Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men o, jag fängslades af fallets sång,
oeli rysningen ej kändes mer i märgen.
Jag hade kunnat sitta dagen lång,
till solen gått till hvila bakom bergen,
och hänförd höra fallets stormmusik,
så melankolisk, mäktig, och så rik.
Och som jag satt där invid vågors svall,
jag tog min luta hänförd uti handen.
Jag stämde in och sjöng med vattenfall,
men tonerna ej nådde andra stranden.
De dränktes utaf fallets starka dån:
ej öfverröstar det en jordens son.
Jag sjöng 0111 honom, Skaparen af allt;
blott till hans ära strängarna jag rörde.
Jag sjöng, och lifvet fick en ny gestalt;
min sång var svag emot den sång jag hörde,
som fallet sjungit många tusen år.
Dock, lycklig den, som lofva Gud förstår.
Jag sjöng om honom, alla världars Gud,
som skapat allt det sköna här på jorden.
Till honom höjde jag min lofsångs ljud,
fast mycket, mycket enkla blefvo orden.
Men säg, hur kunde jag väl tiga, jag,
då fallet lofvar honom natt och dag?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
