Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 32. Den 7 Maj 1905 - »Vackert så» af E. K—a. W—r - Brokigt utomlandsnytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
— Så ...
— Ja, jag gjorde det
senare. Jag kunde inte se
Charles spela på små usla
kaféer och få några
smutsiga sous slängda i sin
trasiga hatt, jag kunde inte
höra hans violin jämra sig
som en människa i
dödsnöd utan att räcka ut
handen för att lägga den som
en smekning öfver
strängarna. Det var modärnt bland
oss konstnärer att besöka
Quartier Latins små
Caba-rets, och jag såg och hörde
Charles kväll på kväll. Så
en natt märkte jag, att hans
Absintglas tömdes gång på
gång, att hans händer
darrade, och att han bara ville
gå under med ett genis
förakt för att resa sig, när det
fallit.
Hon knäppte händerna
om knät och satt så länge
tyst, att han måste be:
— Fortsätt — och förlåt
att jag begär det.
— Det är ingen
hemlighet jag berättar. Charles
vänner ha tackat mig för
det. Själf är han ibland
trött på min inblandning.
Vi ha nog aldrig älskat
hvarandra så där som två
goda och hederliga
människor göra härhemma. Vi
gjorde genast upp om en
konserttourné, så snart
mai-ren stadfästat vårt förbund,
och jag vet, jag tänkte:
Det är en lycklig slump,
Efter fotografi Klichk: Bengt Silfversparre
FRÅN OMBYGGNADEN AF KUNGLIGA SLOTTET I BRYSSEL, en ur byggnadsteknisk
synpunkt mycket fordrande uppgift, till hvilken man icke i våra dagar kan uppvisa
många motstycken.
Efter fotografi. ^.itchi : Kem. A.-H. Bengt àtijversparre Strum—Gbg
’ÄRNVÄGSSTRÄJKEN I ITALIEN: Tågsammanstötning i midten af förra månaden vid Giovotunneln
nära Genua.
om kärleken får
äkta prägel hos
oss. Vi ha nog
bägge gifvit för
frikostigt till
höger och vänster.
Men hvar kväll,
när han tillitsfullt
lade sitt hufvud i
mitt knä och sade:
— Här är så
lugnt och tryggt!
var jag glad att
ha kunnat bjuda
honom en fristad.
Han var mitt
käraste och bästa
ansvar — är det
ännu.
— Men ni
känner er inte
lyck-lig?
— Nej, inte så
där, att jag skulle
orka med "många
goda nätter och
dagar", men
tillräckligt för att
(Forts, å sid. 215.)
— 509 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
