Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 51. Den 22 September 1907 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF LAGERBRING.
För landshöfdingen i Göteborgs och Bohus län, frih.
Gustaf Lagerbring, medför innevarande år särskilda
bemärkelsedagar. Den 9 oktober når han i ålder det
betydelsefulla sextiotalet. Den 2 november kan han
fira sitt tioårsjubileum som landshöfding. Och den
19 november ha likaledes tio år förflutit, sedan han
mottog den ställning inom Göteborgs Högskolas
styrelse, som till gagnet om också icke till namnet
motsvarar, att icke säga öfverträffar det prokansieriat,
hvilket för statsuniversiteten utöfvas af de främsta
ecklesiastika värdighetsinnehafvarne på platsen. Vid
de fästligheter, hvarmed Göteborgs högskola firar sin
flyttning till sitt nya ståtliga hem i Vasaparken,
tillkommer honom i denna hans egenskap, som
ordförande i Högskolans styrelse, ett ledande rum.
Frih. Gustaf Otto Robert Lagerbring är född i
Järlåsa i Uppland den 9 oktober 1847 och son till
öfversten frih. Carl Gustaf Lagerbring och hans från
Finland bördiga maka, född von Kræmer. Efter i
Uppsala aflagd studentexamen ägnade han sig åt
militärtjänsten, blef underlöjtnant vid Upplands
regemente 1866, avancerade till löjtnant 1873 och
utnäm-des till kapten därsammastädes 1885, från hvilken
befattning han tog afsked 1889. Anledningen härtill
var att han under tiden ägnat sitt lif åt
försäkringsverksamheten. Redan 1884 hade han blifvit
verkställande direktör i lifförsäkringsaktiebolaget Viktoria, en
befattning, som han skötte så väl, att då det stora
försäkringsbolaget Skandia efter katastrofen 1887
såg sig om efter en’ ledare, man enhälligt kastade sina
blickar på frih. Lagerbring och lyckades vinna honom
som chef. Denna plats innehade han fortfarande, då
han den 2 nov. 1897 utnämndes till grefve Snoilskys
efterträdare som landshöfding i Göteborgs och Bohus län.
Utnämningen hörde till de första bland de sedan
icke så ovanliga Boströmska "öfverraskningarna" och
mottogs icke öfverallt med de blidaste känslor. Huru
mycket man än gissat, skref byråkratiens dåvarande
ledande organ — "men så långt som till
brandförsäkringsaktiebolaget Skandia kom man ändock icke".
Det var något dittills ohördt, att för en landshöfdings
representativa ställning valdes en man, som
hufvud-sakligen förtjänat sina sporrar i det praktiska
affärs-lifvets tjänst. På andra håll var man framsyntare.
Man förstod här, att excellensen till • Östanå icke i
främsta rummet träffat sitt val med hänsyn till den
utnämndes allmänt bekanta ljusa och glada lynne och
dettas lämplighet till "lättande af det något solida
samhällshumöret på västkusten", som en tidning
uttryckte sig, utan med hänsyn därtill, att, såsom en
annan erinrade, "landshöfdingen i det rika Göteborg
har det magra Bohuslän till sin egentliga
verkningskrets" och att landshöfdingeinstitutionen "förutsätter,
att de tämligen stort anlagda formerna utfyllas af
verkliga personligheter".
I sin ämbetsverksamhet har landshöfding Lagerbring
sedan dess i rikt mått fått tillfälle visa, att han just
är en sådan verklig personlighet, hvilken med
framstående inre egenskaper och icke ringa pondus i det
yttre framträdandet — han är som bekant särskildt
en framstående vältalare — förenar en rikedom på
initiativ och praktiska uppslag, hvartill man hos blott
få af hans ämbetsbröder finner maken. Och om det
numera knappast kan sägas, att han har sin
hufvud-sakliga verkningskrets förlagd till det magra Bohuslän,
beror det väsentligen därpå, att detta län icke minst
just genom hans åtgöranden numera ryckt upp bland
vårt lands mera välmående provinser.
