- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
144

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - I. Ett eget litet hem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon hade saknat dem i tjugo år och begråtit dem i djupet
af sitt hjärta, ja Gud hjälpe oss tror jag hon fällt flera tårar
öfver dem än öfver sin Magnus. Men, herre Gud, det var
väl också skillnad! Magnus hade herren kallat, men korna
blefvo sålda på auktion. Men nu stodo där ju tre små
skinande kossor igen, och nu hade mor ingen önskan mer på
denna jorden. Hon knäppte hop händerna rent af
andaktsfullt, och ögonen strålade då hon sade:

— Ärvet!

— Hvad är det, mor?

— Får ja’ ge korna namn?

— Ja, naturligtvis, kära, kära mor.

— Då ska’ di heta Hjälma, Broka och Stjärna, som mina
egena hette, utbrast gumman. Di har bra tecken, Ärvet;
körkevärden har inte lurat dej.

När de kommo in igen hade Lovisa fått fatt i lådan med
porslinet med den blå randen, knifvarna och gafflarna. Det
var dukadt i salen och Kvislingebornas förningsgröt smakade
bra till mjölken efter de egna korna.

Så hade de två ofta setat tillsammans vid ett mindre
välförsedt bord. Därinne i staden på vindskupan. Känslorna
stormade inpå pastorn. Han såg nu klart i mycket, som
han förr ej anat. Han kom ihåg två strömmingar på en
sprucken tallrik, som stodo på bordet, när han en morgon
kom hem från skolan, varm och hungrig af snöbollsleken.
Den ena strök genast med, och med tindrande ögon hade
han betraktat den andra. »Ta an du, Ärvet; ja har redan
ätet å tyar inte mer», hade mor sagt. Med lätt samvete hade
då Arvid äfven tagit den andra strömmingen. Store Gud,
det var ju tydligt att hon narrats, att hon svalt själf för att
han skulle få litet mer ...

Det var inte värdt att tala om det nu. Mors kärlek gick
helt upp i handling, och hon skulle rakt inte förstått hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free