Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - III. Herrskapet på Hjelmskog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i tamburen mött ett liknande muntert sorl. Men då hade han
hejdats i dörren af den mycket ståtlige betjänten, som sagt:
— Kors för tusan, vänta! Har hushållerskan glömt att
ge honom en slant att äta annanstans för? Här ä’ kalas, så
i dag kan Magnusson inte få middag.
Det var just inte med mycket behagligare känslor han
nu, fast fri och oberoende och sitt värdfolks jämlike i verklig
bildning, steg in till sockenmagnaten.
Baronen skyndade emot honom med små steg och stor
artighet.
— Nej, se pastorn! Nå, det var då roligt. Här, mina
vänner, ha vi församlingens nye själasörjare, pastor Arvidsson ...
— Förlåt, Magnusson!
— Åh, jag ber tusen gånger! Pastor Magnusson, — och
här ha vi min hustru, min dotter Gerda, vår lilla Ellen, min
son, löjtnant Gösta Stålsköld vid skånska husarregementet,
major Axelsson, fröknarna Axelsson, grefve Svedenhielm, som
rest ända från Sörmland för att glädja oss med några dars
besök, grefvinnan Svedenhielm, fröken ... jag ber om
förlåtelse, herr pastor! Kanske du, Gerda, presenterar våra
öfriga vänner, jag ser att mamma väntar på mig.
Arvid hade haft så brådtom med att snurra om mot en
hvar af alla dessa nya bekantskaper i tur och ordning som
de af baronen forceradt nämndes, att han var smått yr i
hufvudet; han kände med sig att han måste förefalla litet tafatt
i detta sällskap, och det är ett fel, som aldrig förbättras af
att man är medveten därom. Han observerade därför inte
fröken Gerda förrän hon med ett litet tag i hans arm åter
bragte honom in i situationen och fortsatte presentationen.
Instinktlikt reste sig alla Arvids känslor liksom till försvar
mot den unga fröken. Det var rent af något liknande
motvilja han kände. Mot allesammans kände han något af denna
sårade barnastolthet, som lefver kvar i vårt hjärta allt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
