Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Westbergs inackorderingar - X. En himmel och en torparhage
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, fröken Follin, jag skall resa. Och om en månad,
kanske förr, skall det redan kosta er någon möda att erinra
er hvem jag var, och om ett år skall ni kanske inte kunna
det. Småningom skola också mor och syskon upphöra att
tänka så ofta på mig, och så ... och så ... skall jag inte
komma hit och säga flera dumheter, ifall min mor någonsin
mera skulle lyckas få några unga förtjusande inackorderingar.
— Men, Herre Gud, ni ämnar väl komma tillbaka?
— Jag beklagar att jag troligen inte kan göra er det nöjet,
fröken! Jag skulle så gärna unna er den glädjen, att, själf
rik och lycklig — ty naturligtvis blir ni lycklig, åtminstone
så småningom — och härskarinna på en stolt possession, kasta
en allmosa af några vänliga ord, kanske till och med en
middagsbjudning åt den fattige civilingenjören. Jag skulle unna
er det; men jag får sannolikt förfall. Jag ...
I detsamma häftade han blicken på hennes ansikte.
Store Gud!
Som med ett hastigt ryck hade hon slitit den
konventionella slöjan, den likgiltigt vänliga minen från sitt fagra,
unga anlete. Det hade gått plötsligt som när ridande artilleri
bröstar af. Ögonen brunno och borrade sig glödande in i
hans. Blodröda skuggor gledo fram och åter öfver
persikomjuka kinder. Läppen skalf och hon lutade sig framåt, under
det kring kindens rundning, på den vackra, stolta pannan, i
den flygande lock sutto tusende yrvakna amoriner, som
hviskade: »Du dåre, jag älskar dig! O hvad jag älskar dig!»
Det var som om hon ropat det högt i hans öra. Han
sträckte båda händerna mot henne och hviskade:
— Jenny ...
— — — — — — — — — — — — — — — — — —
Därnere i dalen gingo liarna sin jämna, rasslande fart
genom det gullgula kornet. Därborta, bakom björkarna i
torparstugan kämpade gamle farfar alltjämt sin kamp mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
