Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 43. Den 23 Juli 1905 - »Punch» och dess redaktör - Fransk-engelska ententen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR & DAG
är ju inte häller mer än någon månad sedan "Punch",
tack vare en liten god karrikatyrteckning af mr Reeds
hand behandlade de båda imperialisterna Roosevelt
och Wilhelm II, blef i Tyskland hedrad med beslag.
Och hvilka glädjeyttringar då bland "Punchs" vänner,
hvilka lyckönskningar, gratulationer nådde icke då det
gamla bladet, den triumferande tecknaren!
* *
Den man emellertid som för närvarande sköter
chefens ansvarsfulla kall i Englands och Londons åt
humorn helgade cityblad, och genom hvilken jag
blifvit satt i tillfälle att meddela åtskilligt af ofvan
nämnda är sir Francis Cowley Burnand, härstammande
från en gammal aktad Savoyardfamilj och
hufvudredaktör för "Punch" alltsedan år 1880. Han är nu
gammal och äfven något grå vorden, men som
engelsman i besittning af ungdomens humör och styrka.
Liksom fallet är med öfriga unga söner från
förmögna engelska hem, sändes han först till Eton, där
cylinderhatten tryckes ned på de 9-åriga lockiga
pojk-hjässorna, och där uppfostran på samma gång är sträng
och aristok atisk. Sen gick färden till Cambridge,
där sporten dominerar, och där blef Burnand snart
stiftaren af en ungdomligt yrande klubb, hvars stolta
mål var fabricerandet och utförandet af vilda
teaterkomedier. Anlagen trädde alltså nu tydligt fram.
Dock ännu voro ej framtidsvägarne fullt klara, ty i
nära två år studerade unge Burnand för kyrkan!
Så slog han om och trädde in på en än
besynnerligare stråt: juridiken. Och år 1861 hade han sin
advokatexamen klarerad.
Det blef emellertid mindre juristeri än skådespel
— Burnand vann afsevärd framgång som
pjäsförfattare, och fann snart, att han var mer en pennans än
en ordets man. Han skref vackra smått satiriska
stycken, och publiken kände sig glad och varm öfver
dem — en pjäs "The Colonel" blef en riktig skatt
samt spelades oafbrutet i ett och ett halft år. Inte
var det då att undra på att den lycklige författaren
äfven blef uppskattad i "Punch", och efter Tom
Taylor blef sålunda Burnand år 1880 tidningens chef.
Han sitter nu som fader till öfver ett hundratal
teaterstycken och tusentals "Happy Thoughts". Han
lyser som en patriark, och är den högste
kommenderande i det stelt allvarliga, nästan militäriskt
uppsträckta Punch-hotellet vid Bouverie street. I
samlingssalen sitter han i högsätet, hvilket han ock väl
fyller, ty han är mannen med den starka, fasta
kroppsformen, de buskiga ögonbrynen och den allvarliga
blicken, hvilken dock stundom kan blänka till i
munter glans
Han har t. o. m. på grund af sina förtjänster i
humorns och satirens tjänst så godt vunnit
konungahusets bevågenhet, att han upphöjts i adligt stånd.
Och någon vackrare, någon ädlare belöning kan nog
ej här på jorden tilldelas en skämttidningsredaktör!
Efter fotografi.
[-FRANSK-ENGELSKA ENTENTEN.-]
{+FRANSK-EN-
GELSKA EN-
TENTEN.+} Den
engelska
atlan-tereskadern besökte franska
flottan i Brest
den 10 juli, utomordentligt mottagen. Våra bilder visa eskaderns ankomst under salut samt de engelska amiralernas
mottagande af franska amiralen.
— 691 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
