Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13. Den 30 December 1906 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HVAR 8 DAG
jag stod därnere hos dig, medan mamsell nere i köket
betänksamt ruskade på sitt gråa hufvud? Den
som-marn skall du allt ha tack för, min gosse!
Men det är ändå något mer, jag ville du skulle
vet», Torsten. När jag nu sitter här ensam och låter
tankarne gå tillbaka, är det som om på sista tiden
något smugi’ sig in i vårt lif, som ej skulle vara —
något obestämbart, som jag ej kan ge något namn.
Hvad var det, Torsten?
Jag trodde, jag kände dig både utan och innan men
nu mörte mig något, jag vet ej hvad, som gjorde mig
både nyfiken och» beklämd. Jag har tänkt mycket
öfver detta på sista tiden, och då är det, som om
något mörkt och skrämmande skulle ställa sig i min
väg och kasta sin skugga öfver vår glada sommar.
Men kanske är det väl hösten — när bladen falla,
smyger ju ve^od så lätt in i sinnet —
Kan du tänka dig, Torsten, Tip formligen svälter
sig af sorg efter sin herre och rapphönseh inte så
mycket som ser han efter en gång — hvad skall man
ta sin till med djuret?
Många hälsningar från allt och alla härhemma och
från Ragna.
November.
Torsten!
I dag har den första snön fallit — marken är
skimrande hvit och Öfver de svarta träden därnere ligger
liksom en lätt slöja af rimfrost. Och solen lyser,
Torsten, solen lyser! Och det glittrar och blänker
öfverallt. Allt det mörka och tunga i denna ändlöst
långa höst är plötsligt liksom bprtsopadt - inom mig
sjunger det och jag vill bara räcka min famn ut mot
detta välsignade hvita ... Ty nu ser jag väg, där jag
förut trefvat mig fram i mörkret — blindbock!
Å, du kloke, kloke Torsten, nu vet jag hvarför du
den sista tiden tycktes mig så besynnerligt främmande
det var du och ändå ej du — och hvarför det i
dina bref legat något doldt, som kommit mig att undra
och spörja. Ja, klok har du varit, å, så klok, men
allt har den hvita snön uppenbarat!
Torsten, minns du k ällen före vårt bröllop? Minns
du ditt löfte att låra mig lefva mitt lif alldeles som
jdg själf ville att vårt äktens<ap skulle vara —
alldeles som då vi voro små lek!
Torsten, om du nu vore här, skulle jag hviska i
ditt öra:
Käre, nu tycker jag
det är en dum lek, och
¾ ’ jag vill ej leka den
! längre...
Här är så tyst ocr!
ödsligt, och det är ännu
långt till julen — tror
du inte, du kunde
komma lite förr, Torsten?
Din Ragna.
r
KlieM- Umnt ■’
EN FKANSK UNDERVATTENSBÅT, IUST SOM DEN GÅR NED UNDER VATTNAT.
Det är mycktt säl svnt att ett obeh¾rigt «-ga kommer dessa mtima manövreringar så nära inpå lifvet.
Efter en oljefärgsskiss af ARVID JOHANSSON ta<en utanför Biserta ( -å samma ställe där
"Lutin" gick under) under en sjömanöver, då en "fientlig" flotta vill anfalla staden.
FÖR ALLA
VÅRA
MEDARBETARE •
OCH
LÄSARE
PÅPEKA VI
DEN
[-NYÅRS-TÄFLAN-]
{+NYÅRS-
TÄFLAN+}
SOM UTLYSES
Å SID 208 I
DETTA
HÄFTE.
TIO PRIS.
ETT EXTRA
PRIS.
.J
— 206 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
