Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marie på »Gyllene hästen» - III. »Har ni aldrig haft någon syster?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Finge de lof att erbjuda en biljett till morgondagens
spektakel; kvick pjäs, förtjänt att ses af en person med det sinne
för humor, som fröken Marie ...
Och Marie, hon pratade och log och parerade artigheterna
på bästa sätt, och gaf herrarna goda råd hur de skulle få
det trefligare här i världen, visade dem på flickor, med hvilka
de borde gifta sig, och rådde dem att söka sig transport till
mera mondäna samhällen, om de inte trifdes i Nålköping.
Och när de talade om sina hjärtan, som om inte allt stått
rätt till där, slog hon upp ett klingande skratt och sade:
»Det är ingenting annat än influensa, vet herr Lundkvist!
Försök i morgon middag en hela af vår bourgogne från
sextisju!»
Värre var det med den lille kassören på tändsticksfabriken.
Hans unga, jämförelsevis ofördärfvade hjärta hade blossat till
på fullt allvar, han rodnade när han skulle betala och sköt
till henne drickspenningarna med ett par ögon, som tiggde
hennes förlåtelse för det han bara vågade.
En gång, då han åt sin sura mjölk med alla tecken till
de mest kvalfulla plågor, skyndade Marie fram till honom
och utropade:
»Men, Herre Gud! Herr Andersson har ju peppar på
mjölken!»
Då såg han upp på henne med sin vackraste blick och
hviskade:
»Tst! Jag ville ingenting säga, för att det var fröken, som
satte till mig flaskan ...»
Och när sommarens och den sura mjölkens tid var förbi
och hösten och julen äfven och Februari kom med sin
Mariadag, sände han, varnad af andras missöden, upp sin
blomsterhyllning på hennes rum direkt samt ett vackert blomsterkort
med följande ståtliga kväde, hvarmed redaktionssekreterare
Malmén, som allt för länge bränt sina kol förgäfves för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
