- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
168

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - IV. Hvad de främmande på Hjelmskog inte fingo se

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När hon ändtligen släppte henne efter en lång kramning,
stod grefve Axel vid deras sida. De ljusblå ögonen
flammade i det bleka ansiktet, och öfver de stora, blonda
mustascherna for liksom ett fosforescerande sken. Så — slog äfven
han sin arm om Gerdas lif, tryckte en passionerad kyss på
hennes läppar, därvid han fick en smula räta på sin lilla
vackra figur, och hviskade i hennes öra:

Min egen älskling!

Ja, hon var hans sedan tjugufyra timmar tillbaka. I går
afton, här i detta samma rum, medan alla de öfriga af
»unge-baron» höllos säkert kvar vid den vackra utsikten från öfre
vestibulen, hade planerna med herrskapet Svedenhielms långa
resa lyckligt realiserats, »gamle-baron» och friherrinnan hade
med glädje omfamnat grefve Axel som son, och Gerda hade
gått ur famn i famn såsom presumtiv grefvinna å Säfby.

Grefve Axel älskade henne djupt och innerligt med hvarje
känsla han hade till öfvers efter att, varmt och uppriktigt,
först och främst ha hållit af sig själf. Han var sin egen första
kärlek, och ingen som kände honom tviflade på att den skulle
han bli trogen intill döden. Men därnäst älskade han Gerda
och kände sig lycklig utan gräns sedan han fått hennes ord.

Detta ord hade gifvits fullkomligt frivilligt, om också
hvarken far eller mor dolt hvilken glädje partiet skulle göra dem.
Men hjärtat var icke med; det slumrade ännu hos den
tjugotreåriga. I andra hänseenden tidigt mognad, mera
själfmedveten än de flesta af hennes jämnåriga bekanta, med lugn
och klar uppfattning, hade hon satt sig ned att vänta på
kärleken såsom man väntar på ett bref eller ett bantåg, väntat
i minst fem eller sex år, men den hade icke kommit.
Mässlingen och skarlakansfebern hade infunnit sig på sina tider
hos henne som hos andra barn. Hon hade växlat tänder och
haft de sextonårigas dansentusiasm, hon som alla andra.
Endast kärleken och bleksoten, de sista i barnsjukdomarnas

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free