Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 35. Den 2 Juni 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SOMMARDAG.
FÖR HVAR 8 DAG^AF-NEMO.
Hon satt på kontoret. Luften därinne kändes mer
än vanligt ivaf denna heta sommardag. Med en
nervöst otålig ryckning kring munnen följde hon med
fingret uträkningen af den långa sifferkolumnen.
Därute visste hon var sommar och sol, men härinne
endast tungt arbete i en dammuppfylld kontorslokal.
Klockan slog fem. Det sista slaget hade ej* förtonat,
förr än Karin Frank slog ihop boken med en så häftig
smäll, att hennes manliga kamrater sågo upp
förvånade och spydigt leende öfver hennes bndska.
— Hvad står på, fröken Frank, frågade en äldre
herre med en viss beskyddande ton, ä’ vi inte nöjda
med tillvaron i dag.
— Nöjd, svarade Karin, jo visst, det bör man ju
alltid vara, men jag skall säga herr Borgström, att en
sådan här dag känns det i alla fall svårt, hur mycket
man än vill vara filosof, att sitta inlåst, när man vet,
att naturen därute står i blom, att solen strålar och
vattnet glittrar. Nej, då kan jag inte vara nöjd, förr
än det är slut på släpet, och jag för några timmar
får slippa ut, som fågel ur bur.
— Jo, jo, sade herr Borgström, akta sig nu bara,
att icke den lilla fågeln blir vingskjuten under flykten.
Ni ser mig just nu ut att riktigt vilja sträcka på
vingarna. Lycka till mycket nöje öfver söndagen.
Karin nickade med en glimt af förhoppningsfull
glädje i sina mörka ögon, och så stängde hon dörren
med en jublande känsla af frihet.
På söndagen steg Karin Frank upp vid ett strålande
humör. Kontoret, med allt hvad detta ord innebar
var utplånadt ur hennes medvetande. Gamla
dammiga böcker, siffror, och kalkyler, hvad hade också
detta att göra med denna ljusa sommarmorgon? Hon
lade just sista handen vid sin toalett och skådade
med ett visst intresse på sin egen bild i spegeln.
Ja, den ljusa sommarkostymen klädde, den krithvita
sjömanshatten var "chic" i all sin enkelhet och det
röda parasollet gaf färg åt det hela.
åt sig själf, där hon stod med af
och af lifsglädje strålande ögon.
Inom några ögonblick var hön
nere på gatan och styrde med lätta
steg vägen ner till Skeppsbron, där
båten låg, som skulle föra henne
ut till landet och de väntande
släktingarna.
På båten var som vanligt en
vacker söndagsmorgon fullt af folk,
men Karin lyckades dock få en god
plats på Öfre däck. Hon njöt i fulla
drag af att insupa den friska luften
och låta sitt öga smekas af
försommarens ljusa fägring, utbredd öfver
grönskande uddar och stränder.
Efter en stund tog hon upp ett bref
ur sin lilla handväska.
Ja, hvad var det faster hade
skrifvit: I sommar ha vi en
intressant nyhet att bjuda på, en
kvasiut-länding, som är på besök hos sina
gamla föräldrar. Han är, som du
kan förstå, föremål för
sommargästernas, särskildt de kvinnligas undran
och intresse. Men han är ingen lätt
fisk att fånga. Går mest för sig
själf, är artig men ytterst
reserverad. Jag tror bestämdt, han skall
vara i din smak, i fall du får se
honom, när du kommer ut i morgon.
Hon nästan log
ifver röda kinder
"I min smak", tänkte Karin, hvem har ninsin varit
det? Jo, kanske–––-och hennes ögon fingo
plötsligt ett inåtvändt uttryck. Det var som hon med ens
glömde sommaren omkring och såg andra bilder
upprullas för sina blickar.
Bryggan var full af folk. Det var en vacker tafla
af ljus och färger, inramad som den var af den gröna
skogen och belyst af en strålande junisol. Alla hade
några att taga emot och välkomna.
— Såg du honom, hviskade kusinerna, när de drogo
bort med Karin till den vackra sommarvillan, belägen
på krönet af en klippa långt bort på udden.
— Såg, hvem? Nej, jag såg ut öfver haf och
sommargröna stränder, men någon honom såg jag icke
, alls. Hvem menar Ni egentligen?
— Åh, kors, honom du vet. Mamma har väl skrifvit
om honom, vi sågo honom på öfre däck, där du satt
Tänk, att du inte såg honom!
Nej, tänk! sa’ Karin och skrattade, i det hon
tog sina yngre kusiner under armen, — tänk att jag
icke kände på mig, att en så märkvärdig person var
i närheten. Men låt mig nu slippa höra talas om
honom. Jag har kommit hit för att njuta af min fridag,
för att få litet luft i lungorna, litet sol i ögonen, —
litet ja, någonting för hjärtat också, men jag vet inte
rätt hvad, kanske litet värme och hemtrefnad eller
kanske bara frihet — frihet! och Karin bredde ut
armarna och kastade sig raklång på den mjuka
gräsvallen midt ibland ängsvioler och styfmorsblommor.
Efter middagen hade Karin ströfvat länge omkring
genom skog och ängar. Nu hade hon slagit sig ned
på en mossig bärgknalle med utsikt öfver fjärdens
holmar och skär. — Jag går inte förr än med sista
båten, beslöt hon, — och då har jag ännu ett par
timmar på mig, innan vi skola dricka té. Hon tog af
sig hatten, spände upp sitt parasoll och var snart för-
(Forts. sid. 557).
MEDALJUTDELNING.
Fof* Claes*Hl, Gbg KlUhS- Bengt SVfvenparre.
MEDALJÖRER I GÖTEBORGS TRÄDGÅRDSFÖRENINGS TJÄNST. Patriotiska
sällskapets medaljer för långvarig och trogen tjänst utdelade* den 25 maj vid
bolagsstämma med Göteborgs Trädgårdsförenings intressenter till sju i Trädgårdsföreningen
anst. personer. Sittande fr. v.: Matti. Gyllenberg, (26 år) Carl Börjesson, (44 år),
Charl. Andersson, (23 år), J. G. Björkman, (36 år), Stående: Carl Eliasson, (21 år)„
Jon. Jönsson Hammar, (25 år), Andreas Andersson, (22 år).
— 548
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
