- Project Runeberg -  Svenskt hvardagslif : samlade romaner af Sigurd / Första delen /
172

(1905) [MARC] Author: Alfred Hedenstierna
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Komministern i Kvislinge - V. Mademoiselle La Tour

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med ett fyrverkeri af lekfullt skämt och varma blickar,
hvartill han aldrig fick se maken medan de blonda
jättemustaschernas ägare ännu var à prendre.

På eklateringskalaset samlades allt hvad pastoratets båda
församlingar hade af »ståndspersoner», och kyrkoherde
Strandin från Sjöreda höll tal vid bordet.

— Vill bror säga några lämpliga ord; eftersom fästmön
är från annexet? hade han först frågat Arvid.

— Nej, för all del, det tillkommer farbror, om nu något
nödvändigt skall sägas utöfver hvad baronen själf talade vid
skålen för de nyförlofvade.

Jo, bror, kyrkan är nu så trängd på alla sidor, att
dess män få lof hålla sig framme med Guds välsignelse och
Guds misshag vid alla möjliga tillfällen, ifrade gamle Strandin
med en del prästmäns ofta tröttande mani att »hålla tal» vid
alla högtidliga tillfällen i församlingen.

Och den gode och trogne Sjöredaherden knackade i glaset,
skrufvade på kalotten, hostade och levererade å ämbetets
vägnar Guds rika nåd och frid i rundliga portioner åt de
trolofvade, försäkrande bland annat att hvarje fader och moder
måste känna sig lycklig öfver ett så i allo passande parti.
Och härvid foro gamle kyrkoherdens milda och redan af
Beychevellen litet tindrande ögon ned till det hörn af bordet där
hans Lotten och pastor Magnusson erhållit plats bredvid
hvarann. Man kunde så väl se, att där skulle pastor i Sjöreda
ännu mindre knussla på Guds och sin egen välsignelse, om
bara Arvid ville ...

— Nå, är du nöjd nu? hade svåger Gösta frågat
fästmannen före middagen och broderligt lagt armen om hans lilla
nacke.

— Sablamento, Gösta, jag är som jag ville durka och inte
lyda hvarken stång eller bredong längre.

Och fästmön ...? Ja, hon var litet blekare och tystare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:05:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hvardag/1/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free