomsten
från kriget och sedan han af konung Oscar I tilldelats
tapperhetsmedalj, styckjunkare vid sitt reg:te. Han
afled 1874. (Porträttet tillhör löjtnant D. Gröndahl.)
Tillhörande en gammal känd svensk släkt,
hvarur framgått adliga familjerna Karlstéen och Granfelt,
föddes Erik Gustaf Karlstéen 6 november 1822.
Fadern var kronolänsman i Västra Fernebol, Dalarne;
modern hette Beata Dahlgren och var dotter af den
hofmålare D., hvilken målat freskerna i Västerås
domkyrka. Furir vid Lifregementets grenadierer, blef
han 1849 voldriffelskytt i danska armén och
tjänstgjorde vid försvaret af Fredericias befästningar; efter
hemkomsten blef han först fanjunkare vid Värmlands
fältjägare, sedan e. o. kanslist vid landskansliet i
Linköping samt 1858 kronolänsman i Hammarkinds
härads västra distrikt; hade under sina senaste år
en mycket anlitad advokatbyrå i Norrköping och afled
i denna stad den 29 sept. 1887. Som bårtäcke på
hans kista lades dannebrogen och alla i Norrköping
bosatta danskar slöto sig till sorgetåget efter
Danmarks vän och kämpe. Gift 1) å Bjälbo gård i
Östergötland 12 juli 1857 med Mathilda Lindberg
(tillhörande en af de gamla östgöta odalmannasläkter, hvilka
leda sitt ursprung från folkungarne), 2) med Åugusta
Pettersson. (Porträttet tillhör häradshöfdingskan Sigrid
Almgren, f. Karlstéen.)
I förvar finnas ännu tre bref från Karlstéen,
skrifna under kriget till hans föräldrar. Härur må
några utdrag göras:
»Köpenhamn 11 maj 1849. Jag skrifver detta
iklädd den Danske Reffelbysseskytte Bataljonens
uniform, af mörkgrönt vallmar med röd krage och hvita
knappar, den jag i går utfick från förrådet. Sedan
jag aflagt prof af 8 skott, hvaraf 7 träffade i bröstet
på den på skudetaflen uppritade mannen, blef jag
antagen till riffelskytt, med underofficers aflöning,
eller 28 sk. sv. rgds om dagen och ett bröd, omkr.
3 qv. långt samt mellan 4 o. 5 tum i fyrkant, för 5
dagar. I dag har jag varit å Skudebanan och
profskjuta min reffel, och den gick ej illa. — — Sedan
jag nu fått den danska uniformen, har jag på allt
sätt bättre; går jag för att köpa en cigarr, kostar
den hälften mindre än förr; lika förhållande är på
mat och dryck. Här går man icke som i Sverige i
allmänhet och pimplar och super, utan man går på
ett café, dricker sin flaska öl eller en kopp thé eller
kaffe samt spelar ett parti biljard om 3 à 4 sk. eller
någon liten snapps som det här heter. Punsch veta
de ej hvad det är. Vin är det mästa som här dricks
samt en dansk sup vid måltiderna. Någon rikligt
trasig ser man ej här på gatorna, men ej heller
någon synnerlig lyx bland karlarne; man kan gå hur
man vill, då man går ut. Fruntimmerna däremot
äro utstyrda i siden från topp till tå. — —
Forsslund, fiscal Forslunds son, är härstädes blifven
secund-löjtnant samt gift med en dansk »pige», som lärer
ha 20 à 30 tusen svenskt. — — D:o 16 maj. I dag
kl. 2 e. m. afgår jag och öfrige riffelskyttar härifrån
med jernbanan till Roschild och därifrån med
marche-forcé till Middelfart, så att om 3 à 4 dagar härefter
har jag nog varit i batalj eller skärmytsling. Vid
corpsen äro vi 5 svenskar, som alla följas åt, de äro
Stàhlbom, f. d. underofficer, Acrel, Upsalastudent,
Stjerneman*, volontär vid Upl. dragoner, och
Lindqvist, volontär vid Vestgöthadahls reg., samt 2
norrmän Brynö och Ziegler, två bra män. — —
Fredericia 22 maj kl. 11 f. m. Från Fredericia fästning å
Jylland skrifver jag nu detta. Genast så fort vi
kommo hit uppsökte jag två svenske kamrater,
Rerg-lund och Hällstrand** vid Svea artilleri, båda
red-baie och duglige vänner. I tisdags på morgonen kl.
en kvart öfver 3 började tyskarne ytterligare
bombardera fästningen och staden. Jag jämte 5 andra
vold-riffelskyttar blef utkommenderad på en
förpostfäktning, som varade till kl. 2 e. m. Första hälsningen
från tyskarne var kulor på kulor, men tack vare Gud,
jag och vi öfrige blefvo helbregda med undantag af
en officer och en man, som blefvo blesserade af en
bomb. I dag började ytterligare kanonelden. I går
blef ingen af våra förposter blesserade, däremot i dag
hafva 3 nu redan blifvit sårade, däribland en svensk
frivillig Pozzé***. I går sköto vi på förpostkädjan
* Han lefver ännu, pensionerad kronolänsman och bosatt i Svärdsjö.
** Egendomligt nog, råkas ånyo, efter 55 år, de båda vännerne Karlstéen"och Hällstrand: i HVAR 8 DAGS spalter.
*** Menas tvifvelsutan Pousette, den ännu i Söderhamn lefvande veteranen, hvars porträtt meddelades i HVAR8 DAG, nov. 1902.
Anm. af Red:n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