Att i detalj redogöra för, hvad landshöfding
Lagerbring uträttat för sitt län, skulle föra vida utöfver det
utrymme, som här står till buds. Här må blott
framhållas, att hän i kanske högre grad än någon af sina
företrädare varit den bohuslänska
fiskarebefolkningens landshöfding. På kanonbåten "Svensksund"
har han oförtröttadt företagit den ena resan långs
kusten efter den andra för att lära känna dess
önskningar och behof. Förnämligast genom hans kraftiga
medverkan har den fått den hus- och hemfråga löst,
som för densamma döljer sig under de bohuslänska
fisklägenas nu förvärfvade friköpningsrätt från Kungl.
och Hvitfeldtska stipendieinrättningen. På hans
initiativ bragtes den första allmänna nordiska
fiskeriut-ställningen i Marstrand till stånd, hvilken gjort epok
i det bohuslänska fiskets historia genom det allmänna
införande af motorkraft på fiskefartygen, hvartill
densamma gaf den afgörande impulsen. Och genom hans
inflytande är det i främsta rummet, som riksdagen
förmåtts ställa statsmedel till förfogande för
låneunderstöd åt de bohuslänska fiskarena för
anskaffande af modärna fartyg och redskap i den frikostiga
utsträckning, som fallet varit. Härtill komma de
förtjänster han inlagt om kommunikationsväsendets
utveckling, förtjänster, hvilka skola kunna till fullo
uppskattas, först sedan det system af bibanor anknutits
till den af staten byggda längdbanan, på hvars
åvägabringande han just för närvarande med kraft arbetar,
och hvilket först skall sätta de bohuslänska fisklägena
i den snabba och bekväma samfärdsel med det
öfriga landet, som tillåter det fulla ekonomiska
utnyttjandet af fiskfångsterna.
Man kan bilda sig en föreställning om, hvad redan
nu från det allmännas sida vidtagna åtgärder betydt
för länets fiskarbefolkning, när man erfar, att de
fis-keriidkande samhällena i tre af länets fögderier
(Göteborgs, Orousts och Tjörns samt Sunnervikens) på
fyra år sett sin taxerade, enligt
bevillningsförordnin-gen beskattningsbara inkomst stegrad från 700,000 kr.
år 1903 till 1,925,000 kr. innevarande år eller icke
långt ifrån tredubblad.
Med den utpräglade och lifaktiga själf styrel se, som
utmärker Göteborgs stads kommunallif, har
landshöfding Lagerbrings verksamhet härinom gifvetvis
kommit att mindre framträda. Här är det framför allt för
de kulturella uppgifterna hans kraft tagits i anspråk.
Så som nämndt för Göteborgs högskola, så för museum,
så för den Chalmerska läroanstalten. 1
Vetenskaps-och Vitterhetssamhället är han sedan 1898 ledamot.
I riksdagen hade frih. Lagerbring redan 1894—96
haft säte som representant i Andra kammaren för
Östermalmskretsen i Stockholm. 1899 invaldes han
af Göteborgs och Bohus läns landsting i den Första
och har här med kraft företrädt sitt läns och särskildt
dess hufvudnärings intressen. Hans egenskap af
fri-handelsvän och i allmänna politiska frågor moderat
har visserligen på grund af i kammaren rådande
partiförhållanden lagt hinder i vägen för hans krafts
tillbörliga användning i riksdagsarbetet. För särskilda
ärendens utskottsbehandling har han emellertid tagits
i anspråk; i 1905 års viktiga brännvins- och
ölförsälj-ningsutskott var han sålunda ordförande. I
debatterna har han vid mer än ett tillfälle gjort vägande
inlägg, och länge skall man särskildt minnas det vältaliga
yttrande, hvarmed han afslöt Första kammarens
rösträttsdebatt vid årets r.ksdag och hvari han framhöll
att "den stolta farkost, på hvars vimpel man läser
namnet Riksdagens Första kammare", nu tycktes
"vara tillämnad ödet att blifva borrad i sank af sin
egen besättning". "Till det dådet", yttrade han, "vare
sig förslaget framställes af någon af de egna
besättningsmännen eller af främmande fribytare, kan jag
aldrig lämna min hand och min medverkan". För
sin del anslöt sig frih. Lagerbring som kändt till den
liberala yänsterns förslag i rösträttsfrågan.
Som bekant mottog landshöfding* Lagerbring 1902
det hedrande uppdraget att vara landets blifvande
tronföljares guvernör under dennes vistelse i Uppsala
för studier vid därvarande universitet.
Sedan 1881 är landshöfding Lagerbring gift med
Hedvig Nisbeth, dotter till kammarherre C. G. Nisbeth
och hans maka, född von Post. S. Hn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
