- Project Runeberg -  Hvar 8 dag / Årg. 6 (1904/1905) /
587

(1899-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 37. Den 11 Juni 1905 - Nordiska historiska kongressen i Lund - »Olausons pänningväska» af E. Walter Hülphers

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HVAR 8 DAG

OLAUSONS PÄNNINGVÄSKA.

För HVAR 8 DAG af E. WALTER HULPHERS.

En skjuts arbetade sig långsamt uppför en
skogsbacke inne i den värmländska skogsbygden. Det
började lida mot kvällningen och snön föll tung och våt
öfver de svartnande granarna utefter vägen. Den som
satt i päls till vänster var förvaltaren på Ersvike bruk
ett par mil därifrån, en medelålders, kraftigt byggd
man. Han var på väg till den närliggande staden
för att likvidera ett större skogsköp, nyss uppgjordt
af det bolag, hvars förtroendeman han var. Vägen
var nog inte så säker för vägfarande, som kunde
anses medföra större pänningesummor, på den tid detta
är frågan om, åtskilliga mansåldrar tillbaka, men herr
Olauson hade en grofpipig dubbelpistol under bältet
och nära till hands om så skulle behöfvas. För
säkerhets skull hade han pänningväskan uppe för att
ständigt kunna känna den. När man så där har mycket
pänningar med sig som till på köpet inte äro ens egna,
blir man lätt orolig och allehanda galna föreställningar
jaga genom ens hufvud. Ju mer man försöker intala
sig att dyrbarheterna inte kunna finnas någon annan
stans än där man senast lagt dem, desto oroligare
blir man, och till slut hjälper intet annat än att stanna
hästen, stiga ur släden och se efter i lådan.

Olauson hade måst göra det ett par gånger, men
så tröttnade han. Han tog upp väskan, lade remmen
öfver knäna och stoppade väskan vid sin vänstra sida.
Han stoppade den inte emellan sig och skjutsbonden
utan vid vänstra sidan utåt vägkanten. Han
misstänkte visst inte skjutsbonden att vara i stånd till
något tillgrepp, visst inte, denne var en förmögen
hemmansägare och för rästen delägare i bolaget för
Ersvike bruk, men det kändes bara tryggare och därför
måste han ha den där.

När de kommo upp på back-krönet bar det brant
och långt utför igen, men innan de gåfvo sig utför,
fattade Olauson sin granne i armen.

— Åh, vänta ett litet tag, Erik, så jag får tända
på min pipa!

Skjutsbonden höll in och Olauson gräfde i
pälsfickorna efter tändstickorna. Han lutade sig först åt
vänster, ty han var ovig i den tjocka pälsen, fann
dem inte, lutade sig så in mot sin granne för att
komma ner i vänster ficka. Där fann han dem.

Han tände pipan.

— Nå, så ge vi oss i väg igen.

Han stoppade ner tändstickorna. Elden började
stiga öfver pipkanten, men han hann få ner den innan
hästen ryckte till för piskslängen. Olauson rycktes
tillbaka mot ryggstödet och medan det i susande fart
bar af utför backen, kände han att revolvern under
hans rörelser börjat halka ner under bältet, hvarför
han var tvungen att trycka fast den med vänstra
handen och skydda pipan med den högra.

— Fan, hvad det går! sade han skrattande. Du
har en bra trafvare Erik!

Skjutsbonden log där han satt framåtlutad med
tömmarne sträckta och blicken skarpt kisande mot
den fallande snön. Två skuggor skymtade vid
vägkanten, den ena ropade något som dock strax dog i
skymningen, och utför gick det i susande fart så det
gällde att passa ögonen för hofsnön, som slog vildt
om och piskade mot slädskärmen.

Backen ledde ut på en sjö och körkarlen lät det
allt jämt gå friskt undan.

— Vi kommer in till stån om en timme på det
här viset, sade Olauson.

— Vi ska’ försöka, svarade bonden.

Med ens röck Olauson till.

— Stopp, stopp! För himmelens skull, stanna hästen!

NORDISKA HISTORISKA KONGRESSEN I LUND.

r,to. J-mns Kftertr.. Lnwt Klicht: Kem. A .-Ii. Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.

GRUPP AF DELTAGARE: v. Slottsaikivarien J. A. Almquist, Stockholm (1), Rektor C. Sprinchorn, Lund (2), Akademiräntmästaren R. Eklundh, Lund (3), Riksarkivarie V. Secher, Köpenhamn (4),
Riksarkivarien E. Hildebrand, Stockholm (5), Professor S. Clason, Lund (6), Professor H. Schück, Uppsala (7), Professor S. Ribbing, Lund (8), Professor J. Steensbup, Köpenhamn (9), Docent N.
Wimarsson, Halmslad (10), Docent E. Meyer, Uppsala (11), Professor A. Kock, Lund (12), Landsarkivarien C. M. Kjellberg, Vadstena H3), Docent L. Videll, Lund (14), Fil. d:r K H. Karlsson,
Stockholm (15), Professor L. Stavenow, Göteborg (16), Fil. d:r V. Söderberg, Siockholm (17), Friherre C. Carlsson Bonde, Eriksberg (18), Professor A. Stille, Lund (19), Grefve C. Beck-Friis,
Börringe-Kloster (20), Universitetsbibliotekarien C. af Petersens, Lund (21), D:r phil. F. Arnheim, Berlin (22), Arkivsekreteraren G. L. Grove, Köpenhamn (23).-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Dec 21 14:39:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvar8dag/6/0603.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free